på återseende

när man nästan har glömt (jag glömmer fort)
så blir man inte glad
nä, inte glad, utan ledsen
när man ser
ser allt det där man vet att man aldrig kan få

typ såhära:

när jag inte ser dig

kan jag glömma – att du får min hud att brinna

jag önskar dig här

men när jag ser dig

gör det så ont

för alla de där drömmarna

önskan

att du vore min bästa vän

att du skulle lyssna

att du skulle veta allt

att du skulle trösta

och vara min trygga famn

 - är bara mina barnsliga drömmar

det gör ont

när jag ser dig

för jag förstår att det bara är min fantasi

för du är ju inte ens min

så nära

och så långt bort

och jag vågar inte ens säga

någonting. om hur jag ser på dig. om hur vacker du är.

hur jag skulle vilja röra dig

hur jag vill lyssna på din röst

för alltid

och jag säger inte:

sluta inte prata

gå inte

stanna hos mig

jag säger ingenting

och förbannar min blyghet

förbannar att du går

-         kanske för att jag inte säger: stanna

och när du säger: vi ses.

så känns det som en lögn

för hur vet du att vi ses?

när vi aldrig ses.

skriker: stanna hos mig!

i mitt huvud.

för hur skulle du se på mig

om du visste hur jag ser på dig?

nu har jag tröstätit jordgubbar. alldeles för många. (utan att skölja dem. kanske att jag dör av förgiftning...? )

eventuellt att jag gråter en skvätt också.

överdramatisk tjej, hej!

kärlek/ ia.