tisdag 30 oktober 2012

let's search a perfect day


sahar kan en bra, annorlunda fodelsedag spenderas:

god frukost, yoghurt med papaya. gick ner till stranden dar jag spenderade dagen (utan att branna mig - jippi!) tillsammans med tva tyskar, en amerikanska, tre brittiskor och en indiska. fint att fa ha det sa, att ha vanner fran hela varlden!
OCH valdigt skont att ligga pa en strand och ha det varmt och gott pa sin host-fodelsedag. har ju inte hant forr, men jag gor garna om det :) 

nar vi kom hem pa eftermiddagen stack jag ut pa en joggingtur. kandes riktigt bra! nar nagon fragade "ska du verkligen springa pa din fodelsedag?" som att det vore en uppoffring sa kontrade jag med "pa min fodelsedag vill jag ju gora det jag tycker allra bast om". okej, inte springa kanske, men att trana. och det tror jag ar helt ratt installning till traning, att det ska vara nagot man kanner sug efter, nagot man tycker ar kul, nagot man VILL gora for att kroppen har ett behov av det. och sen en sadan dag som igar, nar man kanner sig trott och sliten och inte alls sugen pa traning, da star man over. lyssnar pa kroppen. jag forsoker lara mig, det kanns sunt.

hursomhelst: sen pa kvallen var vi ett gang ute och firade min fodelsedag genom att ata middag pa en restaurang nara Majorda beach. min, fortfarande ibland lite vacklande sjalvkansla (men den ar pa vag upp, haller pa att stabiliseras) sa mig: tror du verkligen folk vill uppoffra sin tid, sitt sallskap, sina pengar for att fira dig. OM nagon foljer med ar det bara for att vara snalla och for att de tycker synd om dig. MEN jag tror faktiskt inte det var sa. Folk ville. Sa vi var 13personer inklusive mig, aterigen fran jordens alla horn. det kanns sa stort! vet inte hur manga ganger jag blev sjungen for... lilla mig.

tack for alla grattis hemifran ocksa! det varmer. och man vet att man har nagot att sakna, langta och komma hem till.

sa: fodelsedagen var grym! (alderskrisen skjuter jag upp och ska fundera pa senare, hehe)


igar var dock en trott dag. trott bade som i somn trott, inte sa mycket energi-trott. och lite ledsamt och hemlangtan nu igen. framforallt for att min rumskamrat, och nog min basta van har nere, Kate, akte hem igar. Hon skulle egentligen akt till norra Indien pa en rundtur pa onsdag, och sen hem, men eftersom hon blev sjuk, igen, tredje gangen har, bestamde hon sig for att aka hem. det kandes ledsamt. dels for hennes skull, att hon maste avbryta resan pga av sjukdom och att hon missat en del av tiden har pa grund av det. och ocksa saklart for att jag kommer sakna henne! sa skont att ha en person i sin narhet, pa samma rum till och med, som allt kanns okomplicerat med. nagon man kan vara sig sjalv med, inte behover gora sig till for, nagon man kanner sig avslappnad med. nagon som man garna hanger ihop med, hittar pa saker med.
jagvet att jag knappast kommer bli ensam bara for att K akt, men min 'naturliga tva-och-tva kompanjon' har liksom forsvunnit.

men eftersom Kate nu missade norra indien, och att jag formodligen kommer aka direkt fran Goa och hem, sa pratade vi om att resa dit tillsammans om kanske ett ar eller sa. vet inte hur seriosa vi var, men hoppas det kan bli verklighet. skulle vara grymt. jag SKA iallafall komma tillbaka och besoka andra delar av Indien. sa det sa. nagon som ar sugen och vill med? :)

slutligen> jag gjorde en liten lista igar pa saker jag saknade/langtar hem till. saklart fanns saker som familj och vanner med pa den men aven sana grejer som: lyssna pa min musik, ha spotify tillgangligt, kunna blogga nar jag vill med foton, sova ensam och svalt i mitt rum, ata svenska smorgasar med ost, ha understall pa mig (basta plagget!), kora bil (garna bakhjulsdrift, stark motor, kurvigt, haha!) aka langdskidor och snowboard (bara maste bli av denna vinter!) dromma om och planera nya resor.

ja, ha en bra dag nu vanner. snart syns vi! :)

karlek! /ia

lördag 27 oktober 2012

fran fredag


tankte jag kunde vaga upp det forra lite halvdeppiga inlagget med ett positivt:

nu kanns det lite battre igen. av lite olika anledningar har saker liksom lugnat ner sig. men OJ vad trott och utpumpad jag kande mig igar pa nagot vis.

i tisdags hade vi fest/party/festival/hinduisk hogtidsfirande har pa campen. det var faktiskt SA roligt. kladkoden var sari, sa jag var och kopte mig en i mandags. kul faktiskt att ha en egen, maste bara lara mig hur man satter pa sig (ar ju bara ett 6m langt tygstycke) den innan jag aker hem sa jag kan anvanda den i sverige ocksa. hursomhelst, det var faktiskt kul att kla upp sig och kanna sig lite indisk. (har tagit massa fina bilder men kan ju inte ladda upp dem nu tyvarr, fett facebookalbum vantas nar jag kommer hem, hehe)

vi dansade, bade indiskt och vasterlandskt, lekte lekar, at massa god mat och det var sa himla roligt. ett utav de roligaste partyn jag varit pa, med 0% alkohol i kroppen. perfa!

andra BRA saker: har tva ganger denna vecka haft joggsallskap pa stranden med de tva norska tjejerna har. kul med sallskap och gott att fa snacka lite svenska:)

i onsdags hade vi en trevlig hejda middag for Anne, en mkt trevlig tyska som jag hangt en hel del med.

hangt, promenerat, pratat, umgatts mycket med min roommate Kate (skottland) pa sistonde. (hon var ju inlagd pa sjukan ett tag forra veckan, med nagot parotit-aktigt,  men det har jag inte berattat for t.ex. mamma for att hon inte ska bli alltfor orolig, haha). Men hon aker pa onsdag. kanns lite vemodigt pa nagot satt att de flesta jag hangt med har kommer lamna nu den narmaste tiden...
och da blir jag helt ensam i hela varlden. nada, sa illa ar det inte;)

idag har jag (vi var lediga nu idag, igen, eftersom det ar tre religioner har, kristendom, hinduism, islam, sa har det sa sjukt manga helgdagar/festivaler/lediga dagar har) mest hangt med Kate. inledde dock dagen med en joggingrunda. eftersom det ar sa varmt (ca 35grader) sa svettas man ju kopiost mycket och man kan efter ca 20min inbilla sig sjalv att man tranat sa sjuuukt hart eftersom man ar genomsvettig. bra taktik! pa eftermiddagen var vi pa stranden. den basta tiden att vara dar, ar solen inte steker riktigt lika hart. havet ar ljummet och det ar underbart:)

kvallen/middagen spenderades pa en italiensk restaurang med ett stort gang. at en sallad (min mage gillar inte brod och har fatt nog av pasta!) for ca 15kr kanske. 

ohh, jaja. det var min vardag det.
tacksamhet.

karlek! /ia.

torsdag 25 oktober 2012

torsdag 2012-10-25


langesen sist, men det ar som sagt valdigt svart att komma att internet. TROTTSAMT.

ja tyvarr ar nog ordet trott det som beskriver allt bast just nu. inte trott som i att jag sover for lite... mer trott pa.... typ det mesta.

tank att det kan vanda sa fort. fram till den har veckan har allt kannts jattebra och bara flytit pa och jag har trivts som bara den och inte alls kant att jag vill aka hem annu och sa... (och eftersom det vant sa fort sa hoppas jag det kan vanda tillbaka valdigt snabbt ocksa! )

jag ar trott pa att vi ar ca 60personer har pa campen nu och allt blir da sa mycket mer kaotiskt och scarorganiserat. jag ar trott pa att aldrig kunna anvanda internet sa jag kan gora det jag supergillar (blogga och lasa andras bloggar) samt att det blir svarare att halla kontakt med er, vanner och familj.

ibland blir jag trott pa varmen. lite bortskamt att saga sa kanske men... tycker fortfarande om sol och bad och att ligga pa stranden, men ibland blir man lite uttrakad av det och det har liksom mist den dar forsta charmen som det hade i borjan nar man bara suktade efter sol hela tiden.

jag ar trott pa att allt ar sa svarorganiserat har... kaos och ostruktur ar verkligen ledord har i indien...

jag ar trott pa manniskor som pratar illa till folk hoger och vanster. hur orkar man bli upprord over allt? hur orkar man ga runt och ogilla en massa manniskor? blir man inte valdigt ensam som manniska om man hela tiden vander kappan efter vinden och pratar om an den ena och an den andra...? och inte vet jag om jag ar sa mycket battre sjalv, jag ahr ju en formaga att bli valdigt mycket som jag umgas....

jag ar trott pa intriger. trott pa tjejer som gor allt for att fa uppmarksamhet fran killar. jag ar trott pa manniskor som ska dricka hela tiden och trott pa chaufforer som roker pa och fastnar i poliskontroller. trott pa man som inte ar trogna mot sina fruar.

jag ar trott pa att inte veta hur jag ska lagga upp mina sista veckor har.

volontararbetet pa vardcentralen kanndes jattebra, var ensam daar och jag har fatt fortroendet att utfora mycket arbetete sjalv, och da kanns det ju som man gor nagon nytta.
men nu ska tva eller tre andra ocksa vara dar och det innebar ju att det kommer bli mycket mer sita och titta pa och nte gora nagot alls, for det finns liksom inte arbetsuppgifter for tre personer...

trott pa att inte ha nagon kyrka att ga till elelr nagon att prata med om de djupa livsfragorna.
osv osv.

det ni just laser ar nog helt kort sammanfattat: min forsta slang av riktig hemlangtan nu nar jag ar har.
men det blir sakert battre snart igen:)

karlek! /ia

 

torsdag 18 oktober 2012

jag tror mitt hjarta bloder


jag har, pa bade gott och ont, en formaga att kunna stanga av ratt mycket kanslomassigt. ibland kan jag nastan kanna mig kall och hard. det ar inte sarskilt ofta som jag ar speciellt sentimental.

nu nar jag ar har i indien kanns det som man ibland mest kor pa. volontararbetet blir ocksa till en vardag, det ar inte alltid man tanker sa mycket. man bara gor och tyvarr uppfylls ju min hjarna latt av sjalvcentrerade tankar pa saker sasom mat, traning, vikt och utseeende, killar, uppmarksamhet, anseende osv. inte sa roligt att erkanna, man sa ar det.
och skulle man ta in precis allt man ar med om har, vartenda manniskomote, ja da skulle man nog brinna upp och ga sonder.

men for mig ar det nog ocksa bra att ta dagar for att tanka till, pa vad jag gor, var jag ar och hur manniskorna har faktiskt har det. och da kanns det som om hjartat kan ga sonder...jag tror det ar enklare att borja tanka pa sadant nu nar man varit har ett tag, i borjan ar ju allt bara nytt och spannande och fantastiskt. kanske att jag kommit till punkten dar jag slutar se allt med facinerade 'turist' ogon och borjar tanka: hur vore det om detta var min vardag? om jag INTE hade sverige som hemland utan vore en av dessa hundratals miljoner manniskor som ska leva sitt liv har med dessa villkor och forhallanden?

t.ex. nar jag tanker den 15-ariga flickan med TBC som vi behandlar pa vardcentralen. helt seriost sa ar henens overarmar mycket smalara an mina handleder. hon ar sa sjuuuuukt tunn. hon ler svagt mot oss, men man ser hur paverkad hon ar av sin sjukdom.
eller den 54-ariga mannen (ingen alder i sverige ju) som varje dag kommer for omlaggning av sitt bensar som ar flera handflator stort och knappast verkar bli battre.

eller killen jag forsoker undervisa pa barnhemmet. han har precis flyttat in, forflyttad fran ett cancersjukhus. han har nagon form av hjarntumor, jag vet inte om den ar obotlig eller inte. han ar iallafall ganksa paverkad av den eller av de medicinerna han ater emot det. hans mamma ar dod. hans pappa jobbar pa annan ort. han ar 18 ar, men ser ut som en trettonaring.
eller alla de andra ca 90 barnen pa barnhemmet, som visserligen ser ganska glada ut, de leker och harjar. men 90 barn som far vaxa upp med nagra fa, fa vuxna som knappt hinner se dem... hur ska det ga for dem?

och chaufforerna som jobbar har pa campen... killar i min alder. de ar gifta och nagra har barn, men lever sa langt ifran sina familjer. de kommer nastan alla fran Rajasthan, i norra Indien, men jobbar har i Goa for att fa lite mer betalt. pengar som familjen behover. man att de flesta manaderna om aret vara ifran sin familj..? vad hade du och jag tyckt om det? som fru? som barn? som den som ar borta? en av killarna berattade har om kvallen att hans forsta barn foddes den 15augusti i ar. det ar ju alldeles nyss! barnet ar nyfott och pappan befinner sig har, hundratals mil ifran... vad hade en svensk nybliven pappa kannt infor det?

istallet befinner de sig har och skjutsar runt oss vasterlanningar nar vi vill leka 'radda varlden' och samtidigt fa sola, bada, ata gott och shoppa for inga pengar alls.... jag skamms nastan. a andra sidan, denna 'turism', som det ju faktiskt ar, hjalper ju kanske manniskorna har att fa lite battre levnadsforhallanden nar vi kommer och sprider lite pengar runtomkring oss....

men skillnaderna i levnadsvillkor kanns sa stora ibland. och sa orattvisa. vad har manniskorna har for val? val att leva sitt liv pa ett annat satt an de gor? an att resa ifran sina familjer? an att bli placerade pa barnhem nar deras foraldrar dor eller inte kan ta hand om dem?

men vi, vi har ett val. vi har massor av val, vad vi ska gora med vara liv. och det skapar ju mest angest hos oss.... om jag valjer fel och blir olycklig, ja da ar det ju mitt eget fel....?

och vad kan jag gora i allt detta? visst, det kanns val bra att plastra om lite sar och hjalpa barn med engelska och matte. men det kanns som att jag skulle behova gora mer. inte just nu, pa denna resa. men sen, i min framtid, med mitt liv. inte bara bota symtom, utan forsoka forandra monster, monster av orattvisor, fran grunden. stort och svart, men jag vill. stora drommar...

ordet manskilga rattigheter kom till mig sa starkt for nagon dag sen nar jag bad. kanske var det ett ord/ en tanke given av Gud. kanske ar det det jag ska gora, sa smaningom...
den som lever far se.
och jag kan inte saga annat an: Gud, jag lagger min vilja, mina drommar, i din hand. ske i din vilja.


amen och karlek! / ia.

tisdag 16 oktober 2012

tank OM.


det ar inte alltid livet bara ar solsken har heller. (alltsa, jag menar inte vadermassigt, for solen skiner faktiskt hela tiden) men ibland far man sig nagra tankestallare...

igar pa facebook sa var det en van som jag inte pratar med jatteofta som fragade hur det var och skrev att det var skont att se at jag var inne pa facebook for tydligen hade han last en nyhetsartikel om att en 24-arig svensk kvinna omkommit i Indien (i Goa tillochmed) nu i dagarna. Min forsta tanke var att det var ju tur att jag nyss pratat med min mamma for om hon hade last en sadan artikel och inte hort av mig skulle hon val blivit galen av oro. 
sa om nagon annan last nagot sadant sa ar det alltsa INTE jag. tack och lov for nar jag borjade googla lite sa blev jag illa till mods. for tydligen hade da denna svenska kant sig lite dalig pa eftermiddagen/kvallen sa hon hade gatt hem innan sina vanner, och sen nar de forsokte vacka henne vid fyra tiden pa natten sa var hon dod.

och otacka tankar slar mig. det hade kunnat vara jag. artikel-rubriken 24-arig svenska dod i Goa... ja det hade ju kunnat vara jag (fast iofs, det ar ju hela 12dagar till jag blir 24;) ) . det kanns sa tryggt och lungt har. men man vet ju aldrig vad som kan handa. och det ar bara att be om Guds beskydd. det behovs. och jag ar glad att jag tror pa skyddsanglar. men tankarna kommer. tank OM jag far malaria med alla mina myggbett. tank OM jag blir matforgiftad. tank OM jag blir med i en bilolycka. osv osv. men som sagt, jag tror och det kanns som Gud har sin vakande hand over mig.

dessutom en del tankar om hur ont jag tycker det gor att forlora vanner. speciellt som det hant pa sa liknande satt sa manga ganger forut. men det ar sa livet ar, och man maste acceptera det. 

MEN nu pa eftermiddagen var jag ute och tranade (joggingruna + nagra ruscher) och sen ca 1h volleyboll (jag och de indiska killarna, hehe). alskar, alskar volleyboll det ar den roligaste sporten som finns och jag blir alltid sa glad av det och av traning. sa nu ar humoret pa topp! :)

karlek! kraaam /ia.

onodigt vetande?


vanor....

kan ju lattare, eller det blir naturligt, att andras pa nar man kommer till ett nytt land. har kommer nagra exempel:

- jag drack ju ca 3-4 koppar kaffe om dagen hemma innan jag akte. har var jag snabbt nere pa en ynka LITEN kopp pa morgonen, snabbkaffe, och morgonen ar enda gangen det finns mjolk sa det far racka sa. bara jag far min lilla dagliga kopp sa klarar jag mig fint fran abstinens.

- har nastintill slutat att ga morgonpromenader. en stor anledning till det ar att jag blivit hundradd. tyckte ju iofs inte speciellt mycket om hundar innan heller, men har ar jag radd for dem. inte de losspringande gatuhunderna, de gor aldrig nagot, men tam-hundarna som folk har for att vakta sina hus ar galna!

- jag funderar pa att sluta tvatta haret. har nastintill gjort det redan. ja saklart duschar jag det varje dag, man blir ju ratt sandig och svettig har, men med mitt flygiga, lockiga har och detta vader med hog luftfuktighet gar liksom inte riktigt ihop. om man struntar i schampot och bara anvander vatten sa att haret alltid ar lite, lite fett sa haller det sig pa plats sa mycket battre. skont att slippa ocksa, tycker latmasken. (och onodig, acklig info tycker sakert en del, haha)

vad jag hittils kommit pa ar onodig packning:
- 2 langarmade trojor, hade definitivt rackt med en, man anvander dem aldrig!
- converse, har inte anvant dem en endaste gang
- myggnat (det fanns pa plats)
- anti-diarre tabletter (inga magproblem an sa lange, tack och lov!)
- vatskeeersattnig, aksjuketabletter
- tval, schampo, balsam, hudlotion osv (allt sadant finns att kopa har, i vara vanliga marken)

vad jag borde haft med mig i packningen:
- mer shorts och linnen (man far visst visa armarna och benen har, det ar mest i lite mer 'officiella' sammanhang som man klar sig emr ordentligt)
- handskar att anvanda pa vardcentralen

nu hinner jag inte skriva mer, ska snart aka ivag till dagens jobb.

kram och karlek!

söndag 14 oktober 2012

en tid av ljus


jag citerar gardagens dagbok for att ni ska fa en liten inblick i hur mina tankar gar:

Ska jag ha daligt samvete for att jag mar bra? Ar jag fjantig att jag gor san stor grej av detta valmaende? Har sadana stora tankar om livet. Kommer jag angra mig den nar den dagen kommer nar jag mar skit?
Tjanar jag inte Gud pa ratt satt nar jag njuter sa mycket av den har resan? Ar jag kristen pa fel satt nar jag inte kanner att jag lider for min tro? Ar det hogmod att tanka: "mina hundar ar over, jag vet nu vad det innebar att ma daligt, men det ar min tur nu, min tur att ma bra och ha 'the time of my life'.
Jag ar lite radd for lidande, radd for att ma daligt. for jag vet alltfor val hur det kanns. Det ar sa underbart skont att ma bra - sa jag skulle vilja ha det sa hela tiden. Jag VILL INTE tillbaka i ensamhet, angest, sjalvdestruktiva tankar och handlingar osv. 
Kanske ar meningen med denna underbara tid (aven till viss del senaste aret innan avresan till indien ocksa) att jag ska lara mig vad jag mar bra av (t.ex. att vara nara andra manniskor), sa att jag i fortsattningen sjalv kan ta aktiva beslut och val for att bevara valmaendet. 

Kanske ar tanken att du Gud, kan anvanda det faktum att jag numera vet hur det ar bade att ma valdigt bra och att ma valdigt daligt. Och tack for de daliga erfarenheterna ocksa pa nagot vis - det har ju utvecklat mig, lart mig saker samt gor att jag uppskattar detta fina livet annu mer. 

Tack Jesus att jag far vara med om detta valmaendet anda ut i fingerspetsarna. Tack for solen, varmen och att jag kanner mig ok med mig sjalv. Tack for manniskorna har. Tack for att du lovat att inte utsatta oss for storra provningar an vi klarar av - och att det faktiskt kanns som jag kommit ut 'pa andra sidan' fran en av mitt livs storsta provning (att bli fri fran atstorningarna)  Tack for att du VILL att vi ska ma bra, gladjas och darmed lovprisa dig, livet, manniskorna och jorden som du har skapat. TAck for att du delvis, i en standigt pagaende process, faktiskt forvandlat mig till en manniska som ar lite mer generos, positiv, lattsam och mindre sjalvcentrerad an tidigare. TAck att jag lart mig att tycka om och ha hjarta for andra manniskor. TAck att jag numera har vett att uppskatta livet. TAck att jag vaxt upp och vaxt ifran sa mycket av det som var daligt i mitt liv.

amen och karlek! /ia

lördag 13 oktober 2012

all day, so lost in love


ahh tycker det ar sa trakigt att jag inte kan bjussa pa nagra bilder, det ar sa mycket jag skulle vilja dela med mig av sa att ni lite mer forstar hur det ser ut har... men jag far val gora ett mega-facebook-album nar jag kommer hem eller natt :)

igar var vi ett gang ute och at pa en mysig restaurang i Colva, ca 20min med bil harifran. idag var vi till en marknad pa formiddagen. sa mycket att kolla pa, sa trangt, sa myckt folk! men det var en upplevelse. vi akte dit for att kolla pa saris, vissa kopte men jag avstod, an sa lange iallafall. skulle ju vara kul att ha en, och de ar, i vara matt, valdigt billiga. men da maste jag ju lara mig hur man gor med allt tyget for att halla den uppe och sa...kopte mig daremot tre fina indiska tunikor (ca 75kr, for alla tre alltsa - man skulle kunna bli shoppinggalen har men sakerna ska ju helst fa plats i resvaskan hem ocksa)
sedan har vi solat och chillat lite, sa himla varmt idag! vet inte gradtalen men maste definitivt vara en bit over 30grader iallafall. sen gick jag och Kate till stranden dar jag tog mig ett joggingpass. ah vad jag tycker om att jogga pa stranden nar solen borjar ga ner. kanner mig sa lyckligt lottad som far vara med om allt detta fina. angrar inte for fem ore detta beslut att aka till indien. dessutom mar kroppen sa himla bra nu, nar jag fatt in vanan att lopa/jogga ca varannan dag.

ibland slas jag av tanken: jag har kanske aldrig matt sa bra i hela mitt liv. det ar som att solen och varmen jagar bort alla dumma tankar. som att detta kollektiv-boende tar bort alla kanslor av ensamhet. som att jag kanner varldens storsta gladje bara over att LEVA. det ar sa harligt att mota alla dessa trevliga indier. ett alskvart folk! definitivt.

fran och med mandag har jag bytt eftermiddagsprojekt. pa formiddagarna ska jag fortfarande vara pa vardcentralen, kanns ju som man borjar komma in i arbetet battre och battre. pa eftermiddagarna ska jag dock numera vara pa ett barnhem. det kanns ocksa som att det ska bli valdigt spannande. och nyttigt. och sakert lite jobbigt....

har ju varit har i fyra veckor nu. av max 12. tiden gar sa fort! men an sa lange kanner jag mig inte alls fardig med goa och indien. alskar livet har. 

kanner bara en sadan enorm, stor TACKSAMHET. till Gud, till livet, till vanner, bade nya och gamla.

karlek! /ia

torsdag 11 oktober 2012

'Ma ni alltid vara fyllda av livsmod'


man ar med om sa mycket hela tiden, sa mycket tankar och saker jag tanker: det dar kan jag blogga lite om. men sen eftersom internet aldrig fungerar sa flyger tankarna sin vag, och nu, nar man for en gangs skull kommer in sa kanns det som man inte kommer pa en enda sak att skriva.

men...en haftig sak. en san dar sak som ni sakert kallar slump eller att det bara beror pa mig sjalv, och jag sager att det beror pa Gud:
om ni minns 'klagade' jag lite for ca en vecka sedan pa att jag kande mig trakig och o-social, att jag kanner mig hotad av nya manniskor, inte vagar ta kontakt med manniskor osv.
det komiska var att jag redan forsta morgonen med detta nya 'hotande' gang har pa campen borjade prata med en av dem. (okej, han borjade prata med mig, om man ska vara arlig. men vi kan val latsas att det var for att jag sag oppen och social ut, haha!). och han blev min van. schysst kille fran kanada, traningsintresserad, pluggat till natt PT-likande, sag bra ut och sant.....men heeeey, ni kan vara lugna, de akta harifran idag sa jag kommer troligtvis aldrig mer se killen i hela mitt liv. jag tanker forbli den eviga singelkvinnan you know ;)

hursomhelst, poangen var alltsa denna: dagen efter att jag ropat ut min bon till Gud om att jag inte vill kanna mig trakig, ful, osocial, blyg osv, sa "valjer" en ny manniska har pa campen att konnekta med just mig. och jag har i en vecka fatt kanna mig sedd. det var ett bonesvar! valbehovligt. sjalvkanslan vaxte lite.

citerar lite ur dagboken igen, sa far ni lite av mina tankar och kanslor:
Pa slutet har jag ofta haft kanslan av att jag inte rusar upp i vikt iallafall, har kant mig ok-fin, och livet blir sa himla mycket lattare da. Tack Gud for fornyelsen av mina tankar. Att jag kan leva ett sant har liv, relativt fritt, friskt, glatt, angestfritt, AS-fritt. Underbart! Allt som kravs ar lite normalt, sunt leverne bara :)

Och sen har jag kommit fram till att nar jag kommer hem skulle jag helst inte vilja bo ensam. jag tror inte manniskan ar gjord for det. mar sa mycket battre nu av att ha manniskor omkring mig helatiden. finns liksom inte sa mycket tid och plats for en massa dumma knapp-tankar. sa: for den som ar sugen pa att kollektiv-bo med mig, (typ Jocke och Chellan!), sa ar jag grymt, seriost, pa riktigt sugen.

MEN allt ar inte alltid jattebra har, saklart. och aven om jag alskar att bo sa tatt ihop, ha manniskor omkring mig hela tiden, sa kan det leda till en hel del FRUSTRATION. Men aven om jag tycker det ar skitjobbigt nar den val innfinner sig, sa ar val det ocksa nagon sorts utvecklande traning av karaktaren pa nagot vis. Jag far trana mig i att ha talamod. Jag far trana mig i att kompromissa och inte alltid fa min vilja fram. Jag far lara mig att kontrollera upprorda kanslor och vakta min tunga. Jag far lara mig att satta andras behov framfor mina egna. Riktigt bra saker att trana pa, tror jag.

en sista tanke for denna dag: ibland blir man lite avundsjuk pa de som bara backpackar runt. det verkar sa skont, att bara vara inriktad pa att se och uppleva sa mycket som mojligt. volontararbetet ar ratt, psykiskt, slitande, faktiskt. men en sak som jag tror man far av att vara har pa samma plats sa lange, som backpackarna missar, ar att man far tid till att bygga upp relationer till lokalbefolkningen. T.ex. har personalen pa vardcentralen borjat kannas som vanner, de berattar saker om sitt privatliv, t.ex. en syster som berattade att hon ar gravid i 15 veckan, forsta barnet, har fatt missfall forut. matte det ga bra denna gang! och vi jamfor levnadssatt och livsstilar indien vs. vast.  Jag alskar det! alskar alla manniskomoterna jag far vara med om har.

slut for idag.
karlek! /ia

måndag 8 oktober 2012

bara i dig har min sjal sin ro


eftersom det kravs ratt mycket flyt for att overhuvudtaget komma in pa internet far jag val gora ett superlangt inlagg nu nar jag kan, ;) nejda...

lite om arbetet pa vardcentralen:
det kanns battre och battre ju langre vi ar dar tycker jag. framforallt att vi far borja gora saker lite mer sjalvstandigt nu, och da kanner man ju faktiskt att man hjalper till mera ocksa. fint! istallet for att bara titta pa och kanna sig som en praktikant. det jag allra mest sysslar med ar framforallt: saromlaggningar och injektioner, framst rabies och stelkrampssprutor. (att bli hundbiten ar en valdigt vanlig akamma har, inte sa konstigt med antalet lost springande hundar pa gatorna och overallt. nar jag ar ute och springer ar jag faktiskt mer radd for att bli hundbiten an vad jag ar for ormar)
far ju ialla fall bra traning pa att ge intra muskulara injektioner, nagot som inte direkt varit min favvo med sjukskoterskeyrket direkt.

lite om priser: nastintill sjukt billigt! jag ger ett exempel: i lordags 'hyrde' vi en taxi i over fem timmar, det plus middag pa restaurang: ca 50kr.
idag har jag kopt mig en ny klocka samt tva sjalar av ganska bra/fin kvalite (tror jag iaf, hehe) for mindre an 200 svenska kronor.
byxor, ca 25kr.
osv. lyxigt.

nagot jag irriterar mig lite pa: manniskor som alltid utgar fran att allt som vi vasterlanningar gor/ har ar det ratta sattet, och att allt annat ar konstigt. wierd. 
kan inte indierna fa fira sina helgdagar precis som dem vill? ata den maten de tycker om? osv osv.
visst, sjukvarden kanske inte ar den basta, men de gor sa gott de kan. de hjalper atminstonde. saklart man ska forsoka utveckla det till det battre, men att rynka pa ogonbrynen at allt och overlagset jamfora allt med hur det ar hemma ar inte riktigt min grej. och jag tycker inte det ar ratt att gora sa. man gor sa gott man kan med de resurser man har.

Gud: ratt ofta ar det sa forunderligt hur Gud verkar, hur snabbt han svarar pa bon, (ibland nastan sa komiskt att jag blir full i skratt. och full av gladje, vordnad och tacksamhet)  hur han ser vad som ar det basta for en aven nar man inte ser det sjalv. 
jag ska beratta om ett bonesvar en annan dag men nu ett exempel pa hur han fattar battre an mig sjalv vad jag behover: man delar rum beroende pa det datumet man anlande, om det kom nagon annan da. sa vissa bor fyra, vissa bor sjalva. jag tankte att det egentligen skulle ha passat mig battre att fa ha ett rum for mig sjalv. eftersom jag ar lite av en ensamvarg ibland som vill ga mina egna vagar, eftersom jag ar lite blyg och inte den mest sociala personen kanske. tycker om att skota mitt eget. och sa tyckte jag ju att det var lite extra jobbigt att dela rum med tva som jag knappt fattar (fattade - nu gar det riktigt bra!) vad de sager nar de pratar med varandra.
MEN, just darfor, for att jag behover utmana min anti-sociala sida, sa tror jag det ar helt perfekt att dela rum med tva andra. nu alskar jag det! som en liten familj, man ar aldrig nansinn ensam. far lov att kompromissa ibland. utmanas.
och Kate och Emily ar tva jatteharliga, trevliga manniskor!

nu orkar jag inte skriva nagot mer idag. bilder gar tyvarr inte att ladda upp.

karlek! /ia





söndag 7 oktober 2012

lady in red


idag har vi hangt pa stranden nastan hela dagen. sa skont med en massa sol och bad! dock blev vi inte sa bruna..... utan ratt sa rejalt tomat RODA allihop. ser ratt roligt ut:)
sa nu ar det val inte bara malaria man maste be over att inte fa, utan aven hudcancer.... illa.

och eftersom jag redan var sa rod, svettig och lortig sa tog jag mig en springvanda efterat. sa skont! kanns faktiskt som jag kommit igang med lopningen ganska bra, far ibland in ett (ganska langsamt!) skont lunk dar lopningen bara flyter pa.... harlig kansla! 
sa nu ar jag annu rodare, svettigare och lortigare... ska bli skont med en kall dusch (vi har ju inget varmvatten sa det finns inte sa mycket att valja pa)

tog massa fina bilder  idag fa se om jag kan ladda upp nagot lite senare ikvall.

karlek! /ia

lördag 6 oktober 2012

lordag


har inget att saga, som vanligt. sol och regn om vartannat som vanligt. internet ar supersuper segt, som vanligt. och lyssna pa denna: jag trivs, mar bra och har det bra, som vanligt. hur lyxigt ar inte det? stor TACKSAMHET. ni vet till vem. skaparen av allt gott.

dagens citat ur ia's dagbok: "Det som ar sa bra och fint och tacksamt har ar att man aldrig behover vara ensam (om man inte sjalv vill). Det ar sa valbehovligt, nyttigt och underbart"

karlek!/ ia

fredag 5 oktober 2012

Mmmm.


Lite random matbilder. jag ar hungrig, hehe.


















snacks/fika i indien ser ut ungefar sa har

regnet har ost ner hittills idag ocksa. men nu hoppas jag pa sol!
karlek! /ia

torsdag 4 oktober 2012

you're nothing less than perfect


hejsan!
det har varit en bra dag och jag mar bra. finns inte sa mycket mer att saga va? det ar fortfarande regnigt vader har, men solen var framme en stund idag sa det passade jag pa att utnyttja, tillrackligt for att min (tata, haha) beharing pa armarna ar alldeles vita sma fjun.

tiden gar sa fort! snart har jag varit har i tre veckor. galet.! oftast magiskt bra ocksa.

karlek! /ia

onsdag 3 oktober 2012

singing in the rain?


jag har inte sa mycket att saga idag. det regnar..

en sak jag inte gillar med mig sjalv ar att jag alltid ar sa 'defensiv' pa nagot vis. att jag alltid ser varje forandring som ett hot. att jag ser nya manniskor som en risk istallet for en mojlighet. att jag ar mer radd att gora fel/skamma ut mig/forlora osv. an jag vagar ta chansen att kliva utanfor min bekvamlighetsram och faktiskt vinna nagot... varfor ar jag sadan?

samtidigt... om man ar pa ett visst satt. lite blyg, forsiktig, aterhallssam, lugn.... sa ligger det val inte helt i min natur att helt plotsligt bara bli supersocial, rattfram, vaghalsig, aventyrlig, jatteoppen och aspepp pa allt....?

dessutom kan jag inte rita, har dalig fantasi, ar stel som en pinne, dalig pa engelska, trakig och utan charm....

men jag antar att jag ar skapad som jag ar av en anledning. att jag har gavor som andra kanske inte har... att det finns en mening med min blyghet, lugnhet och aterhallsamhet... samtidigt som man nog maste hitta balansen att vaga utmana sig ibland ocksa. jag tycker inte om att vara o-pepp!

och det finns ett vackert leende har. jag avskyr att jag bryr mig! for det far mig bara annu mer att kanna mig som en trakig gra ratta, i jamforelse. denna forbannade jamforelse som vi manniskor sa ofta sysslar med, varfor gor vi det??? det bara forstor ju. det kommer alltid finnas nagon so ar snyggare, roligare, chamrigare, smartare, rikare, smalare, mer talangfull, spontanare, charmigare an du osv osv. men det galler att acceptera och se det fina i sig sjalv. for ingen annan ar som du.

tack Gud att du har skapat mig. overmattat underbar, aven om det ar svart att tro pa det sjalv ibland.

karlek! /ia

tisdag 2 oktober 2012

make love, not war

 
idag var vi alltsa lediga for att Mahatma Ghandis firas som en helgdag har i indien. vi hade dock inte fritid hela dagen utan personalen har hade ordnat med cermonier och lekar osv. for att vi skulle fa ta del av dagen. Gillar det! Nar man anda ar i landet vill man ju passa pa att ta del av deras kultur och traditioner sa mycket som det gar. (forresten vill jag papeka att jag knappast ligger pa stranden och pressar hela tiden medan jag ar har. har hant en enda eftermiddag faktiskt, pa tva veckor. sa an sa lange ar jag definitivt ingen brunbrand pepparkaka, men det ar ju heller inte meningen med denna resa. fast kanske kan bli en positiv bi-effekt, haha. dessutom har det borjat regna en del de senaste dagarna. lite oktobervader har med alltsa. molningt pa dagarna och sen framat kvallen kommer det nagon galen stortskur. mysigt dock! )

















Vi var uppmanade att bara vita klader, sasom Ghandi gjorde, till hans ara. Simi holl ett tal.
Sedan skulle vi gora posters och fick lite olika teman kopplat till Ghandi. Min grupp valde 'brotherhood' och vi kom pa andra pris i tavlingen for den och fick darmed en vit ros, haha. Sen hade vi Ghandi-quiz ocksa.


















Pa eftermiddagen var jag ute och sprang en vanda. Fick sadana daliga tankar i huvudet innan, ni vet, sjuk-tankar. for att jag ater sa forbannat mycket och inte ser riktigt klok ut och inte kanner igen mig sjalv i min egen kropp nar jag inte far trana.
och det bra/daliga? ar att det blir ju alltid sa himla mycket battre sa fort man tranat lite. nar ma-bra endorfinerna far landa i kroppen. racker ju med ca 40mins jogging, sa finns den skona kanslan dar. och jo, det ar ju bra, att det finns ett enkelt botemedel mot de tankar som gor mig deppig. och kroppen ar ju gjord for arbete och rorelse, sa det ar klart att den ska ha sitt och fa komma ut och rora pa sig. och att jag gor detta ca 2-3ggr veckan nu nar jag ar borta maste val ses som helt sunt och normalt. 

samtidigt blir jag lite skramd. att jag sa helt uppenbart ar beroende. att det kanns som jag maste trana for att ma riktigt 100%. sa vad hander nar jag absolut inte kan trana? kommer jag ma jattedaligt da? och ar det "fel", mot typ Gud, att ha ett sadant uppenbart fysiskt beroende? borde jag inte kunna leva helt av honom, att hans narvaro och ord borde racka for att fa bort de onda tankarna och att jag ska kunna ma bra? spar jag pa min sjuka sida nar jag ju faktiskt lyssnar och lyder rosten 'du maste trana nu nar du atit sa mkt". a andra sidan, nufortiden ar det ju for ma-bra kanslan i sig jag tranar, for att kroppen, sjalen, psyket, anden mar bra av det, inte for att jag tror att en joggingrunda mer eller mindre paverkar min vikt sa himla mycket. men jag kanner mig sa mycket bekvamare i min egen kropp nar jag far trana. och det ar ju Gud som skapat kroppen och vill att den ocksa ska leva och blomstra. och da borde det val inte vara sa fel att jag maste trana lite da och da?

haha, ah vad jag alltid tanker alldeles for mycket,! 

har ar varan plansch


men mar bra nu iallafall, far se hur lange endorfinkicken racker..... vill ju ma bra anda, ocksa...
det har blev valdigt svamligt kanner jag.

karlek! /ia. 

2012-10-02


Citerar mig sjalv nu igen, dagens dagbok:

'I morse nar jag var ute och gick, (kande att jag behovde en bone-promenad), sa upplevde jag sadana fina tankar och kanslor som jag vill halla kvar. En sadan stor TACKSAMHET, for allt! Sa som det ska kannas. Tacksam for min fina familj, mina fina, kara, akta, omtanksamma vanner hemma i Sverige. Tacksam for chansen att gora detta, privilegiet att leva i Sverige pa 2000-talet, dar plats finns for 'sjalvforverkligande' saker som denna. Tacksam for att inte behova arbeta och slita ihjal mig for att ha mat pa bordet och overleva. Att ha tillrackligt med fritid och pengar att kunna aka till andra lander och fa ta del av andra manniskors vardag, liv och kultur. Det ar verkligen inte alla forunnat att ha det sa bra som jag/vi har det.

Tack Gud att jag anda blivit sa pass frisk i min AS att jag klarar av att gora detta, och mar hyffsat bra mestadels av tiden.
Amen och karlek, /ia. " 

ett glatt gang pa ett kryddplantage i lordags

solnedgang


































karlek! /ia

i svagheten blir kraften storst


Dessa ord laste jag i en klok bok idag, och kan inte lata bli att dela med mig, sa klokt var det tyckte jag:

"Gud vill inte att vi ska leva i oro eller radsla. Han vill att vi ska leva i djarv fortrostan pa hans kraft. 'Ty Gud har inte gett oss modloshetens ande, utan kraftens, karlekens och sjalvbesinningens'. I Bibeln ser vi ett monster som innebar att Gud sallan skickar in manninskor i situationer dar de kanner sig val till mods. Daremot lovar han att vara dem i deras radsla. Det ar Guds narvaro som lockar fram det basta i manniskor, inte behagliga situationer."

bild fran var utflykt i lordags, indiska oceanen ar det alltsa ni skadar har!



















karlek! /ia

Ghandis dag.


idag firar vi alltsa Mahatma Ghandis fodelsedag. laste ocksa nanstans att detta ar den internationella ickevaldsdagen. fint tycker jag!
vi har haft en liten cermoni och sa, tillsammans med personalen. tycker om detta, kulturutbytet. nu ska vi fortsatta med typ tavlingar osv. det har varit ratt regnigt har i nagra dagar nu, sa beachen och solbrannen later vanta pa sig.  kram!  

måndag 1 oktober 2012

far, jag kunde visst fa upp min kokosnot...


















okej. jag kanner mig tom i huvudet som en kokkosnot och kommer inte pa nagot alls att skriva aven fast det hander en massa saker hela tiden. men man orkar nastan inte ta in allt. man blir avtrubbad.

dessutom ar internet har till och med mer kokkosnot-aktigt an vad min hjarna ar, sa det tar aratal att lagga upp bilder, annars hade jag ju atminstonde kunna bjussat pa lite sadant.

men en sak kommer jag ihag att jag tankt pa att jag ska skriva: jag tycker det ar sa trakigt nar folk varlden over forsoker ta efter oss vasterlanningar som om vi vore normen for hur man ska se ut och leva. t.ex. : kvinnorna i slumomradet vi ar i bar alla klassiska, traditionella indiska klader, dvs, sari. i variernade lyxighet och kvalite. men anda: sa snyggt och vackert! for det ar ju dem, deras kultur.

men nar man ar bland lite mer valbargade indier, t.ex. batkryssningen vi var pa, da bar nastan alla jeans och t-shirt/linne. och det ar sa trakigt tycker jag! det ar ju mycket finare med dessa farggranna saris, massa smycken osv.
varfor vill vi alla vara lika? mainstream? varfor inte vara mer man om sin kultur, bevara det som ar speciellt, unikt? (typ som att vi borde aterga till att kla oss i folkdrakt, det ar ju assnyggt! )

allt ar bra med mig, imorn ar vi lediga, igen, for da ar det en helgdag har for att man firar Mahatma Ghandis fodelsedag. Tack kara du, Mahatma! :)

karlek! /ia