måndag 30 april 2012

ayo technology


jag kanske levde som om jag vore en stenåldersmänniska. ingen tv, ingen smartphone, ingen micro ens. man skulle kunna klaga, men det tänker jag INTE göra. det är ju självvalt liksom.

visst, det finns vissa saker som kan vara mindre roliga. egentligen saknar jag inte dessa saker själv, men man kan lätt bli lite utanför i samtal och sammanhang när man inte ser på en massa populära tv-serier, eller när man är den enda i ett sammanhang av umgänge som inte sitter med sin näsa nere i iphonen och spelar draw something eller wordfeud mot varandra.

men heeey, det finns massvis med fördelar. det är ju därför jag väljer att vara en ocool stenåldersmänniska. här ska ni få några positiva saker med min icke-teknik livsstil uppslängda i facet på er:
man får massa TID över. tid som vi alla tjatar om är en bristvara. ser man på tv noll timmar i veckan så får man en del tid över till annat. självklart prioriterar man som man vill men jag lägger mycket hellre min tid på träning, promenader, umgänge, läsa (att läsa och skriva blogg tar en del tid faktiskt - tid som jag gillar och uppskattar!). och om det är något man absolut vill se på tv, t.ex. sport, så kan man bli tvungen att vara social och bjuda hem sig själv till en vän - och det kan ju vara bra och bli hur trevligt som helst :)

dessutom tycker jag att man blir mindre "uppkopplingsstressad" och får ett mindre behov av att veta vad alla har för sig, att ha koll på allt precis hela tiden. shit vad glad jag är att jag inte har facebook i mobilen - jag hade blivit nördig! att i ett antal timmar varje dag "tvingas" vara frånkopplad är nog väldigt vilsamt för själen.

jag är glad att min någorlunda avhållsamhet från teknik gör att jag känner att jag har tid och lust att i princip varje dag ägna en del tid åt att läsa bibeln och att be. för det gör något gott med mig. det gör att mitt fokus vänds från mig själv, mot Gud och mot andra människor. det gör mig lite, lite mindre egoistisk. lite mer öppenhjärtad. och mycket gladare och med frid och pepp-på-livet- eld i hjärtat.
tycker man så ofta hör att vi nuförtiden inte har tid att be, tid att läsa bibeln, att vi glömmer bort för att vardagslivet kräver så mycket annat av oss. visst, så är det säkert. MEN tid handlar mycket om prioritering också. Gud kan bli en del av vardagslivet!

sist men inte minst: man sparar pengar. och ja, här är det självklart också ett eget val. många tycker säkert det är jättevärt alla pengar att skaffa massa teknikprylar som man dessutom betalar ett antal hundralappar för i månaden med abonnemang och grejer. men JAG vill hellre lägga mina pengar på andra saker. jag är glad att jag har rätt låga utgifter, att jag är utan studielån. JAG lägger mycket hellre pengarna på träningskläder och flygbiljetter, haha.
nä men seriöst, hade jag inte sparat pengar hade jag ju inte kunnat göra det jag ska göra i höst, och det är ju min djupa längtan och dröm att få resa och uppleva andra länder och kulturer, så då prioriterar jag bort teknikgrejerna. hellre några månader utomlands än en platt-tv och en iphone faktiskt om jag får välja.

och alltså: man klarar ju sig så himla bra ändå!

som sagt, det här är ju mina prioriteringar bara. men jag vill inpsirera till att bli medveten om: vad lägger du tid och pengar på? är det det du vill lägga tid och pengar på? vill du arbeta 100% och mer därtill för att ha råd att köpa rätt grejer? vill du sitta 3 timmar framför tv:n varje dag eller vill du egentligen hellre göra något annat?

och så finns det ju sånt som heter solidaritet och välgörenhet och miljö och ekologiskt handlande osv, men det kan jag tjata om i ett annat inlägg kanske ;)

kärlek! /ia.

here comes the sun - and I say it's ok.


hoppas alla ni därute sover gott. jag gör min, för tillfället, sista jobbnatt, sen blir jag dagpersonal igen. men har upptäckt att jag faktiskt tycker det är helt ok att jobba natt med. så jag känner mig som en ultimat, flexibel timvikarie :)

vad skönt det var att få lite sol och värme på näsan tidigare idag! firade med att ta en löprunda ute, har köpt nya löpartights för att lura mig själv att komma igång - och det funkade :) shopping är bra ibland - och träningsshopping är ju mitt favvo.
och gött när kondisen faktiskt inte verkar vara riktigt lika illa som jag befarade... och denna träningsenergi alltså, det liksom spritter i benen varevigaste dag... aja, nu ska jag knipa innan det här blir en träningsblogg, det är ju inte meningen. men det bir så lätt så när det är så inspirerat att träna som det är just nu.

morgondagen ska väl mest spenderas med att sova då. sen ska jag fira valborg storslaget med att... ähh, jag vet inte. det blir nog en vanlig dag. vanliga dagar är nästan det bästa.

kärlek! /ia

söndag 29 april 2012

you are my saving grace


Men där skall du söka Herren, din Gud, och du skall finna honom om du frågar efter honom av hela ditt hjärta och med hela din själ. När du är i nöd och allt detta drabbar dig i kommande dagar, då skall du vända tillbaka till Herren, din Gud, och lyssna till honom. Ty Herren, din Gud, är en barmhärtig Gud, och han skall inte överge eller låta dig gå under.
5Mos 4: 29-31

lördag 28 april 2012

det blåste aldrig kallt när du var bredvid


idag har varit en liten sån där konstig, svajig dag igen. Fast det positiva har övervägt, och det är ju faktiskt himla bra. så är det överlag nuförtiden tycker jag, även om det är jobbigt ibland så är det faktiskt oftare glatt och inspirerat. tacksamhet.
för i förmiddags när jag var på gymmet och körde (spinnpass + lite extra ryggstyrka) så var jag så där hög. tränings-rusigt lycklig. det går så himla bra nu alltså! till och med på ett förmiddagspass var jag riktigt motiverad att köra skiten ur mig så att benen skakar, hjärtat hoppar upp i halsgropen, lungorna sprängs och svetten sprutar. så det gjorde jag.
och fån-log efteråt.

och, lyssna in detta: de har lurat med mig att jag ska med ut på krogen. haha. jag, helena, och jessica ska ut och dansa, skaka röv, det har jag ju inte orkat med på de typ senaste två åren.. men ikväll ska jag banne mig inte skylla på min kvällströtthet utan försöka gå ut och ha roligt..

känner mig nästan lika taggad som en fnittrig sjuttonåring. det finns en skillnad dock: jag dricker inte sprit och hånglar med mina killkompisar som jag gjorde när jag var sjutton. ha, vilken tid alltså!
så snart ska jag premiära på husgunget i borlänge, det sägs att man kan vara gammal kärring och ändå gå dit, så det passar ju bra då. jag fyller ju faktiskt år idag, 23 och ett halvår om man ska vara exakt.
och eftersom 24-års dagen allra troligast spenderas långt från sveriges gränser kan jag väl för-fira lite idag då.
see you at borlänge, haha



kärlek! /ia.

the boy nextdoor

-
betelfamiljen. lyckliga familjen?


För någon dag sedan skrev min vän Arvid (vi gick Betel ihop) ett väldigt tänkvärt inlägg på sin blogg. så jag var fräck att kopiera och sno, men vill tydligt framhäva att jag alltså inte är författaren bakom detta. men jag tyckte det var så bra. speglade mycket av mina egna tankar kring detta ämne. så som jag sagt flera gånger förr, varför skriva ett eget inlägg om något som någon annan redan uttryckt så bra?

så här kommer det:

OndskaNågot jag har lagt märke till är att det finns allt för många människor som lägger tid och energi på att tolka in tecken i vår värld för att på så vis bevisa onda makter, världens undergång osv. Jag har både läst skrifter och sett filmer som försöker övertyga mig om att det finns en ond makt som vill förstöra den här världen och dra ner människor i mörkret. Varje gång så slås jag av samma tanke; Det var väl inget nytt, det står i bibeln.


Men om det finns en Djävul och onda demoner som ständigt försöker förstöra vår värld, ska vi inte vara rädda? Ska vi inte göra någonting åt det? Svaret är nej.
Några bra förebilder som visar på hur man borde leva som kristen är Apostlarna. Hur gjorde de då för att tackla ondskan? De tillbad och prisade Gud, i övrigt verkar de inte har lagt så mycket fokus på det onda mer än att driva ut demoner som var i vägen för Gud. Istället fokuserade de på det goda.
Romarbrevet 8:31 "Om Gud är för oss, vem kan då vara mot oss?"


Vad tjänar det att ge ondskan uppmärksamhet och tid? Är det inte bättre att vi lägger den tiden på Gud istället?
Och vad spelar det för roll om världen går under i morgon eller om 1000 år? Jag tror inte att någon av oss människor kan förutstpå när det kommer att ske, så varför bry sig och göra sig besväret att försöka? En sak som du däremot verkligen borde bry dig om är följande; om världen skulle gå under i morgon, är du då en av de som följer med till det nya paradiset? Hur vet du det?

Ett eget tillägg också: borde vi inte varje dag leva våra liv som om morgondagen skulle vara den sista? om vi gör det, spelar det ju ingen roll om vi spekulerar i om jorden kommer leva vidare i tio dagar eller i tio tusen år. 

kärlek! /ia

fredag 27 april 2012

softly smile – I know she must be kind


jaha ja. det börjar närma sig. det stora avslöjandet. haha. om det där jag vill göra i höst. om min spännade framtidsplan. min dröm. (som typ många vet om redan… )

men nu har jag gjort min del iallafall. sagt mitt ja. ansökt. vågat. så nu ska det bara bli som jag vill – och det blir det nog :)  

och jag fortsätter vara dryg. håller på det lite till – tills jag vet med 100 % säkerhet att det blir av.
men jag kan ju säga att bland annat de här spännande/läskiga sakerna står på ”att göra” listan inför framtidsplanen.

- nytt pass
- boka flygbiljetter
- vaccinationer
- visum

ja ni börjar närma er att klura ut det va?
förresten, jag följde magkänslan. såklart :)

kärlek! /ia

--------------------------------------------------------------------

här kommer lite bilder från söndagens 30-års kalas för Mats:

                                                           födelsedagsbarnet

             edvin och farbror viktor


torsdag 26 april 2012

your faith have to be stronger than your fear


Man kan ju konstatera cirka hundra gånger per vecka att jag är ganska instabil. Känslosam. Lättpåverkad.

vad jag ännu inte konstaterat helt och hållet är om detta är bra eller dåligt? jag är glad att jag kan känna känslor. allt det mörka gör ju att man uppskattar ljuset så mycket mer. jag är glad att allt inte är grå vardag där allt liksom rullar på och man känner exakt samma stämningsläge hela tiden.

men… att ja, på i princip samma dag kunna känna följande kan också vara lite påfrestande, förvirrande, energikrävande, och göra att man tvivlar på vad man egentligen känner.

en dag kan se ut såhär:
världens glädje över att finnas till. glädjetårar av tacksamhet till livet, som är det mest underbara som finns. Man känner sig tight med Gud, att man verkligen vill ge hela sitt liv till honom. man känner sig pepp på att berätta för människor om jesus.

samma dag: Ångest. tryck över bröstet. det liksom kryper i kroppen, och man vet knappt varför. Man känner ett sånt obehag att man nästan önskar man slapp vara med något mer. man vill inte ha det såhär. vill hem till Gud.

samma dag: man hinner känna sig förälskad (ja på ett helt, vanligt värdsligt sätt) och tills nästa dag har det gått över eller bytt föremål.

samma dag: känner mig fin, fräsch, ganska fit och smal i kroppen. nästan för bra självförtroende liksom. och vips…. tio minuter senare känner man sig så ful och äcklig att man inte vill visa sig ute och tänker att man inte har rätt att leva när man ser ut såhär.

samma dag: man vill inte alls prata om sin tro. vet knappt vad man tror på. tvivlar på hur man nånsinn ska kunna vara en efterföljare till jesus, på hur man på någon minsta prick ska kunna likna honom. Man skäms och känner sig falsk för att man ena stunden lovprisar honom och sedan nästan skäms för att man är kristen.

samma dag: man känner sig fylld av kärlek till människorna. Fylld av tålamod och snällhet och förståelse och förlåtelse… sen… känner man sig så arg och irriterad och elak att man blir rädd för sig själv och sina egna känslor – och känner sig askass som känner såhär.

samma dag: man känner sig självsäker. fylld av äventyrslusta och att man klarar sig bra på egen hand. ingen längtan efter tvåsamhet. det är bäst såhär. man vill utforska hela världen, se hela världen, uppleva allt med alla. beredd att ge sig av, vill dela med sig och hjälpa hela världen
…. sen vill man bara vara så, så liten. längtar efter en famn att krypa in i. någon som ser, tar hand, om bara mig. älskar bara mig. någon som bekräftar mig. någon som älskar mig allra mest. närhet, kroppar.


Ibland kan det vara så enkelt (och hemskt) som att jag mår helt kasst och sen går och tränar och mår super-toppen-överspeedat efteråt. Eller så enkelt (och hemskt) som att en snygg pojke/kille/man pratar lite extra med mig på gymmet så blir jag superglad. Superytlig.

ibland blir jag nästan euforiskt lycklig av att gå ner i vikt. ibland blir man istället jätteglad av att ha ätit massa energigivande och uppiggande serotoningivande (ett må-bra-hormon) kolhydrater.

ibland (eller typ alltid) känner jag mig helt och hållet hel, uppfylld, 100% närvarande, genomäkta när jag sjunger lovsång. som att det är det hela livet var skapat för, att det är därför jag finns till.

ibland kan jag längta efter att ha sex. ibland kan jag bli spyfärdig av tanken av att någon skulle ta på mig.

ibland kan jag inte stå ut med att vara ensam. ibland är min enda längtan att få ha tid för mig själv, i fred.

Öhh. ja nu kanske jag varit så öppenhjärtig att ni redan satt diagnosen schizofreni på mig… eller så är jag bara en vanlig människa…?

Vad tror ni? Ska man kämpa för att bli en lite mer stabil människa? Eller ska man acceptera sina humörsvägningar, sina känslostämnings berg- och dalbanor och se det positiva i det? att jag känner saker? Att de djupa bottnarna gör att jag uppskattar det bra så mycket mer?

Är jag skapt på detta sätt? Är det biologiskt? Är det ett sätt för Gud att använda mig eller gör dessa känslostormar att jag bara blir som ett fladdrande löv i vinden utan någon rot?
Jag vet inte.

Mer än att det är så underbart häftigt att vara på toppen. Och så ångestfyllt att vara i botten.

                                                ibland är livet en en fest. och ibland INTE.

Frid och kärlek! /ia.


jag har ett hem bort i skogen, snårigt och svart, där har du aldrig vart, där faller löven om våren.


igår var jag på after work med några av mina arbetskamrater... ny situation - och oj vad vuxenpoängen rullar in.
och sedan champions leauge-kväll hos patrik. OJ vilken match alltså. ni som också är fotbollsnördar fattar nog när jag säger: fotbollskärlek.

och jag är så tacksam för vänner. speciellt de där gångerna när det bara inte går att vara ensam. och då förvissas jag ännu starkare: gud har omsorg om mig.

nu ska jag snart och göra sånt där jag blir så glad av. hatkärleken. löpbandet.


ikväll kommer min husgrupp hit. det blir fint. så i eftermiddag är det jag som drar igång brödbaket :)

kärlek! /ia. 

onsdag 25 april 2012

det går bra nu, del 2.


alltså det där med att vara tillfreds. jag är ju skapad så (eller det är vi väl alla, men vissa kanske är extra känsliga?) att om kroppen mår bra mår jag bra. om jag får träna, i lagom mängd - ej till slitenhet, sova, äta bra, lagomt med sysselsättning, stress och umgänge, och äter bra mat... ja då finns det väldigt bra förutsättningar för att jag ska tycka att livet är en cool och häftig grej att vara med om.  

med maten... har jag upptäckt detta: ju mer fett jag vågar mig på att äta, desto bättre, mer tillfreds, känner jag mig. så jag exprimenterar mig fram nu, köper hem saker som förut alltid varit bannlyst i mitt kylskåp: matlagningsgrädde, dressing m.m.
och när jag känner mig sådär tillfreds efter att jag ätit så är ju söt- och sockersuget inte alls lika stort. så att saker som bröd, pasta, frukt i viss mängd minskar känns inte alls som någon "uppoffring" eller "bantningsmetod". både hjärnan och magen (mindre uppblåst!) mår ju bra av det. så nä, jag är inte någon LCHF:are, men däremot försöker jag prova mig fram till vad jag och min kropp mår bäst av.

mat är godhet, inte ondska. mat ska vara glädje, inte ångest.

länge har jag tänkt att det kanske är "fel" mot Gud att jag mest känner mig glad när jag är tillfreds i kroppen, när jag tränar ganska mycket, äter bra, undviker för mycket socker och så vidare. min glädje borde väl vara i honom bara?  men... Gud har ju skapat kroppen. den är till för att ära honom. så det är väl ganska naturligt att man mår bäst när kroppen är i balans. och min kropp blir INTE i balans av att ligga på soffan och äta bullar.
såklart det är skillnad på att ta hand om sin kropp, och sitt psyke, än att vara helt styrd av en ätstörning. jag vandrar hela tiden på en smal gräns, där det är farligt att bara känna mig glad de dagar jag känner mig icke-tjock, icke-uppsvullen, icke-ful osv. men jag tror det är helt rätt att sträva efter balans i kroppen, äta det man mår bra av - godis om man verkligen vill, men inte på grund av ett osunt sug. jag mår bra av att träna - det handlar inte om ett tvång för att maniskt försöka hålla sig smal.
så min strävan är: ett liv där det finns rum för mycket träning och bra mat, att leva "hälsosamt" om man vill kalla det så. för att jag mår bäst av det. men utan tvång och utan ångest de gånger man tar avsteg från sina "sunda vanor". Detta tror jag är, MITT, bästa sätt att ära Gud med min kropp.

idag sprang jag intervaller på löpbandet. första gången sedan kanske... september? så himla jobbigt! min kondition är rätt i botten. men då finns det stora chanser till framsteg, eller hur? :) och. det är ju så himla skönt efteråt. den fina, lätta, uppiggande känslan i kroppen. när man pressat sig lite lagomt. 

jag älskar träning. jag älskar min kropp som är frisk nog att låta mig träna. jag älskar Gud som har skapat min kropp. 
och så älskar jag friskis&svettis i falun, haha

kärlek! /ia. 

tisdag 24 april 2012

det går bra nu


jobbar på natten. sover på dagen. äter, tränar, duschar, äter igen, går till jobbet.

så så värst många kloka eller roliga inlägg är nog tyvärr inte att vänta idag. om jag inte ska prata om mina doktor-span... haha, nä skoja bara.

men jag lämnar er med denna upplyftande vetskapen idag. jag är tillfreds. tillfreds med min livssituation just nu, och med det som troligtvis komma skall. tillfreds med kroppen och träningen och tankarna.

och, detta delar jag gärna med mig av: känslan av att jag är världens lyckligaste har stundtals hittat sig tillbaka. höstens känslor. att jag kan få glädjetårar av tacksamhet bara av att finnas till. att jag känner mig helt kär och hög i livet utan "egentlig" anledning. sen att jag är så himla instabil och in andra stunder kan tänka tanken att jag inte vill och kan leva får jag väl lära mig att tackla helt enkelt. men det finns en ständig gudsnärvaro som liksom bär.

love life! - vad kul att man kan ha lite positiva vårkänslor också :)

kärlek! /ia

måndag 23 april 2012


jag har ju skrivit lite om det där att man ibland vill väldigt mycket, men att man inte vet riktigt hur. vill förändra, vill påverka, vill göra till det bättre.

men kom att tänka på en sak under en morgonpromenad: det finns en sak man ALLTID kan göra, som nog är det bästa vi kan göra, så mycket mer effektivt än vi kan ana: Vi kan BE. Gud lyssnar ju på oss, och han förmår göra så mycket mer än vi kan förstå och ens tänka.

men ofta tänker vi att det är vi själva som ska fixa allt. som ska förändra. men Gud vill ju vara inkopplad, påkopplad. och det blir han genom bönen. när vi säger, ske i din vilja gud. man kan be för saker som man på ett mänskligt sätt tycker kan verka omöjligt. fred på jorden, en läkt relation. frihet från cancer eller pengar till hyra i ett brev på posten.

om vi förstod bönens kraft mer tror jag vi också skulle vara mer benägna att be, mer beroende av det. jag tror att så grymt mycket mer skulle kunna hända. men vi, jag, glömmer ofta bort. tror att det är min starka vilja som ska göra saker.

de dagar jag börjar dagen med att koppla upp, koppla på kontakten med himlen, så blir det ofta, eller har iallafall chansen och förutsättningen att bli, lite bättre.

sitter du fast i situationer du inte tycker du kan förändra - en sak kan du iallafall ALLTID göra. Be. be till himlens Gud oavsett om du tror på honom eller inte. kanske han överraskar dig med ett oanat svar.

                                                       i glädje, hopp eller förtvivlan

kärlek! /ia.

det här är vad alla har sagt om mig: håll dig borta från elden, gå inte ute, bär alltid mössa, klä in dig i wellpapp för du kommer skadas, ge dig aldrig hän, du har så veka leder du kommer skrapa dina knän



här kommer ett väldigt viktigt inlägg: :)

det började med att jag tänkte skriva såhär: är det bara en slump att jag möter mitt doktor-span på något annat ställe än sjukhuset (vilket jag aldrig tycker man gör annars) i tisdags, onsdags, lördags och idag..? eller är det kanske gud som är snäll mot mig och vill hotta upp min vardag litegrann?

och inser att jag kanske bör förklara mig lite. doktor-span vaddå?
ja alltså, (hoppas att fler är som jag!) om man inte är intresserad av någon pojke/kille/man på riktigt så kan man ju alltid skaffa sig ett span. någon som alltså ser bra ut, som dessutom gärna får vara lite trevlig, lite småbekant med och (detta är viktigt!) man ser, eller har chanser att se, relativt ofta.

jag ägnar mig åt detta ganska ofta. det finns massor med fördelar: vardagen kan närsomhelst bli lite glittrande och spännande. man får spana på vem som helst, ålder, ev. upptagenhet, tro, personlighet och sånt spelar ingen roll eftersom man ändå inte är ute efter att inleda något med personen. och man kan ha flera span samtidigt, vilket ju ökar chansen ännu mer för att vardagen ska hetta till ibland. man får helt enkelt spana på vem som helst, helt oksyldigt. drömma lite fritt liksom, utan att leta efter bra framtida-man kvaliteter.

och ja, därför händer det att dessa korta perioder med span (det går ju ofta över väldigt fort- speciellt om personen försvinner ur ditt liv- då glömmer man spanet lätt som en plätt, skönt!) inte är de mest optimala. men roligt. den här doktorn i fråga är ju (åh varför tar jag reda på ålder) närmare 40 än 30 (inte första gången det händer haha!). har spanat in andra nästan-fyrtio också (nä det är inte äckligt, för dessa män ser faktiskt fräscha ut!). andra kortperioders span på senare tid har varit personer födda på första hälften av 90-talet (haha varför erkänner jag allt det här ..?)

det finns också en trygghet i det här. jag spanar allt som oftast in redan upptagna killar/män för då vet jag att det är ingen fara. de har sitt på de torra så jag kan spana helt fritt utan att riskera en jobbig flirt/dejt situation. för riktig kärlek är farlig. är jobbig. går alltid åt skogen. så därför: helt riskfritt och perfekt att kolla in de här bundna guysen på avstånd. fegis-ia! :)

paolo. förra vårens crusch. ett gym- och skolspan (vi blev lite bekanta faktiskt). också ofarligt. upptagen. flyttade tillbaka till italien sen - och det gick fort att komma över. men han var nog banne mig bland det snyggaste jag nånsinn sett och nånsinn spanat in och bekantat mig med. HET!

jag är pinsam. för det skulle kunna vara så typsikt mig att jag tror att inga utom min närmaste krets läser min blogg, men så gör de det iallafall.
men i så fall, patienter, paolo, mina arbetskamrater och doktorer - jag bjuder på det! är man snygg kan man väl få veta det.

jag killtokig? ytlig? nä.....! jag skulle kalla det för vardagsnöjen bara ;)

kärlek! /ia

söndag 22 april 2012

california dreamin'




jag längtar efter hav


jag nöjer mig så idag. huvudvärk. tror jag känt varenda känsla mitt känsloliv kan presentera idag. det tar på krafterna.
kärlek! /ia.


lördag 21 april 2012

good vibrations


jag skulle vilja tipsa lite. boktipsa. tre böcker, som förutom bibeln, betytt mycket för mig. som inspirerat mig. som hjälpt mig till att få de ståndpunkter jag har idag i vissa frågor. böcker som tänt en brinnande eld i mig.som fått mig att inse vissa saker. böcker som förändrat mitt synsätt på hur jag vill leva mitt liv.

ett hjärta större än världen - magnus malm
efterföljelse - dietrich bonhoeffer
den oemotståndliga revolutionen - shane claiborne

alla tre har vissa gemensamma nämnare. alla tre handlar om att följa jesus, och inte bara beundra honom på avstånd. vad innebär det? vad innebär det när tron verkligen får påverka livet, hela livet, hela min livsvärld, på riktigt? alla tre handlar om tron som något mer än en privatsak, tron som förändrar världen. alla tre får mig att inse att tro och livsstil, tro och politik, tro och värderingar, att allt detta hänger ihop.



så om ni vill bli peppade, läs dem! vill ni förstå mig bättre, varför jag tänker som jag tänker, tror som jag tror, brinner för det jag brinner för, läs dem!
kärlek! /ia.


glöm mig om du kan


ibland har man bara den där känslan. av glädje, lycka och kärlek. när ögonen glittrar. munnen ler.
träningsglädje och människoglädje. kärleken till mina vänner. och den där elden i hjärtat som man VET att det bara är Gud som kan tända. som är mera värt än allt, som man aldrig vill byta bort. när Jesus får bli den som driver en, som gör att man vill någonting. när man blir så tacksam över att få leva. den känslan vill jag dela med mig av till er!

ja det är kul att vara igång med träningen igen. men OJ vilken träningsvärk jag fick av två helt "vanliga" pass. och OJ vad slut jag blev av skivstångintervallen igår. Men OJ vad roligt det är. är riktigt träningspepp nu, ska iväg på ett spinningpass vid tio, hoppas i sällskap av Emelie, blir en bra start på lördagen.

helgplaner, för den det intresserar: träning nu då. stan på eftermiddagen, och en fika med patrik. fint! och sen ikväll ska jag träffa johanna,helena,sofia,jessica-brudarna och äta mat och se på titanic. åhh mysigt! <3.
imorn kyrka, äntligen, har saknat min lilla falu-församling-familj. och sen ska jag på 30-års kalas för mattan i gräv (systers man). det blir nog en bra helg det här.
den inleddes förresten väldigt bra redan igår då jag hängde med kidsen och ungdomarna i kyrkan. tänk, i början tänkte jag "det här är inte min grej - men jag gör det ändå". nu ser jag så fram emot varje fredag när jag får träffa dessa underbart HÄRLIGA ungdomar.

kärlek! /ia 

fredag 20 april 2012

what a beautiful morning?

-
klockan är 05.07. om två timmar slutar jag jobbet och får gå hem och lägga mig. ladda för ett skivstångspass + intervall i nyvaket tillstånd där vid fyra tiden. yeah, vi får allt se hur det går.

kärlek! /ia.

torsdag 19 april 2012

våra spegelbilder skulle kunna vara omvända

-
Jag drömmer om en värld där inga kvinnor blir misshandlade av sina män.
Jag drömmer om en värld där ingen känner något behov av att använda droger.
Jag drömmer om en värld där alla länder och nationer väljer att rusta ner sina vapentillgångar och militära styrkor, eftersom ingen vill ha krig.


Jag drömmer om en värld där inget barn är rädd för att deras föräldrar ska dricka för mycket, en värld där inga barn blir slagna av sin mammor och pappor.
Jag drömmer om en värld där ingen är intresserad av porrindustrin.
Jag drömmer om en värld där ingen rasism finns, utan på alla sätt är alla människor lika mycket värda, och alla blir bemötta med respekt.


Jag drömmer om en värld där vi fördelar resurserna bättre, så att ingen behöver svälta medan andra har ett sådant oerhört överflöd.
Jag drömmer om en värld där djur och naturliv får blomstra, där vi förvaltar den jord vi fått till låns på bästa sätt, och njuter av naturen utan att förstöra den.
Jag drömmer om en värld med massvis av skratt och lite lagom med gråt.


Och nej. Jag har ingen lust att bara sitta på mitt arsle och säga: ”Det är såhär världen ser ut, det finns ondska i världen och det kan inte bli bra förrän vi kommer till himlen, fören Jesus kommer tillbaka osv.” Visst, den här jorden kommer aldrig att bli ett helt perfekt ställe, men jag har inte lust att vänta. Att inte ens försöka. Tillsammans kan vi…! Såklart. Vi KAN förbättra världen, sprida godhet och glädje. Om vi VILL.

Att följa Jesus handlar för mig inte om att gå runt och vänta på att allt blir bra sen. Han verkade mitt i livet, mitt i den här världen. Och Gud säger: Jag är en Gud för levande, inte för döda. (typ – jag orkar inte leta upp stället ordagrant och exakt)

Jag vill. Jag vet inte exakt hur. Men jag tänker att det är i viljan det börjar. Sen får jag överlämna till Gud att visa mig hur.
Är du med taggad? Kanske vi tillsammans bara kan säga: Här är jag. Använd mig, såsom du vill. Hjälp mig att vara med och sprida glädje, hjälp mig att vara med och försöka förverkliga en bättre värld, hjälp mig att sprida ditt budskap.

Amen.


(och förresten tycker jag att icke-kristna människor också har ett ansvar att vara med och försöka göra världen bättre. inte bara ta vad man vill ha - vad har du gjort för att förtjäna att födas i ett land som sverige där det är en självklarhet med mat på bordet, varmt boende och materiella tillgångar. TÄNK OM du hade varit född på ett annat ställe, med helt andra livsförutsättningar.)





kärlek! /ia.

onsdag 18 april 2012

"ser jag tjock ut i den här?"

-
jag skriver inte så jättemycket om mina ätstörningar längre. det kan nog ses som ett friskhetstecken. inte det att mina tankar inte kretsar kring det, men jag vill inte ge det så mycket utrymme.
jag har insett att ett utav de bästa sätten att ta steg mot friskhet är att ignorera tankarna om det. jag tror inte längre på att tänka mig frisk, kämpa mig frisk, att KBT:a mig själv eller nått (eller jo lite, klart man ska tänka på att man ska tänka på ett bra sätt). MEN jag har märkt att de perioder som verkligen gått bra, fört mig framåt, är ju när jag tänker på annat. fokuserar på andra saker, på drömmar, framtid, Gud, andra människor, skriveri, jobb, vänner osv. osv. och helt enkelt försöker strunta i kroppen och elaka tankar. skjuter bort dem.

en hjälp till att få distans till det hela är också att inse att det handlar inte om kroppen. om att jag är för tjock. det handlar om sjuka tankar.
för, till exempel, såhär såg jag ut vid samma tidpunkt förra året, och då tyckte jag ju att jag var för stor, för mycket fett.


och här hade jag mat- och träningstankar, rädd för att vara för tjock:


och här lite ångest om att jag åt för mycket och tränade för lite, att jag snart skulle gått upp extremt mycket i vikt.



och här lite olust känslor, att man inte vill visa sig ute bland folk, att man inte står ut i sin kropp för den är så äcklig och fet och tjock.



ja det räcker nog där. ni fattar, och jag fattar, det handlar inte om kroppen. man blir aldrig nöjd hur smal man än skulle bli.

det handlar om att acceptera. sig själv. det är det jag försöker göra.


så, läget just nu: hmm, sådär. har inte vägt mig på ca 1 vecka nu och bara det gör ju det hela mycket lättare, mindre stress och mindre antal otrevliga tankar, mindre frustration.

ibland är jag helt och hållet avslappnad till det hela. ibland får jag panik över hur jag har låtit min kropp förfalla, hur jag kan tillåta mig att se ut som jag gör, hur jag ska göra för att gå ned i vikt osv. men på det stora hela, helt ok. även om perioden sen jul varit tuff.


men som sagt, det allra bästa: det finns saker som betyder mer. gud och människor och kärlek och vänskap och drömmar och framtiden och världen. och så länge jag fokuserar på det så kan jag strunta i det där andra, det dumma.


kärlek! /ia.

jag kommer inte ta skulden, så säg det och få det gjort, det finns bara ett enda sätt att brinna upp.

-
tack för era kloka kommentarer! :) och att man nästan liksom vill att ni ska svara "följ magkänslan" är väl ett ganska säkert tecken på åt vilket alternativ det lutar.

och ja, jag ska avslöja mig såsmånigom. det är mest det att jag tycker det är jobbigt att skriva en massa om det om det inte skulle bli av. och det är ju en hel del människor som redan vet vad det handalr om (det låter som jag ska göra världens grej, haha. men för mig är det ganska stort iallafall)
men nej: jag ska inte köpa en bil. och nej: jag ska inte åka till hawaii. och ja: jag ska försöka lyssna in Gud i detta, det är det jag försöker hela tiden...

en liten hint kan väl vara att jag snart ska gå ner på stan och säga upp min lägenhet (som jag tydligen måste säga upp 3 månader i förväg även om jag inte får bo kvar efter 31 juli). och jag letar för tillfället inte efter ny lägenhet i falun.

och åhh vad fint det var att solen sken lite, äntligen, igen idag. morgonpromenerade med johanna, så fint och vårigt. <3



kärlek! /ia

tisdag 17 april 2012

dina händer bär mig genom rum och tid, jag förblir i ljuset i din frid

-
okej. såhär är det: jag har beslutsångest…! (visst är det jobbigt!?) så nu tänkte jag att ni ska, måste, hjälpa mig lite. så alla som inte brukar lämna några spår efter er, på just det här inlägget är det dags att kommentera..! :)

jag är lite jobbig, så jag kan tyvärr inte berätta helt och hållet vad det handlar om. än så länge, innan saker och ting är helt och hållet bestämt, så är det lite hemlighetsmakeri.

men okej, dilemmat: tänk såhär, ni ska göra en grej. som kostar rätt mycket pengar, men som ni vet att ni har råd med (oavsett alternativ) och verkligen vill göra. och så finns det två alternativa sätt att göra den här grejen på. ganska motsvarande, lite små detaljer som skiljer mest. och din magkänsla säger att alternativ nummer ett känns bäst, tryggast, tilltalar dig mest. egentligen utan jättelogisk förklaring.
alternativ två verkar också bra.
och nu är det så att alternativ ett är runt, säg, nästan 10 000 kr dyrare.

vilket skulle ni valt? magkänslan eller spara 10 000 spänn? Ahh svårt!

siså, se till att lägga en röst och en kommentar, NU! ;)


kärlek! /ia.

all you need is love

-
eftersom min tanke med den här bloggen är att vara något annat än att berätta om min högst ordinära vardag, så tänker jag inte skriva spaltmeter om vad vi hade för oss på vår ”bibelbrudarna återförenas” träff i helgen.

MEN jag vill säga detta: för mig är det lyx. lyx att få vardagshänga med lite andra kristna människor. att det får vara något naturligt. att tron liksom är en gemensam grund att stå på, så även när man vardagstjattrar om allt möjligt så liksom vet man ändå att… ja, vi är liksom syskon. eftersom vi alla har samma fader. och den känslan, att kunna vara hel och äkta, att alla ens sidor, livstankar och värderingar faktiskt kan få komma fram, om man vill, det är lyx. att slippa känna att man måste hålla tillbaka, eller inte kan dela, mycket av det som är jag.


för mig är det inte vardag att man i det vanliga umgänget helt plötsligt kan hoppa över till att prata om frågor som gud och kyrka, om samhället och kristenheten, om personlig utveckling i tron, om jesus.
därför är jag så tacksam. för såna här små tillfällen. andningshål som ger en kraft, energi och inspiration att vandra vidare. Så: tack erica, oliva, madde & johanna. ni betyder mycket! <3

bjussar på nån bild:

















man kan väl säga att vi åt, fikade, umgicks, promenerade, pratade, såg film och åt och pratade lite till.


kärlek! /ia.

måndag 16 april 2012

den där blicken du ger mig är gammal nu

-
jag har tänkt lite på det här med konsumtion, nu när jag är en arbetare istället för student och då eventuellt får lite mer pengar att röra mig med. om att jag vill hålla nere mina levnadskostnader istället för att jobba och stressa ihjäl mig. men jag behöver typ inte skriva nått inlägg, för clara har gjort det så himla bra!

läs och begrunda här.


snygg & klok.


vill ni dessutom kolla in lite proffsiga foton (och ord) från vad jag hade för mig i helgen så kan ni göra det här, på Johannas blogg.

kärlek! /ia

Mr rock'n' roll is on his own again

-

såhär ser det ut hos mig idag. snön vräker ner och det är vitt överallt.
man kanske inte blir överlycklig av det. men det är fint ändå.


jag tänker att livet handlar mycket om inställning. om hur man ser på det, ser på saker och ting.

jag tänker att där jag står i mitt liv idag så kan jag välja mellan att se två saker. se: ensamhet och osäkerhet. eller se: FRIHET. frihet att tjäna Gud.
Och gissa vilket jag tänker välja?

ensamheten? för jag har inte tusentals nära vänner. ingen bästis. ingen själsfrände. ingen man, fästman, pojkvän eller ens i närheten av. jag har inte alltid världens tajtaste relation till min familj (biologiska – vi är ju alla del i en och samma, stora familj, eller hur?) jag har en bra, fin församling, men ingen jag är supertajt med, delar allt med, umgås en massa på fritiden med. jag har inget plugg, och den gemenskapen det innebär, längre. jag har inget fast jobb eller trolig anställning att vänta mig (ingen längtan efter det heller!) jag har snart inget boende längre. jag har inte en massa coola rätta prylar. jag har inte rätt intressen, hänger inte med i allt som man borde. jag är inte den vackraste, roligaste, smartaste kvinnan i världen.
MEN: Jag har Gud. Och vi har nog aldrig varit så tighta som nu. eller rättare sagt, jag har nog aldrig låtit honom komma så nära förut. aldrig varit så beroende som nu. och det känns…. så bra!

för allt det här som jag inte har…. det gör ju att jag har inget som binder mig. inget som håller mig tillbaka. har man inget, har man inte heller något att förlora. och jag känner mig helt och hållet fri att säga till Gud: du har skapat mig. jag är din, låt det ske med mig som du har sagt. och min, på riktigt, största önskan är att på bästa sätt förverkliga guds plan med mitt liv. min önskan är att älska gud och att älska människor.

och jag skulle kunna välja att se mig själv som en förlorare. som inte har så mycket, som inte har alla de där ingridienserna för ett lyckat liv. men kanske det krävdes att bli en förlorare för att kunna släppa självhävdelse. sluta lita på mig själv, släppa kontrollen, sluta vara stolt.


kanske det krävdes att bli en förlorare för att kunna förstå de andra förlorarna. för att väcka en vilja att se de allra minsta människorna i ögonen och ge dem hoppet tillbaka. och kanske det krävdes att bli en förlorare för att kunna möta denna världens vinnare. kunna säga: hej, jag ser att du egentligen har allt men att du ändå känner oro, tomhet, rastlöshet, ensamhet. kunna säga: jag har något annat att erbjuda. en kontakt med han som har skapat dig, som kan fylla det svarta hålet i ditt hjärta, som kan ge dig hundra procent frid och hundra procent icke-framgångsberoende glädje.

så nej, jag ser inte mig själv som en förlorare. utan som en vinnare. och jag är obeskrivligt lycklig och glad över att ha hittat, i mina ögon, denna världens allra största och vackraste skatt. ett liv i frihet, total frihet. friheten i att slippa stäva efter att lyckas här i livet. friheten i att vila helt i Guds hand.


jag önskar er en bra dag. med glädjen från djupet och friden i hjärtat.

kärlek! /ia.

söndag 15 april 2012

åh, när det äntligen är över.

-
jag älskar att åka tåg..!

fast det började i fredags som det alltid brukar börja: jag tänker att jag ska gå till tåget i tid. så att jag slipper stressa, och springa med en rullväska, som jag alltid måste göra. MEN jag är ju jag. och tar det lungt. först. och sminket är viktigt. och håret vill inte som man själv vill. och vips... så vart det springmarsch till stationen...igen! och man sätter sig onödigt svettig och frustande och med onödiga skavsår och tänker: nästa gång ska jag vara i tid.

fast alltså. att komma till stationen klockan sex på morgonen. och det har nyss blivit ljust. och det är kallt och klart i luften. och fåglarna kvittrar. och människorna och staden har just börjat vakna. och man vet att man är på väg. någonstans. långt eller kort. för att resa. för att uppleva något. stort eller smått. för att träffa någon eller några. den känslan älskar jag!

och sen gör ia såhär: trots att jag också lovat mig själv att inte läsa på tåget denna gång, eftersom jag alltid blir illamående och åksjuk då, så fick jag ju bara lov att tjuvkika lite i Kupé. och där kunde man läsa om livsöden, om hälsa, och om peter jöback (rev ut och snodde bilden på honom på hemvägen - pryder nu min almanacka - OM han inte vore 40 och OM han inte vore gay och OM han inte redan vore gift så är jag helt säker på att han skulle vara min man - haha! galet snygg fyrtioåring).
aja, jag läste och får ju skylla mig själv att jag mådde lite tjuvens resten av resan.

och på hemvägen så hamnade jag bakom ett gäng med fyra norrlandsgrabbar. och OJ vilken norrländska de snackade. så himla brett. och jag log. brett. härligt! (speciellt med tanke på att vi tjejer youtubat massa roliga dialektgrejer tidigare på dagen)

och jag var ju lite avis (glatt!) på en av vännerna som skulle bli uppmött av en karl på stationen när hon kom hem till sitt. men det blev jag med!
fast...han är ca 35-40 år nånstans och trebarnsfar. så det var mer som att bli hämtad av pappa. fastän det inte var just min egen pappa.
men göttigt att slippa gå hem till Knoppen (stället jag bor på heter egentligen Lustigknopp. det är ganska roligt faktiskt när jag tänker efter) med resväskan.


kuckeliku. klockan är sex och en dum brud springer med en resväska genom stan för att hinna till tåget i tid... pucko! :)

och ja. alltså hade jag ju en weekend i linköping med beteltjejorna :) men det tar vi imorn eller nått.

Tack GUD för denna helgen. Tack för att det är så skönt att åka iväg. och för att det är skönt att komma hem. Tack för mina fantastiska vänner och tack för alla samtal och allt skratt vi delat.

godnatt och kärlek! /ia.

puss.

-
är i linköping och har det fint med bra bra tjejer. lever och skriver nått när jag kommer hem :)

kärlek! /ia.

torsdag 12 april 2012

the sunshine is for you

-
till dig min vän:

må Gud välsinga dig, ditt liv och din dag. hans ljus lyser upp vägen på din stig. och hans kärlek vill för evigt omsluta dig.



kärlek! /ia.

I was a fool for a while

-
jaha, då sitter man här på sjukan på natten igen, en till 21-07 inskolning. och jag må ju säga att man känner sig lite lätt knäpp av att vända på dygnet såhär. när man vaknar klockan fyra, och sen känns det i kroppen som det är förmiddag och så kollar man på klockan och då är hon halv sju på kvällen.
men jag klagar inte, kul att variera dag och kväll lite.
OCH dessutom lite positiva jobb nyheter: imorse fick reda på att jag fram till mitt sommarvik börjar inte längre ska vara timvikarie, utan anställd på 80% (och 100% sen till sommarn då).
och detta innebär ju att jag är:
- garanterad jobb
- garanterad lön (och får lite bättre förmåner). Perfekt.

åh vad jag liksom känner att allt löser sig så bra hela tiden. och jag är HELT säker på att Gud har sin vakande hand över hela mitt liv. det känns tryggt. och så tacksamt!


vet inte om jag har så mycket mer roligt att berätta om. men till helgen är det tre röda hjärtan målade i min kalender. ett på fredag, ett på lördag och ett på söndag. för jag ska ju på weekend. kärleksweekend. tjej-kärlek. då får jag säkert massa inspiration till roliga saker att skriva.

och förresten kan jag ju berätta om dagens "typiskt-ia" händelse: skogspromenad på min "förmiddag" (klockan sex typ). trött som ett as. och kissnödig. så jag hukar mig lite snabbt bakom lite stora träd (varför vara kissnödig när man så lätt kan göra nått åt saken liksom?) och ja, sen när jag precis är klar så att säga ser jag att det kommer en orienterare och springer förbi. (man i 25-30 års åldern) som nog sett det mesta och måste tyckt jag var lite illa funtad i huvudet, haha. fast jag var så trött att jag inte ens hade ork att bry mig eller bli generad. hoppas det inte var nån jag kände, haha.

nä, nu fortsätter vi nattvakan. pigg och glad. lite speedad kanske.
kärlek! /ia.

tisdag 10 april 2012

jaha ja.

-
hejhopp.
här gäller det att hålla sig vaken.. tänk jag som brukar vilja gå och lägga mig klockan nio typ. ska nu vara vaken till efter sju nångång. går natt-inskolning, 21-07. hu! än så länge rätt lungt (eftersom jag sitter här och skriver så...)

annars: igår hände något väldigt ovanligt. för er som känner mig så vet ni ju att jag inte kollar på film jätteofta. och när jag kollar hemma brukar det ta några dar, ser en halvtimme här och där. igår såg jag två hela filmer på raken. pang bom.
fast så var jag ju sjuk också, så det förklarar ju saken.
känner mig piggare idag. tacksamt!

idag har jag inte gjort jättemycket vettigt. vattnat katten och tvättat. OCH träffat jocke, det är iofs alltid väldigt vettigt. åh vad den mannen alltid får mig på bra humör alltså! antal skratt per träff kan ju knappt räknas :)
OCH vi smider planer. framtidsplaner. drömmer, filosoferar och planerar. och även om nån pessimist påpekar hur mycket av våra olika planer vi hittills genomfört så säger jag: skit i samma. det är ju drömmandet, den positiva förväntan som är halva grejen med att leva. att glädjas, tillsammans, över framtiden.
(och tyvärr, varför ska det vara så?, så känns det som att man alltid, för er som inte känner mig och jocke, måste påpeka att: Nej. en tjej och kille som umgås behöver inte betyda dejt. jocke har varit, är och kommer förbli en av mina allra bästa vänner, men har aldrig varit, är inte och kommer aldrig att bli en dejt. så då slipper jag skriva det igen, ok?)
och jag tackar Gud för såna här vänskaper. för skratt, bra humör och själsfrände, (så lika men ändå så olika!), vänskaper. it's great!

har också provat en ny mat-sak idag. än en gång tackar jag J.Bond för matinspirationen, denna gång makrill i tomatsås. absolut helt ätbart!

och för att också komma med någon djup insikt i detta inlägg (som annars känns som bland det mest tråkiga och intetsägande jag nånsinn skrivit, haha - jag har lite brist på blogginspiration) så tänkte jag denna kloka tanke idag: det kanske är mina tankar och värderingar om min kropp som jag bör ändra på, och inte kroppen i sig, för att kunna bli nöjd. vet att jag försökt, och delvis lyckats med detta tankesätt förut. men på senaste tid har jag varit inne på ett "jag ska bara...." - sen blir jag nöjd-tänk.
vi får se hur det går.

nu ska jag hålla mig pigg och vaken i typ åtta timmar till var det tänkt. önska mig lycka till! :)
kärlek! /ia.

allting jag ville säga, det glömde jag ikväll

-
jag har hittat ett litet knep, (bra eller knäppt vet jag inte riktigt men...) på att muntra upp mig själv. för alla har vi väl våra stunder när vi känner oss lite halv-nere sådär. men då tänker jag på: vasaloppet! ja inte loppet i sig, det var ju delvis ganska jobbigt, men det faktum att jag gjorde det. jag genomförde det. jag bestämde mig för en utmaning, jag vågade satsa, och jag genomförde det hela på ett bra sätt. jag har rätt att vara stolt. för att jag tycker att det är en prestatation värd att vara stolt över. och att jag har gjort detta, det kan aldrig någon ta ifrån mig...

ha.! tur att det är lätt att muntra upp sig med tankens kraft ibland :)




och dessutom: jag är helt säker på att DU har något du är stolt över. stort eller smått. tänk på det där ibland, och sträck på dig: du är bra!


kärlek! /ia.

måndag 9 april 2012

jag går i dagar i tröjan du hatar.

-


På torsdagen var det påskfest i kyrkan. roligt och trevligt och god mat. det enda som gjorde lite, lite ont i mitt hjärta var tanken på alla dem som inte får nån mat. att vi äter så det räcker och blir över, och att vi i kyrkan kanske borde vara dem som ser till att även de utan mat får något att äta. att istället för att alla tar hem alla sina rester var och en till sig (för att kanske bara slängas bort?) så borde man ställa till med världens brakfest i kyrkan där en massa hemlösa, tilltuffsade människor utan möjlighet till påskmat skulle ha chansen att äta dessa läckerheter.
typ så tänker jag. men jag tänker så mycket – och gör så lite…



aja. här lite påsk-shopping också. Passar ju väldigt bra ihop med det jag skrev nyss…. Eller??

lila är påskigt. och snyggt!

och sen på fredagen var jag hos farmor. inte så mycket fotande dock. fast innan farmor, på morgonpromenaden låg det en övergiven liten tilltuffsad, ful, påskkyckling på vägen. alldeles ensam. sådant kan mitt hjärta gå sönder av. (överkänslig ibland - ja!) så jag plockade med mig den lilla fulingen hem, och nu är han varm och nöjd och pryder mitt köksbord.


man ser ju knappt att det är en kyckling, haha

lördagen jobbade jag 06.45-15. sen var jag ut på påskmiddag i baggbo.


nakenfisen edvin! :)

med mormor:


påsk...
... liljor.



..ägg.




och idag, måndag har jag... städat. äntligen tog jag mig i kragen. och så har jag matat katten. och lunchat på stan med mamma och pappa. de hade visst 29-årig förlovningsdag. grattis till dem!


och nu är jag lite smått bitter. och självömkande. för jag skulle ju träna och sånt. vara aktiv. och här sitter jag med en värkande hals. och nacke. ett säkert, olycksbådande sjukdomstecken. typsikt!

men, what to do? bara att vila sig i form nu då. får se vad halsen tycker om nattjobb imorgon. kanske, om orken räcker, drar jag iväg på emmausmässa i svenska kyrkan snart. gillar den högtidliga stämningen där måste jag erkänna, jag är ju trots allt uppvuxen där, icke-frikyrkokiddet. annars blir det soffläge (fast jag har ju ingen soffa men...!) resten av kvällen.

så, då säger denna kärring, (påskkärring alltså, jag är ju bara 23 år ung!)god fortsättning. nu kör vi vardag igen!

påsk-ia à 2009. (det ingick i mitt jobb, (kassörska) att se ut sådär på påskafton.. vore nått att fortsätta med som sjuksköterska kanske, haha).

kärlek! /ia

ps. be gärna för min hals och nacke. jag tycker det är såååå tråkigt och jobbigt att vara sjuk. även om det egentligen bara är en petitess-sjuka som går över på en vecka.) d.s.