singing in the rain?

jag har inte sa mycket att saga idag. det regnar..

en sak jag inte gillar med mig sjalv ar att jag alltid ar sa 'defensiv' pa nagot vis. att jag alltid ser varje forandring som ett hot. att jag ser nya manniskor som en risk istallet for en mojlighet. att jag ar mer radd att gora fel/skamma ut mig/forlora osv. an jag vagar ta chansen att kliva utanfor min bekvamlighetsram och faktiskt vinna nagot... varfor ar jag sadan?

samtidigt... om man ar pa ett visst satt. lite blyg, forsiktig, aterhallssam, lugn.... sa ligger det val inte helt i min natur att helt plotsligt bara bli supersocial, rattfram, vaghalsig, aventyrlig, jatteoppen och aspepp pa allt....?

dessutom kan jag inte rita, har dalig fantasi, ar stel som en pinne, dalig pa engelska, trakig och utan charm....

men jag antar att jag ar skapad som jag ar av en anledning. att jag har gavor som andra kanske inte har... att det finns en mening med min blyghet, lugnhet och aterhallsamhet... samtidigt som man nog maste hitta balansen att vaga utmana sig ibland ocksa. jag tycker inte om att vara o-pepp!

och det finns ett vackert leende har. jag avskyr att jag bryr mig! for det far mig bara annu mer att kanna mig som en trakig gra ratta, i jamforelse. denna forbannade jamforelse som vi manniskor sa ofta sysslar med, varfor gor vi det??? det bara forstor ju. det kommer alltid finnas nagon so ar snyggare, roligare, chamrigare, smartare, rikare, smalare, mer talangfull, spontanare, charmigare an du osv osv. men det galler att acceptera och se det fina i sig sjalv. for ingen annan ar som du.

tack Gud att du har skapat mig. overmattat underbar, aven om det ar svart att tro pa det sjalv ibland.

karlek! /ia