-
Och jag säger nej nej nej. När ni säger ja ja ja. Att lämna det gamla, när nya underbara världar öppnar sig. Det gör ändå ont. För jag sviker. Vänder ryggen, där jag borde lämna andra kinden till
Och jag prioriterar. Det där som fyller mig. Bubblande. Till brädden. Så jag kan svämma över. Till allt och alla. Utom till er. Som alltid funnits där. Jag vill. Men förmår inte.
Allt är förlåtet och glömt. Och jag älskar. Älskar er. Alldeles för mycket. För mycket för att det skulle vara lätt och smärtfritt att göra andra val.
När ni är nöjda. Vill jag ha mer, mer, mer. Att skratta är inte gott nog. Jag söker sanningen. Och den är brutal. För den splittrar. Son från far och dotter från mor. Och vän från sina bästa vänner.
Och nu när jag springer fram. lekande lätt på livets väg. Med mina snöänglar. I barnets hjärta.
Så finns det en sorg. Vuxenhetens sorg. Att man går vidare. Inte för att man vill. Utan för att man måste. För att bli den man var menad att bli.
Ni är fortfarande viktiga. Finast. Men inte allt. När tusen livsval öppnar sig. Tusen källor till glädje. Och du är en. Så blir du beskärd. Inte på grund av oduglighet. Utan att det finns mer.Som också kallar. Kallar mig. Varm. Kall. Ut i stora vida världen. Där livet inte är en lek. En kamp.
En kamp i kärlek. Med människorna runt omkring. Som jag behöver för att orka.
Och när jag häller ut mig. I havet. Med allt jag har. Finns det snart bara plats. För de som vattnar mig.
Jag vill alltid orka. alltid kunna. Alltid vara. Där. Men jag säger nej. Ändå. Och det gör ont.
kärlek!
/ia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar