fredag 30 januari 2015

Vi minns det ljusa

Det är alltid lite i efterhand man förstår hur fantastisk en dag har varit, en semester, en period i livet eller så. Håller ni inte med? Att man önskar att man njöt av det ännu mer medan det varade?
Eller så lägger man (hjärnan automatiskt?), i minnet, ett magiskt minno-skimmer över något som var helt-ok bra och gör att man minns det som toppenbra. Och tur är väl det att det inte är tvärtom.

Hursomhelst. Här kommer fler bilder från i tisdags, som just då, men ännu mer i efterhand, framstår som en helt fantastisk vinterdag. Bilder hjälper en att minnas.

Fotona är tagna i och runt i centrala Falun.















 Kärlek! /ia

onsdag 28 januari 2015

Näthat

Jag skrev ganska nyligen om kommentarerna på ett av PT-Fias inlägg, om hur dåligt många unga mår. Läs här.

Jag skulle vilja skriva om en annan sak angående kommentarer på nätet. Man hör ju mycket om näthat, nätmobbing och så vidare, men då jag mest läser bloggar med 99% trevliga, peppande kommentarer så är det här med näthat inte något jag märker av så värst mycket.

Tills... jag för några veckor sedan började kika in på kommentarsfälten i olika debatterande artiklar. Fy, det var hemskt! De jag kollade på var bland annat artiklar om feminism (tydligen ett väldigt hett ämne med mycket hatiska kommentarer), barnuppfostran och klasskillnader.

Och: jag tycker absolut att man får tycka olika, att det är bra med diskussion. Men detta alltså! Det var sådana påhopp, sådana personangrepp, sådana nedsättande ord om personerna som skrivit... ja det var helt hemskt.
Jag vet inte om det var en slump men de artiklarna jag läste som fick väldigt mycket personliga påhopp var skrivna av tjejer/kvinnor. Det var 'lilla gumman' hit och 'du vet ingenting om livet' dit. Och, det kanske också var en slump, men de flesta 'påhopparna' var män.


I min idylliska blogg-världsbild så är de flesta människorna snälla mot varandra, uppmuntrar varandra och ibland kan jag nästan få svårt att förstå att världen kan vara så elak, att Sverige kan vara så hårt när de flesta människor verkar trevliga och snälla... Men så läser jag dessa kommentarer och då förstår jag: Sverige är hårt. Då förstår jag var kvinnoföraktet och rasismen kommer ifrån. Då förstår jag att människor är bittra och kan hata varandra, att människor är elaka och inte vill tänka utanför sin egen box och inte har några problem med att kränka andra människor. Hu!

Jag väljer att inte fortsätta läsa det där. För även om det är bra att inse hur illa det verkligen är så mår jag bara dåligt av att läsa sådant, därför väljer jag att låta bli. Jag blir nedstämd och tappar lite av hoppet om mänskligheten när jag ser hur människor kan vara så öppet elaka mot varandra så fort man tycker lite olika.

Nä tack. Jag har insett nu hur det är och att näthatet finns och är otäckt. Men jag väljer att fortsätta läsa mina bloggar med positiva och peppande kommentarer för att få en motvikt till det där och för att få hopp om att mänskligheten faktiskt kan vara god och kärleksfull.

Och du, visst väljer DU pepp och kärlek istället för kränkningar och hat? Vi måste stå upp för det goda!

2015-01-27 /ia
Kärlek! /ia

tisdag 27 januari 2015

Ledig, magisk, tisdag.

Idag hade jag lyxen att få vara ledig, en helt vanlig tisdag. Det är ju det som är förmånen med mitt skiftjobb. Och vilken dag sen, det här var något mer än en vanlig tisdag. Det var en magisk vinterdag. 

Planen var längdskidåkning i Sörskog, Bjursås, och alltså en påhälsning hos mamma och pappa. Kom även på den briljanta idén att locka med syrran på längdskidturen, så hon och barnen var också i Baggbo hela dagen.
Att få samlas så hela familjen och dessutom ha med sig både mamma och syrran ut på längdspåren.... det är inte var dag. Åkningen var ljuvlig, fina spår, strålande sol och så all den där snön som lagt sig så fascinerande vackert på alla träd.


Innan jag kom till Baggbo skedde dock en liten bussfadäs, grrr! Men; den resulterade i sin tur att jag fick över en timme på mig att traska runt i stan och försöka fånga något av det vackra på bild.

Ett smakprov får ni här:



 

Min lilla fina kyrka








Kärlek! /ia

måndag 26 januari 2015

Sun Day

Hej.
Igår var en sådan där fantastisk vinterdag, eller hur? Hoppas ni njöt av den. Jag var tvungen att gå till kyrkan. Min själ, mitt hjärta, min kropp, mitt förstånd och min ande tvingade mig dit. Det blir så när jag inte har varit där på länge. Andlig överlevnad.

Hursomhelst, efter kyrkan (som jag anser borde ha gudstjänst på kvällstid under vinterhalvåret) skyndade jag mig ut på en långpromenad i skogen. Hann med att få lite solljus på näsan, kändes underbart.

Micke hade kidnappat systemkameran (med all rätta, den är ju hans!) så jag försökte fånga det vackra med mobilen











































Ja, håll med om att svensk vinter visade sig från sin allra bästa sida igår? Älskar den vita, fina fluffiga snön.

Kärlek! /ia

Boktips!

HÄR skrev jag ju om boken jag skulle läsa. 438 dagar. Och nu har jag läst ut den, och den är ett hett, hett boktips!

Har ni inte redan läst den så gör det NU. Varje ord är välskrivet, och det är spänning från första till sista sidan. För mig fick boken mig att se hela händelsen med lite nya perspektiv, från att mest ha tänkt att personerna Johan och Martin blev fängslade så får man genom boken även en tankeställare vilket övergrepp mot yttrande- och pressfriheten det var, samt en liten inblick i hur rättsväsendet i en en-partistat kan fungera.

Som sagt, spännande och nyttig läsning, LÄS!


Precis nu sitter jag och klickar hem nästa bok på min vill-läsa-lista; Astrid Lindgren-biografin som nyligen kom ut. Den måste väl vara intressant och bra? Någon som läst den och har några åsikter?

Kärlek! /ia

torsdag 22 januari 2015

Sunset beach

Hej.
Nu kommer del tre i min visning av Hawaiibilder, lite sent omsider. Snart är det två månader sedan vi kom hem, vad fort det går!


Eftersom jag läste KBT-kursen under vår tid på Hawaii fick jag lov att plugga lite ibland.

Flitig strand-student :)

Bästa surfbrädan!
Reflektion



De andra surfar. Vi vilar ;)


Vi missade otroligt mycket solnedgångar medan vi typ åkte buss hem från beachen, duschade och bytte om och sånt, och det här nedan, från Sunset Beach, tror jag var enda gången vi såg en solnedgång OCH hade kameran med oss: 



Otroligt vackert!



Men den vi väl fick på bild var ju däremot oslagbar....
Lite lagom brända och röda om nosen båda två :)






Kärlek! /ia

tisdag 20 januari 2015

Jag funderar...

Någon gång i december publicerade Pt-Fia detta inlägg och jag började läsa kommentarerna. Det gick väl i princip ut på att man skulle få 'skriva av sig' om precis vad man ville. Och det gjorde mig så ledsen att läsa kommentarerna.. Ledsen att så många mår så dåligt.

Jag tyckte det var ett bra initiativ och bra att människor får skriva av sig. Och kanske är det så att det var just de som mår dåligt och som behövde berätta som skrev. Ändå. Jag berörs av att så många (i detta fall mest unga tjejer) mår så dåligt. Så mycket ångest över olika grejer, mat, studier, träning, att inte räcka till, inte känna att man duger, trasiga relationer.

Visst, det kanske hör till att nån gång i livet må dåligt och tonåren och första vuxen-åren är tuffa. Men ändå? Ska man behöva må så dåligt? Är det dagens prestationssamhälle som gör såhär med oss? Eller är det bristen på tid för varandra, föräldrars brist och på tid och engagemang för sina barn? Eller är det skolan som är för tuff? Är det media, bilden av vad en 'lyckad' människa är som gör att vi mår så dåligt? Är det individualismen, egoismen? Eller är det att vi har tappat kontakten med Gud, skaparen och den kärlek och förlåtelse han har att erbjuda oss? Är det för att vi hela tiden kör över vårat egna samvete och anpassar det som är 'jag' till andra personers önskemål för att känna att vi passar in?
Kanske en kombination av allt?

Undantagen finns. Det var vissa av de som skrev som mådde bra. Jag vet ju själv vad det innebär att ha varit igenom en djup svacka men att ha kommit ut överlevande och välmående på andra sidan. Men jag tänker att vi måste göra något, att vi som medmänniskor och som samhälle måste jobba för att unga människor ska må bättre än vad de gör idag. När vi har det så bra materiellt men ändå mår så dåligt, då måste väl någonting ha gått snett?





Kärlek! /ia