tisdag 31 juli 2012

puh!


en sån där dag på jobbet när man gnor som en liten ettermyra i åtta timmar i sträck för att få det att gå ihop (och blir ganska stolt när man inser att man gjort det riktigt bra!) för att sedan direkt hem och starta putsandet och gnidandet och gnuggandet. i sju timmar i sträck. det är nääääästan så detta inte kan kallas ett i-landsproblem. men bara nästan.
(det värsta är att jag inte är helt klar, men jag pallade bara inte mer! gör det sista lilla rycket innan halv tio imorn.)
en tacksam tanke till min mor och far. hade mamma inte hjälp mig med städningen hade jag väl fått hålla på långt in på nattimmarna. å andra sidan fick jag ju lov att göra om allt där hon hade städat efter som hon är en sådan slarvmaja ;) och för en gångs skull kände jag mig riktigt besläktad med min pedantiska syster.

hursomhelst. nu sitter jag i nya lägenheten. och jag bara VET redan nu att jag kommer trivas som fina fisken här.
kom och visit me! (fast helst när jag packat upp! hade man dessutom fått inreda här med sina egna möbler hade det kunna bli huuuur mysigt som helst. 20 mysiga kvadratmeter :) )

endera bor jag på svärdsjögatan 10, eller bergmästaregatan 23, vet faktiskt inte riktigt eftersom det ligger i hörnet.
min adress för post för ganska lång  tid framöver är dock: Baggbo 71, 79021 Bjursås. Och ni minns väl att jag älskar att få vykort och sånt? :)

äntligen är denna dag över och man ska få krypa ner i nya sängen. (om jag kan hitta mina lakan bland all denna flyttröra vill säga.....)


kärlek! /ia.

måndag 30 juli 2012

om det inte finns en himmel


inte världens mest längst igenomtänkta inlägg kanske, kom på det i duschen nyss, hehe, och ville kladda ner det snabbt innan jag glömde vad jag tänkte på...:

det är så ofta man hör, och det är ett väldigt bitande argument, att "Gud och religion har bara skapat massa konflikter, krig, lidande, död, förtryckta människor osv osv." och JA en massa människor har gjort en massa hemska saker i Guds namn. och jag tänker inte argumentera emot det, just nu. men kolla in Jesus, han var pacifist (eller vad det nu heter när man inte använder våld).

MEN heeey: hur många krig, hemskheter, brott och lidande har inte orsakats av t.ex. pengar, eller människors jakt på mer pengar. och ändå fortsätter vi och dyrka och tillbe våra himla pengar, nu mer än någonsinn väl?

hur mycket förtryck, orättvisor, våld och dödande har inte skett pågrund av att människor vill ha mer makt. och ändå är det så många som strävar efter... just det: makt. utan att bli särskilt påhoppade för det.

hur många människor har inte skadats av att andra människor använder sex på fel sätt? som ett maktmedel. utnyttjande. förtryck i dess allra högsta grad. förnedring.
ändå är det som att allt som har med sex att göra är heligt (eller att inget är heligt kanske?) och man klassas som en idiot om man inte skulle förespråka fritt sex hursomhelt.
hur många har inte blivit skadade och sårade av kärlek? 

men det är ingen som helt förkastar pengar, makt, sex eller kärlek, bara för att det KAN leda till något ont när människor missbrukar det.
Men att helt förkasta Gud för att människor missbrukat hans namn, det är tydligen ett väldigt hett och politiskt korrekt. 

Gud-mobbing skulle jag vilja kalla det! hehe.

kärlek! /ia
som gärna klassas som politiskt okorrekt. men som INTE tror att hon äger hela sanningen.

like a real angel, but without wings



obs: bara lånade ord.... :


Tog mig in i din dröm inatt
Smög runt i din hjärnbark
Kröp intill varenda nerv du har
Sa "Tänk på mig, tänk på mig, tänk på mig, tänk på mig"

Gick in till din hjärtkammare
Rörde vid varenda cell
Hörde skriken från dina barndomsår
Sa "Jag förstår, jag förstår, jag förstår, jag förstår"

Det är så lugnt i dig när allting stormar utanför
Jag skulle gott ha kunnat somna
Men som vanligt ingen rast, ingen ro
Men som vanligt: oh, oh, oh

Springa fortare
Ångra att jag sprang
Inte hinna ångra
Bryta ihop
Kravla upp och sen, spring igen


Gömde mig där dina höfter blir till ben
Försökte gå dig åt norr, där jag bor
Uppför och nerför dina vener
Sjöng "jag förstår, jag förstår, jag förstår, jag förstår"

I drömmen gick jag med ryggen rak
Hade en anledning, en riktning
Nyp inte armen, ta mig inte härifrån
För jag förstår, jag förstår, jag förstår, jag förstår

Springa fortare
Ångra att jag sprang
Inte hinna ångra
Bryta ihop
Kravla upp och sen, spring igen

Du måste tro det finns nåt episkt över dig
Du måste höra stråkkvartetten, den är i dig
Måste känna skornas skav

När jag slutar springa
Hittar nåt att vara i
Där jag inte önskar att jag jämt hade en pandemi



kärlek! /ia

måndag


ibland när jag är glad blir jag ledsen över att jag är glad över sånt jag inte borde vara glad över medan jag ibland har svårt att vara glad över det jag borde vara glad över....
solklart va? ;)

nu har jag hämtat nycklarna till mitt nya place men flyttar inte dit förren imorn eftermiddag.
ikväll är en sådan där fin sommarkväll och man borde vara ute och träna eller grilla och bada och sånt där. istället sitter jag och samlar all disciplin jag nånsin tänkas kan för att ta mig an lite städning... suck.


och upptäcker till min förskräckelse hur otroligt mysigt jag tycker det är att sitta i sängen, eller ja, madrassen på golvet då, och käka och samtidigt kolla på OS med ett öga och datorn med den andra. jag skulle nog inte ha några större problem med att leva ett ganska avskalat, spartanskt liv.

kärlek! /ia

söndag 29 juli 2012

hemma. vilsen. funnen. förlorad.


det är när man inte tänker på hur man ser ut, hur man beter sig, vilket intryck man ger.... utan man aktiverar sig och bara ÄR... den man är. det är då man mår bra. det är då man lever.

kärlek! /ia.

lördag 28 juli 2012

over the deserts, into the forrest, I run as a child to hide from my hunger.


åh, när man liksom vill, och har tid, att skriva något, och så är det bara tomt. vad ska jag skriva om liksom? det som är roligt just nu är privat så det måste jag låta bli att babbla om. och att jag kämpar med tankarna? att jag känner mig lat och odiciplinerad? förfallen. men att det inte är riktigt lika intensivt som förr. jag vet inte om sånt ens är värt att skriva om..

jag vill ju egentligen skriva stort. om tankar och kärlek och utmana och uppmuntra. sprida något gott

men jag kom iallafall på att jag ju har en annan blogg också som jag ju kan tipsa om: ialindstrom.blogg.se

där uppdateras det inte så ofta. där finns bara texterna jag skrivit. det så-kallade poetiska. från nåra år tillbaka fram till nu. kikade lite och blev nästan lite full i skratt när jag såg att jag nu i år, mitt i den smällkallaste vintern, hade skrivit en dikt som handlade om havet, sommaren och kärlek. jag längtade väl.

och nu är det sommar. och jag har varit vid havet. men nån kärlek... nä det vette sjutton? inte rätt sorts iallafall. naivt, skrattretande att jag trodde att denna sommar kanske. men vet ni vad: utan varken sol eller massa romantik så skulle jag ändå vilja kalla detta den bästa sommaren någonsinn. coolt va? just på den enkla grunden att det är måendet som räknas. och som sagt, plågotankarna är ju inte alls lika intensiva denna sommar. och jag umgås med ovanligt mycket fina människor. thank God! seriöst alltså. tack Gud för ett bättre liv. 
(och förresten: när sommaren är regnig så slipper man ju visa sig i bikini. underlättar! ) 

hursomhelst, här är min sommar/havs/kärleksdikt. ta åt och njut ni som har den förmånen!

och jag och du
och havet
jag ännu inte sett

och du och jag
och läpparna
jag ännu inte kysst

och jag skulle skratta.
och du skulle le.
barnen i oss jubla – och lyckan släppas fri.

havet.
och saltet på min kind..
…skulle inte längre vara tårar
utan bara ett stänk,
ett stänk av kärlek

en sommarnatt
och vi skulle älska som fåglarna
älska varann
med alla sår och brister

sand mellan mina tår
din hud doftar sol
vatten i håret och en hand i min hand

vid havet
jag ännu inte sett.

/ia, -12 



och det blev visst någon sorts av inlägg ändå...
kärlek! /ia


åh kaos!


Behöver jag säga nått mer....?






OM jag ska bo i ett hus nån gång.... ska jag flytta till ett hus och sen stanna och bo där resten av livet för FY sjutton vad jobbigt det måste vara att flyttstäda en hel villa. 25kvm räcker! hehe.
detta är alltså min roliga lördag. (och ikväll får jag nog träna på det där jag tycker är skrämmande. ensamheten. men det ska nog funka!)

kärlek! /ia

this mountain I climb is dangerously high but I'm not gonna fall


precis hemkommen efter att ha sett OS-invigningen med Patrik. trevligt. (och än en gång undkom jag min rädsla för att spendera en helgkväll ensam i mitt eget sällskap - tror det är nån däruppe som har en väldig omsorg om mig just nu!)

borde verkligen pallra mig i säng men detta nattsuddande, både jobb och annat, har fått mig att börja vända dygnen upp och ner och lite fram och tillbaka hela tiden. rätt skönt att kunna leva så faktiskt, jag som annars brukar vara så himla "regelbunden". och med sömn till 14.00 idag är jag väl inte supertrött direkt... men då flyttpackning och städ väntar stora delar av dagen imorgon bör jag nog sova lite nu.
kändes som jag fick damm-lungor idag när jag började städa ihop lite, och värre lär det väl bli imorgon.

för övrigt är jag glad. lite på högvarv sådär. det känns som saker som förut tagit hur lång tid som helst, lungt och försiktigt, nu liksom accelererar till liksom 100km/h. som att allt ska speedas på de här sista en och en halv månaderna innan jag far... inte mig emot, jag gillar när livet har lite action.
längtar efter att se sista Batman-filmen som bara den också.

shit vad jag svamlar. godnatt!



kärlek! /ia

fredag 27 juli 2012

I'm addicted to you


jag är en beroende-människa.
tänkte berätta hur jag kommit fram till den insikten och fundera lite på vad man kanske bör göra åt det/ vara medveten om det.

vad/hur menar jag? ska ge en radda exempel tänkte jag:
fysiskt: - vissa människor kan, tydligen, dricka kaffe i princip hela tiden, varje dag, och sen plötsligt sluta om de känner för det. dricker inte kaffe i en vecka när de är sjuka och så. och mår bra för det. jag har en kaffeabstinens som heter duga. börjar det gå för många timmar emellan kommer en riktigt rejäl huvudvärk (sådär så man inte kan tänka på nått annat) som ett brev på posten. och blir sur och otrevlig och sånt. mår ganska skitigt helt enkelt. det gick fort att få det beroendet.

- en del kan tydligen äta godis, i rejäla mängder utan att: känna något/bli påverkade. samt utan att få värsta sötsuget. när jag äter godis och äter "mycket" (i  min värld är det godis för mer än ca 10-15spänn) så kommer reaktionen direkt: huvudvärk och illamående. får en sockerchock helt enkelt. det och en massa annat, såsom sötsug, snabb tillväjning vid att äta socker gör att jag inser/misstänker att jag är ganska sockerkänslig. dessutom känner jag av hunger/lågt blodsocker snabbt också. blir sur, gnällig, ledsen, nedstämd. så mitt bästa se-till-att-ia-är-glad tips: se till att jag fått i mig att äta och druckit kaffe. då är jag snäll och gullig :)

- alkohol: i slutet av min tonårstid var jag alltid den i gänget som drack mest sällan, men alltid blev fullast när jag drack. för att jag inte kunde hejda mig i tid. för att jag är askass på att dricka "måttligt". det är bla. därför jag nästan alltid står över helt och hållet. än idag kan jag känna att så fort jag går över den där gränsen att man börjar bli lite påverkad så vill man bara ha mer och mer och mer. läskigt. och det finns i generna, vet jag ju. så: jag är känslig för alkohol och passar mig för det.

- träning: får väldiga kickar av att träna. kan bli "världens-lyckligaste-glad" när jag är riktigt endorfinkickad. och känner av det, väldigt fysiskt, när jag inte tränat på några dagar. att kicken saknas. att man blir trött, frusen, nedstämd osv. därför blir det farligt när jag blir sådära träna-varje-dag. för jag vänjer mig så vid det- att jag mår dålgit utan träning.

psykiskt:
jag är ganska beroende av vad folk tycker och tänker om mig. vill vara omtyckt av alla. tar illa vid mig av negativ kritik. får lätt dåligt samvete och vill vara alla till lags och har svårt att säga nej. är livrädd för att göra folk besvikna. att ge löften jag inte kan hålla.
jag är också väldigt lättpåverkad. tar åt mig av än det ena och än det andra. så skulle jag bli tillräckligt proppad av information och påtryckningar från något håll skulle det säkert gå ganska lätt att hjärntvätta mig. därför tycker jag t.ex. det är väldigt jobbigt med "påstridiga" pastorer/predikanter som är skrikiga och gå-påiga. inte för att jag inte tror att det de säger kan vara sant. utan för att jag vet att deras stil kunna få mig att svälja det som inte är sant med hull och hår också.

så vad gör man med denna upptäckt/vetskap?
jo man blir medveten. och man passar sig.

man passar sig för alkohol (inte för kaffe - där ger jag mig helt hän i mitt beroende, hehe) och man försöker passa sig för socker. man tränar sig i att inte behöva träna precis varje dag.
det psykiska då: man blir medveten och passar sig där med. aktar sig så man inte blir medlem i nån konstig sekt eller så. man får passa sig för väldigt dominanta människor som liksom kan krypa in under skinnet på en och ta över hela ens känsloliv. man får försöka se till att mest umgås med människor som man mår bra utav - för att kunna behålla sin vacklande självkänsla. inse att man inte kan bli omtyckt av alla. inte låta EN människa bestämma hur jag mår - när jag vet att det finns så många andra människor som gillar mig för just den jag är.

ja att bli lite uppmärksam på detta och ha det med mig, reflektera - det är nog mitt bästa sätt att hantera det.

någon som är likadan?
hur hanterar du saken?

(eller är det bara jag som tänker såhär sjukt mycket så att jag liksom kan psykoanalysa och KBT:a mig själv, hehe)


kärlek! /ia.

berggrund


för någon vecka sedan hände nått lite märkligt. något bra. något jag vill berätta om.
som så ofta på den här bloggen handlar det om tankar. om min livsresa.

(ibland undrar jag stilla varför jag lämnar ut så mycket av mig själv. tills jag inser att även om jag gör det, så finns det såååå mycket tankar och privatliv som bara är mitt eget, eller för noga utvalda. så rädslan att alla som läser min blogg vet precis allt om mig är egentligen ganska obefogad. däremot har jag valt att vara öppen, rak och ärlig för att det är enda alternativet för mig - annars skulle jag inte ha något alls att skriva om).

hursomhelst:
jag gick i skogen. promenad på väg hemåt. och så tänkte jag att jag skulle tänka på allt sånt där som jag kan/har mått dåligt över. verkligen låta bli att förtränga något alls, som jag ibland gjort i perioder i livet, för att inte ta åt mig av det dåliga.
så jag tänkte på allt. allt jag nånsinn kunnat mått dåligt över. alla rädslor. alla gamla saker. allt som jag gjort förr som jag tyckt varit dåligt och som jag skämts över. rädslan för att vara ensam och rädslan för viktuppgång och hela den långa baletten. rädslan för att inte få med mig alla mina nära och älskade människor in i evigheten. rädslan för framtiden. döden. ja, allt.

OCH (detta är så sjukt häftigt! - enligt mig): jag kände ingenting. eller jo: glädje. men ingen ångest, ingen rädsla. jag kände att ingenting kunde övervinna den glädje till livet jag lärt mig att uppleva, den tryggheten i mig själv och Gud jag har, den ro och den frid som finns.
det hade faktiskt blivit en sanning de där orden som står i Bibeln: ingenting kan skilja oss från jesu kärlek, varken död eller ångest, osv, osv.
det hade blivit sant..! att min tro på Gud, min tro på livet, min glädje, min nya känsla för att jag är värdefull och duger precis som jag är - hade lett mig fram ända till denna punkt: jag kunde tänka på allt hemskt jag nånsinn kom på - och det skiljde mig inte från glädjen och livs-kärleken.

lättande. att veta att glädjen inte berodde på förträgning av "det onda". utan att även när jag tänkte/tänker på det, så blir jag inte rädd och ångestfylld.

det kanske inte alltid kommer gå så enkelt som det gör de bra dagarna. men jag VET att jag kan må bra. kan glädja mig. på riktigt. inte på grund av förträgningsmekanismer.
halleluja i hjärtat!


kärlek! /ia.

torsdag 26 juli 2012

i'm turning into a night animal


jag tänkte att nu när jag jobbar natt skulle jag ha tid att slänga in ett och annat inlägg, då det brukar kunna vara rätt lugnt.
men icke-sa-nicke så fel jag fick. jobb konstant 21.00-04.30 och efter det var bloggfantasin inte på topp direkt:) 

vi gör ett nytt försök inatt - håll utkik :) 
men nu bär det iväg på träning och sen måste jag vattna bergs-katten jag har hand om. 
tjing!

(måste göra ett onödigt tillägg: var på cirkelfys på friskis (kom på det 10min innan det började och hann ändå -imponerande ia! ) och det var ovanligt hårt, ovanligt svettigt och då också såklart: ovanligt kul!:) det är så det ska vara. rätt mycket crossfitt-inspirerade övningar. kanske jag borde ta upp den knappt påbörjade karriären inom crossfit, det är ju kul iaf.... )

kärlek! /ia. 

onsdag 25 juli 2012

you walk with the fox, he's dancing on your feets.


just nu tränar jag på ett sätt som är bra. som jag borde träna. med fler vilodagar vilket resulterar i att jag har mer kraft, och och energi, både psykiskt och fyskiskt, när jag väl tränar. såklart det blir roligare och går bättre att springa när jag inte är helt slut i benen och upplever den där muskeltröttheten, och försöker springa ändå, som jag gjort alldeles för många gånger i mitt liv.
såklart det blir roligare att träna när jag känner att jag har massa sprudlande energi i kroppen som bara vill ut. såklart det blir roligare att träna när jag äter ordentligt så inte energin tar slut efter ca 20mins tränande, när man vågar äta efter träningen så man faktiskt bygger upp sin kropp istället för att bryta ner den.
såklart det är bättre för mig att kunna träna relativt hårt kanske ca fyra gånger i veckan, beroende på tid och form, än att bara släpa iväg mig själv och en trött kropp på sex pass i veckan.

men då gäller det också att ha sysselsättning de dagar man väljer att avstå träningen. för annars blir det ju att man klättrar uppåt väggarna och går och tränar ändå. och att ha variation, både så att kroppen får utmana sig lite och att man inte tappar lusten till träningen.

det var så himla härligt i söndags när jag kände att benen verkligen orkade trycka ifrån rejält när jag körde backintervaller. att jag inte stumnade på en gång. att jag inte behövde plåga mig själv med värkande, slutkörda, trötta ben.
idag blev det  löpband + axlar, mage och rygg. helt ok pass.

hoppas jag kan hålla i den här känslan och inte går tillbaka till någon sorts "tvångsträning". 

ia på hårdträning? verkligen. hehe

kärlek! /ia

tisdag 24 juli 2012

"med solsken i blick"


Dagens semesterbilder: från Gräsö och Rullsand.

 med solsken i sinnet kan man låtsas att det är finväder...





 varmt och skönt! ;)




 här var vi... tydligen





 mobiltjejerna!


vid Rullsand. och solen skiner! faktiskt. lite..


mina två modiga badtjejer. behöver väl inte ens säga att jag inte var en av dem..?


Jag är så tacksam att ha vänner som Helena, Jessica & Johanna.

kärlek! /ia

kvällen


 alltid snygg!

 vänner

varma hjortron med glass...  gott? Ja! 

kärlek! /ia

Öregrund, 2012-07-23


Ska för en gångs skull inte säga så mycket utan visa lite fina bilder istället om hur vi har det på kort-semestern i Öregrund. 


Här bor vi, på pensionat Ankargården.



Mysigt rum



Fin trädgård


Och gott eftermiddagsfika


vi har det bra helt enkelt.
kärlek! /ia

måndag 23 juli 2012

summertime


lite halvdålig uppdatering här nu, men lugn, som den bloggerska jag försöker låtsas vara, tar jag med mig både dator och kamera semestern. och får förhoppningsvis tid att knåpa ihop något.

jag känner mig ung, glad, knäpp och fri. och jag älskar det.

kärlek! /ia

söndag 22 juli 2012

endor-fin.


jag blir så snäll och full av kreativitet och humor när jag tränat. (för annars är jag ju så himla elak och tråkig ;) )

puss hej! 

lördag 21 juli 2012

my chains are gone, I've been set free


bra exempel på hur "duktig" eller "frisk" jag blivit, eller vad man nu ska kalla det (relaterat till föregående inlägg)

det har varit riktigt jobbigt nån kväll. tjock-jobbigt. och man tänker "från och med nu ska jag rätta till/ordna upp mitt liv".

och så igår ikväll var det planerat grillning ute i jockes sommarstuga med mina favoritgrabbar. sjukt bra sätt att spendera en ledig fredagkväll på ju! egentligen. den sjuka sidan säger dock: detta innebär att du inte hinner träna. dåligt. detta innebär att du kommer äta och få i dig mer kalorier än om du hade stannat hemma.
Men jag lyssnar inte på den rösten!
Jag lyssnar på rösten som säger: Åh vad kul att spendera en kväll med några av mina bästa, finaste och roligaste vänner. Och äta gott. och njuta av livet.
förr hade jag nog inte kunnat ta till mig av den rösten på samma sätt som nu.

Vällan

Jocke

exempel två: brudarna, mina fruar alltså, ska åka bort på minisemester till öregrund och gräsö, nu på måndag och tisdag. bo på pensionat, äta, mysa, ha det trevligt. semestra helt enkelt. jag är ledig på måndag men skulle jobbat tisdagkväll. såg att det fanns en chans att byta turer så jag skulle kunna följa med trots allt ändå.
den sjuka sidan sa: ska du verkligen följa med? äta ute, äta frukostbuffé, säkert glass och massa sånt där man gör. du som ätit så mycket på slutet. du som borde strama upp ditt liv nu. du som snart kommer väga 100kg och se ut som en flodhäst. det är bättre du stannar hemma de dagarna, tränar och promenerar, äter kalorisnålt osv.
den friska sidan sa: du kan välja mellan att vara ensam hemma, då den dåliga tankarna ofta övermannar mig, eller ta sommarens enda chans att komma iväg på något som kan kallas semester. umgås med människor du tycker jättemycket om. se något nytt, du som jämt tjatar om att du vill resa och uppleva och se nya saker.

den friska sidan vann! yeah och halleluja.
så jag vågade fråga om ledigt, fixa till det, och nu ska jag följa med. jag är så sjukt lycklig över att jag hela tiden vågar krossa mina egna begränsningar. gå över mina små fjantiga regler. att jag vågar välja att leva framför ångesten. att jag VÄLJER att må bra. att jag väljer umgänge framför ensamhet. att jag vågar tillåta mig att slappna av, vara glad och njuta av livet.

för, i ärlighetens namn: vad är man helst: jättesmal, ensam, olycklig eller lite lagomt små-hullig och lycklig, glad, fri?

vad är vackrast? en tjej som hatar sig själv. eller en tjej som njuter av att få vara vid liv? sen om man väger 40,50,60 eller 70 kilo var väl fullkomligt skitisamma.


fri och lycklig var ordet!
och jag är så glad, att det helt naturligt och spontant, som en självklarhet, dyker upp en stor stor tacksamhet till Gud, som skapat livet, när jag känner mig så här glad. 

kärlek! /ia.

fredag 20 juli 2012

fredagsmys.


jag borde väl skriva nåt skojsigt.
men det är inte alltid skojigt...

för ibland blir det jobbigt när det är tvärtom också. ätstörningar är inte alls samma sak som anorexi. ätstörningar innefattar även sådana saker som hetsätning / rädsla för bulemi. fula läskiga ord. och när jag liksom kommit över tröskeln att: ja, jag får äta. vadsomhelst. i lagom mängd. så blir jag så rädd att hamna i det andra diket: jag äter vadsomhelst och allt precis hela tiden.

det är asjobbigt att se fett som lagras på kroppen. MEN jag vet ju att jag mår mycket bättre både fysiskt och psykiskt när jag inte är hungrig jämt och när jag inte är ett kontrollfreak.
men jag försöker använda den lärdom jag har skaffat mig:
när man får mat/socker/tjockhets ångest/tankar så ska man INTE fly från dem genom att t.ex. tänka: jag tränar extra. jag hoppar över den där middagen/fikan med vännerna och åker hem och äter sallad istället.
Nä. man får bara vara närvarande, ta emot ångesten/de dumma tankarna. låta dem landa i kroppen - och sedan! - bemöta dem. med alla de goda tankarna man lärt sig att bygga upp. prioritera vad som är värt något. inte tro på lögnaktiga tankar om sig själv. be till Gud. umgås med människor man mår bra av. kanske hoppa över ett socker-fika om det är det man mår dåligt över MEN ändå äta ordentligt med mat. träna med glädje - inte med press.

så gör man - efter fem och ett halvt års lärdom har jag faktiskt vuxit enormt i tankekraft och förmågan att vända det negativa till något positivt.
bra jobbat tycker jag faktiskt!

kärlek!/ ia

torsdag 19 juli 2012

hej du.


när jag och jocke var på quiz häromveckan var det en enda fråga som jag kände mig rätt säker på att jag kunde: vem som "uppfann" potatisen eller tog den till sverige eller vad det nu var.

den som vet om mitt förhållande till potatis kan ju tycka detta är ganska komiskt. 

idag har jag blivit några nålstick i armen (både höger och vänster denna gång) rikare och nästan 2000 kronor fattigare. kan det ju vara värt.!

(öh, nej, jag har inte injicerat heroin...)¨

kärlek! /ia.

onsdag 18 juli 2012

Someday these arms of mine will carry all the love I have inside of me


Förut, förr, tänkte jag att det var ”fel” och ”okristet” av mig att hänga minst lika mycket ute / på krogen som att gå i kyrkan.
Jag tänkte att jag kanske skulle bli en bättre människa om jag fick lite mera kristna vänner och inte var lika ”värdslig”.
Jag tänkte att mitt liv skulle bli bättre om jag höll mig lite mera i kyrkliga sammanhang, åkte på lite mer konferenser, var engagerad i mer kyrkaktiviter.

Jag tror inte jag funkar så.
Jag tror inte världen funkar så.

Jag tror jag skulle bli mer indoktrinerad och inte vågade se verkligheten i vitögat om jag bara hängde i kyrkan och aldrig bland folket ute på stan en lördagnatt.
Jag tror jag skulle kunna bli högmodig och ytlig om jag bara umgicks med kristna (inte för att de/ni är det – utanför att ett liv i fullkomlig trygghet skulle göra mig hård och inte mjukt förkrossad)
Ju fler kristna jag skulle umgås med och ju färre okristna – desto färre människor som inte brukar tala om/tänka på Gud skulle jag ha chansen att möta – och kanske påverka.

. jag tror inte man ska skita i kyrkan. Nä, jag tror inte man kan klara sig själv, utan någon kristen gemenskap. Man måste ha gemenskap, är gjord för gemenskap, med kristna systrar och bröder. Jag tror man behöver läsa massvis i bibeln, spendera tid i bön, för att kunna komma nära Gud och kunna sprida med sig av honom. Jag tror kyrkan, konferenser, festivaler, är ett utmärkt sätt att få en pusch i rätt riktning, positiva flows av Gud och gemenskap. Nä, jag tror inte det är bra att gå på krogen en lördagkväll om du inte kan stå för vad du gör, om du super dig så full att du är för trött och bakfull för att ta dig till kyrkan nästa dag.

men, jesus sa: det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka.

om vi bara skulle vara i kyrkan, bara umgås med de "redan friska"… hur skulle då vår kontaktyta ut mot den ”vanliga” världen se ut?
om vi bara är med varann – hur ska de andra någonsinn få höra, få uppleva det vi varit med om?
Hur ska människor bli sugna på jesus om de aldrig får höras talas om honom, se honom in action så att säga.
jag tror att en stor anledning till att många kristna håller sig ifrån "världen" inte alls är för att det skulle vara dåligt för oss. utanför att det är obekvämt. obekvämt och läskigt, jobbigt, att inte vara bland likasinnade. tell me! - jag vet som *** hur obekvämt och jobbigt det kan vara. att ständigt känna sig annorlunda/utanför. MEN: skulle jesus bara hållt till i kyrkorna om han var på en tillfällig genomresa i sverige år 2012. tror inte det va? 

nej, jag är inte bra på att tala om min tro när jag är bland dessa icke-troende människor. men jag tror väldigt många ändå vet var jag står. Läser den här bloggen och inser att min tro inte är någon lättsam snuttefilt jag tar lätt på. min tro är grunden. Som gör att allt annat går att bygga på.

och nej, jag räknar mig inte som en av "de friska" som ska bota "de sjuka". Jag räknar mig själv som sjuk i allra högsta grad. som förlorad och sårad, ledsen och bitter. som halvfärdig, förkrossad, tvivlande och förrvirrad. som osäker, arg och ensam. som oförstånde, rädd och liten..

MEN: jag har hittat DET. friden. den bubblande glädjen – trots allt. den vissheten om: allt blir bra. jag är i någons beskydd, någons starka armar. och jag FÅR vara liten, rädd och sjuk. för HAN bär mig när jag själv inte orkar. Och: det är i svagheten som kraften är störst. i brustenheten som vi blir mänskliga.

Så vad är summan av kardemumman av allt det hära: att jag nog skulle behöva en dejt med en läkare som kan bota mig lite….. hähä, nä nu skojade jag. urspårning på hög nivå : )

Summan får ni dra själv. jag har redan sagt så mycket. Men min önskan är att känna ännu mera kärlek än jag gör. det är min djupa längtan.


kärlek! /ia.

idag var bästa dagen..

på jobbigt-provocerande-snorunge humör ?


idag har jag hämtat ut en ny omgång med p-piller. och köpt en ny BH (as-snygg och på rea!) (- dock lite småjobbigt att inse att man inte är en storlek 34 längre. vi kallar det bröst och ryggmuskler va? ;)

så man skulle kunna tro att mitt liv är mer spännande och innehållsrikt än vad det faktiskt är.

men det är ju inte fallet.
jag lever fortfarande mitt nunneliv.
no worries.
och det gör inget.

nytt favo-plagg. synd man inte kan gå runt iklädd denna endast bara, haha


och sån hära är jag. ytlig, ärlig, okorrekt. ibland. take it or leave it!

kärlek! /ia.

ps. förresten så är har jag problem med förstoppning också. det är skit-jobbigt, så att säga. hehe. för jag känner mig som en gravid, uppsvälld ont-i-magen kossa. d.s


tisdag 17 juli 2012

den där slumpen jag inte tror på


ni kanske vet att jag beklagat mig lite över att min kamera gått sönder. vet inte riktigt vad som var fel, men den slog liksom av sig själv så fort man satte på den, och det var inte batterierna. både jocke och mina föräldrar har sett detta och kan intyga. har testat den flera gånger, med veckors mellanrum.

så jag tänkte köpa en ny. för man vill ju ha en kamera i indien liksom. men framförallt för att jag tycker bloggen blir roligare med bilder. och jag har varit lite ledsen över att jag inte kunnat fota några roliga events i sommar, som midsommar, eller trevliga, sommriga utflykter till t.ex. leksand och sundborn.

och så hade jag velat fota mina gulliga, små gummistövlar. och mitt nya, as-snygga, dalainspirerade nyckelband. och visat vilken blondin jag blivit på senaste.
men det har ju inte funkat.

igår vaknade jag, lite ledsen. utan att veta varför. kanske var det någon dröm jag drömt. kanske var det för att uppstigningen var brutalt för tidigt för att vara en ledig förmiddag, 06.30 (jag skulle ju och vaccinera mig)
sen blev jag lite mera "ledsen". eller nått. för olika krångel. penga-grejer och sånt.

strax innan jag ska åka iväg till Borlänge tänker jag "jag testar om kameran fungerar". för jag har tänkt flera gånger att den kanske kan börja funka igen, Gud kan kanske fixa, även om det inte verkar så hoppfullt. och så sätter jag på kameran och...... trada trada (dramatisk trumvirvel-ljudeffekt här!)  : den funkar! 

nu får man göra sitt vanliga avgörande. du får välja att tro på slumpen om du vill. jag tror på Gud.

för sen var jag ju mycket gladare igen

och här är mina stövlar, hehe. 

kärlek! /ia

måndag 16 juli 2012

2012-07-16


lite olika tips:

lyssnade in ett sommarprat nyss igen, Heidi Anderssons, (ni vet "armbryterskan från Ensamheten") mycket bra. värt att lyssnas in!

kom av en "slump" - fast jag tror ju typ ingenting är en slump, jag tror på Gud - att börja lyssna på en låt av ett band. och åhh vad de var bra! inget jag hört talas om innan, men Burning Hearts heter dem och är SÅ bra.

om ni inte sett Batman-filmerna, dags att börja göra det nu! snart kommer ju trean och upplösningen. då blire bio-lyx :)

ett boktips som jag egentligen inte borde ge ännu eftersom jag bara kommit nått kapitel in, men men, böcker som är ur verkliga livet brukar vara bra: Ögonblick som förändrar livet, av Annika Östberg (ni vet hon svenskan som satt i fängelse i USA i 28 år.)

Heidi Andersson

förresten, jag var ju så oträningspepp förra veckan. körde inte så mycket då, tre pass "bara". och kanske var det den extra vilan, kanske var det att jag bara körde på den här veckan, kanske är det för att jag tränar endast för välmåendets skull, kanske för att jag varierat mig en del, men iallafall: träningsglädje har infunnit sig igen. blev sex pass förra veckan, olika effektiva, men eftersom jag är van med den dosen så blir jag inte sliten av den. körde t.om. två intervallpass, var evigheters sen. riktigt impad av mig själv och oj vad pigg och endorfinsprudlande och glad jag blev efteråt.
nu vet ni det.

en asbra helg också med mycket soffhäng och prat och skratt tack jocke, mamma, pappa, jessica, sofia, helena, johanna, pettan, hanna med flera för att ni gjort min glada helg.

kärlek! /ia

söndag 15 juli 2012

into the wilderness


jag börjar misstänka att bakfylla bara är något psykologiskt. då jag igår en lång, hel kväll umgicks med alkoholdrickande människor, men själv inte drack, och vaknar upp svettig med illamående och ett allmänt ganska tjyvens mående.

för inte kan det väl vara så att det beror på ett post-sockerchock syndrom samt att ett 03.30 sänggående inte riktigt fysiskt passar en tant-ia? :)
men tack tjejer för en mycket bra kväll! <3


nu ska jag, lite halvt ovilligt, ta mig till kyrkan, till träning fastän det jag mest är sugen på faktiskt är att börja fylla mina flyttkartonger. det känns lite spännande nu :)

kärlek! /puss.

lördag 14 juli 2012

you saved a wreck like me


man KAN vinna över de dåliga tankarna och låta de goda tankarna ta över. jag är ett levande exempel på detta. det känns SÅ bra. visst, det kommer alltid att komma dåliga stunder/dagar. men då gäller det att sammanlagt komma ihåg hur mycket mera de bra stunderna växt till sig det senaste året. ibland hjälper det med ren och skär viljestyrka, att välja de goda tankarna. man måste komma ihåg vilka mål man har i livet, hur man vill vara, vilken sorts människa man vill vara. man måste komma ihåg att välja om man vill vara glad eller ledsen. (ibland vill man vara ledsen och då är det ok med). ibland klarar man det inte själv, då får man bryta ihop inför Gud och i sin förtvivlan ropa ut sitt: hjälp mig! och han lyssnar.
ibland måste man helt enkelt komma ihåg att ta hand om sig själv och sin kropp, rent fysiskt och psykiskt. inte underskatta behoven av sömn, mat, träning i lagom mängd, socialt/ensamtid, jobb, stress, avkoppling och sånt.

igår pratade jag och jocke en del om att vara en bra version av sig själv. att med vissa människor kommer det helt naturligt och helt av sig själv.

jag vill vara den bästa, glada, versionen av mig själv.
och jag är så tacksam för alla fina människor jag har runt omkring mig som hjälper mig till detta!
Tack Gud.

igår natt cyklade jag genom ett nattsvart Falun och en stark, härlig tanke/känsla kom helt spontant: JAG ÄLSKAR DEN HÄR STADEN. för här finns ju människorna som jag älskar.
vet aldrig om jag känt det så tydligt någon gång.

massa friskhetstecken, eller hur? jag blir så glad av sånt.


kärlek! /ia. 

torsdag 12 juli 2012

yeah yeah, wow wow.


imorn ska jag leka med jocke, på lördag kalasa med flickorna och på söndagen leka med hanna.
helgen är, socialt,  räddad! och jag är glad. 

fick dessutom ett informationspaket (och en liten räkning på 20 000 ) om goa och indien. blev betydligt mer pepp nu. :)

fredagspirrig. utan anledning egentligen. finns en enda till önskan inför morgondagen, men den kommer nog inte slå in.

kärlek och godnatt / ia.

svar på tal.


fick den här djupa, fina kommentaren (anonymt) häromdagen och känner att jag ju måste försöka ge mig tid att ge något sorts svar.

Måste börja med att säga att du skriver sådan kloka och välformulerade inlägg. Din blogg är så bra!
Nu till min fråga. Hur många gånger tror du Herren förlåter en från synd? 
Jag har syndat gång på gång men efter varje tillfälle bett om förlåtelse. Första gången var min synd ett misstag men sedan blev de dåliga val som jag upprepade. Jag mår så dålig över att jag är en sådan rutten människa. Det finns så många lockelser i samhället och jag har varit för svag för att stå emot. 
Jag har nu bett om förlåtelse från djupet av mitt hjärta till Herren. Jag försöker leva bättre. Men tror du att han kan förlåta mig fast jag har ”missköt” mig gång på gång?



för det första vill jag bara poängtera att jag är en helt vanlig ganska obildad människa, och inte Gud, så vad jag säger får absolut inte tolkas som några absoluta sanningar. Men såhära, på ett ungefär, tänker/tror jag: Återigen, som så ofta i den här bloggen, så är mitt ledord ärlighet. Jag tror att det mesta som har med synd/felsteg/dåligt samvete att göra handlar om hjärtats inställning. Och om man från ett ärligt hjärta verkligen ber om förlåtelse och ångrar sig så är jag helt övertygad om att Gud kan förlåta gång på gång. Vi gör ju alla misstag hela tiden, sårar andra människor, Gud och oss själva, och skulle inte Gud kunna förlåta efter ett visst antal "synder" så skulle vi ju alla vara förlorade och oförlåtna, eller hur?

Det som jag tror kan vara faran, och som jag sett i mitt eget liv, är när något man vet är fel tillslut omvandlas till en vana som man vet borde tycka är fel, men inte gör det längre. man ber om förlåtelse för att man känner att man borde, inte för att man uppriktigt ångrar sig. då tycker jag man ska sluta mygla, och istället vara helt ärlig med Gud och be en annan sorts bön istället: t.ex. Gud jag vet att det här är fel och att jag borde låta bli det, borde ångra mig, men jag gör det inte. Hjälp mig att få tillbaka mitt samvete för vad som är rätt och fel. För det är ju så faktiskt, att ju mer man gör saker som man inte borde, desto mer avtrubbad blir man, och desto mindre fel tycker man att det är. Ett annat exempel kan vara när man går runt och "låtsas förlåter" andra människor, för att man vet att man borde, att Gud vill, men innerst inne har man inte alls förlåtit den här människan utan är fortfarande ledsen/sårad/bitter. då tycker jag att det är bättre att säga till Gud: Jag skulle vilja förlåta den här människan, men jag kan det inte. Hjälp mig att vilja förlåta. Hjälp mig att kunna förlåta. Hjälp mig att försonas med den här människan på riktigt.
hänger ni med?

jag tror det är viktigt att lyssna till sin "syndanöd" / sitt samvete, för det berättar viktiga saker för oss och det är farligt att förtränga det. samtidigt tror jag, speciellt om man är lagd åt samma håll som mig som alltid får dåligt samvete för precis allting, att man ska akta sig för att döma sig själv för hårt. (!!!!!!) man kommer aldrig bli en felfri människa, hur man än kämpar sig gul och blå, då vore man ingen människa längre. jag tror det är bättre att kapitulera, säga: Gud, jag gör en massa fel men jag vill vara ditt barn ändå och jag tror på riktigt att du kan älska mig ändå.

hoppas det var ett någorlunda vettigt svar och tack för förtroendet att få svara på sånna här frågor.

önskar er alla en bra dag, jag drar till gymmet och sen jobb 13.30-21.30. så vet ni vart ni kan hitta mig ;)

kärlek! /ia.

onsdag 11 juli 2012

på återseende


när man nästan har glömt (jag glömmer fort)
så blir man inte glad
nä, inte glad, utan ledsen
när man ser
ser allt det där man vet att man aldrig kan få

typ såhära:


när jag inte ser dig
kan jag glömma – att du får min hud att brinna

jag önskar dig här
men när jag ser dig
gör det så ont

för alla de där drömmarna
önskan
att du vore min bästa vän
att du skulle lyssna
att du skulle veta allt
att du skulle trösta
och vara min trygga famn
 - är bara mina barnsliga drömmar

det gör ont
när jag ser dig
för jag förstår att det bara är min fantasi
för du är ju inte ens min

så nära
och så långt bort
och jag vågar inte ens säga
någonting. om hur jag ser på dig. om hur vacker du är.
hur jag skulle vilja röra dig
hur jag vill lyssna på din röst
för alltid

och jag säger inte:
sluta inte prata
gå inte
stanna hos mig

jag säger ingenting
och förbannar min blyghet
förbannar att du går
-         kanske för att jag inte säger: stanna

och när du säger: vi ses.
så känns det som en lögn
för hur vet du att vi ses?
när vi aldrig ses.

skriker: stanna hos mig!
i mitt huvud.

för hur skulle du se på mig
om du visste hur jag ser på dig?


nu har jag tröstätit jordgubbar. alldeles för många. (utan att skölja dem. kanske att jag dör av förgiftning...? )
eventuellt att jag gråter en skvätt också.

överdramatisk tjej, hej!


kärlek/ ia.

fisk, vin, bröd


ni vet ju att jag ofta finner min tröst i bibelord. ett sådant ord som liksom "steg fram" ur texten, och som gav mig styrka, ska jag dela med mig av nu.

kommer från första Korinthierbrevet, där Paulus liknar Guds barn, församlingen, vid en kropp, där alla är olika delar men likfullt beroende av varandra för att vara en enda kropp.

och det står: "Men nu har Gud gett varje enskild del just den plats i kroppen som han ville." (1 Kor 12:18) 



för mig ger det tröst och styrka, vishet och ro. för, det vet ni väl kanske, jag känner ju så ofta att jag inte passar in, inte är rätt. är för "okristen" för den kyrkliga världen, frikyrkan osv. och för kristen för att passa in i den "värdsliga världen". och jag kan undra vad jag gör för fel. och jag kan känna mig så o-helig. jag kan tänka att det jag gör inte har någon betydelse.

men det här ordet får mig att känna ro över att det finns en mening med att jag är där just jag är. att det finns en mening med att jag gör det just jag gör. att Guds plan med mig troligtvis inte var att bli en frikyrko-kid rakt ut i fingerspetsarna. att han använder att jag mest umgås med okristna vänner. att han använder min blogg där jag tycker jag skriver så mycket strunt och "fel" saker. att jag inte är på fel plats utan på rätt plats. så som han ville ha det.

min prestationsångest minskar. min ensamhet minskar. han använder mig just idag, just där jag befinner mig. hej vad skönt!


kärlek!/ ia. 

tisdag 10 juli 2012

seger


förut blev jag sur när människor ändrade på mina uppgjorda planer (ja inte så det märktes så mycket kanske, men i mitt huvud). nåde den som kom och förändrade mina träningsplaner, min tanke om exakt vad jag skulle äta för den dagen, hur jag lagt upp min dag osv. ( = starkt kontrollbehov, o-avslappnat, o-spontant)

nu tycker jag om det. ja, när människor ändrar mina planer alltså. tycker om den utmaningen, att jag måste ställas inför valet att vara som förr och alltid hålla mig till min utstakade planering, eller klara av att vara den nya ia, den ia jag vill vara: öppen för förändringar, öppen för att ta dagen spontant. 

jag vill inte vara så låst i mina träningsplaner att jag inte kan ändra på dem för att umgås och vara social istället. jag vill inte att min mat-planering ska vara så hård att jag inte kan göra förändringar i den för att gemenskapsgrejer dyker upp i stället. vill inte må dåligt över att ändra mina planer. 

jag tror jag kan det nu. ! för det mesta i allafall. jag har blivit liiiite mer spontan och det gläder mig. för mig är det en stor seger! 

t.ex idag hade jag tänkt ut en liten plan för min dag. så ringde jocke och ställde den planen lite upp och ner. men vad gjorde det? ingenting. för vi hade det ju skitbra tillsammans, som alltid. och jag hann ju med träningen sen efteråt. och mat i magen fick jag ju i mig. så allt blir ju bra. (vi fikade ekologiskt. värsta bra). 


gammal bild på oss. vi är dom bästa <3 

kärlek! /ia. 

running in the rain


träningsinlägg:
som jag skrivit har jag ju haft dålig träningsmotivation (eller inte känt mig tvingad att träna, typ) och framförallt då till löpningen. men så idag, i spöregnet, fanns lusten där. så det var bara att lyda impulsen, snöra på sig skorna och ut och springa en runda i regnet. det var riktigt skönt faktiskt! tycker det är ganska härligt att springa i regnet, man håller ju sig varm så länge man rör på sig. men heeeeey vad blött det var i skogen och överallt. springer inte jättelångt nuförtiden, ca 7-8km kanske, men det räcker definitivt för att bli både flåsig och trött i benen.


så mycket mer vettigt har jag nog inte att säga såhär mitt i natten, ca sex timmar kvar till sovdags, yeey.

kärlek! /ia

måndag 9 juli 2012

innan vi faller


till alla: ni får gärna prata med mig om andra saker än min förestående resa till indien, också. (speciellt som jag själv jobbar hårt med att förtränga den, hehe) nä, men man vill ju leva här & nu också. och NU är jag i Sverige.

kärlek! /ia.

söndag 8 juli 2012

plötsligt händer det....!


idag har jag inte haft ont i halsen.
idag gick jag inte till kyrkan med en rädsla att spricka sönder.
idag kände jag mig inte tvingad till att träna, trots att det var min ursprungsplan (känns som mitt träningsberoende är på väg att försvinna, på gott eller ont?)
idag fick jag inte dåligt samvete av att köpa och äta några lösgodisbitar (choklad såklart!)
idag kunde jag ta åt mig av orden "du är fantastisk"
idag känner jag mig peppad på att åka till indien - allt ordnar sig
idag känner jag mig inte ilsk eller sur på någon, det känns inte svårt med förlåtelse och försoning
idag känner jag inte att ensamheten är jobbig, har ingen singel-ledsamhet
idag känner jag ingen ångest över att jag aldrig kommer ha motivation nog att bli nån smal, vältränad, högpresterande idrottskvinna - det är inte min grej helt enkelt. 
idag kände jag inte alls att jag behövde nån inbjudan till gemenskap efter kyrkan för att kunna gå hem och vara glad ändå - och just då blev jag hembjuden såklart. tack fina elisabeth och kristina för en mycket trevlig middags- och pratstund med er. gjorde mig så glad i hjärtat! 
idag känner jag inte rädd för att gå och jobba, oavsett vem jag jobbar med, vilka patienter det är, vem som är jourdoktor och allt sånt där - allt ordnar sig
idag kan jag tänka: strunt i samma om jag skulle väga två, tre kilo mer än jag önskar mig. lite fett och former kan väl anses kvinnligt kanske..?
idag gör det mig ingenting att regnet vräker ner. bara mysigt att gå omkring i gummistövlar och paraply, mysigt att höra regnet smattra mot rutan.
idag är jag i balans
idag funderar jag inte så mycket på Gud och Jesus. bara vet att trots att jag har mina funderingar och tvivel så duger jag som jag är, är älskad som jag är. 
idag vet jag att jag inte är ensam, att jag har massa fantastiska vänner, bara det att många av dem råkar leva på lite för långt avstånd från mig för att man ska kunna hänga med varandra jämt
idag har jag haft ro i att strunta i datorn, bara lägga mig i sängen och läsa en bok i tystnad

idag har jag kunnat slappna av. Tack Gud för denna dag. (som inte är slut på länga vägar än eftersom jag jobbar till 07.00. håhåjaja! )


de här fina människorna fick jag träffa i går. 

kärlek! /ia.