'När vi umgås knappar vi på våra mobiler och istället för att titta vårt sällskap i ögonen tar vi bilder på oss själva. Att vi har umgåtts kommer ju ändå synas på gruppbilden som läggs upp på Instagram. Bilden har ett filter över sig för att allt fett och allt fult och allt farligt och allt rynkigt och allt sjukt och allt dött inte ska synas.'
Dessa rader ur en artikel (http://magda.cafe.se/det-ar-sverige-som-behover-bistand/) tyckte jag var oerhört träffande. Ja, hela artikeln (som handlar om det annorlunda livet i Liberias huvudstad Monrovia jämfört med hur vi svenskar lever) var bra men dessa rader var så pricksäkra.
För det är väl precis såhär det är? Mobilen är alltid max två decimeter bort och bilden utåt av det vi gör är det som räknas, vi är inte helt och hållet närvarande i nuet. Och det känns så tragiskt.
Jag försöker att inte vara sån. Jag försöker tänka på att lägga ifrån mig telefonen i väskan eller bara låta den ligga på bordet medan jag träffar vänner. Försöker att visa dem den respekten jag själv vill ha.
Behöver vi verkligen kolla Facebook, Instagram och sådant när vi träffas? Har vi inte gott om tid att göra det hela tiden annars, innan vi ses, efter vi ses? Är det inte så pass få timmar per vecka som vi träffar våra vänner 'in real life' så att vi inte behöver slösa bort den tiden med att sitta djupt försjunkna i våra mobiler?
Jag tycker det är lite oförskämt faktiskt.
(Och från och med nu när jag skrivit detta så måste jag ju verkligen hålla koll på mig själv, hehe)
Och allt detta att vi inte ser varandra, möter varandra och upplever nuet för att vi tänker på hur vi skall kunna fota det som sker och lägga upp på Instagram. Uhu!? Det gör mig lite allergisk och smått illamående. Måste vi ta bilder på oss själva och lägga ut för världens beskådning medans vi umgås? Måste vi jaga likes hela tiden? Kan vi inte se varandra, prata med varandra, bekräfta varandra istället? Här och nu, i det riktiga livet.
Jag börjar nästan önska att alla mobiler samlas in i en låda när man träffas för att umgås så får man hämta ut dem sen när man ska gå hem.
Ska det behöva vara så? Är det riktiga livet, utan retuscherade fina bilder inte gott nog?
Och jo, klart det kan vara kul ibland att ta nått foto när man gör något kul, människor har klätt upp sig och så vidare.... men det är väl liksom inte det som behöver vara det centrala när vi träffas?
Jag tycker Instagram är en bra app, rolig och intressant att kolla på bilder. Men INTE när jag umgås med andra människor. Då vill jag vara närvarande och ge min uppmärksamhet till de jag är med. Och jag hoppas du vill göra detsamma mot mig?
Dessa rader ur en artikel (http://magda.cafe.se/det-ar-sverige-som-behover-bistand/) tyckte jag var oerhört träffande. Ja, hela artikeln (som handlar om det annorlunda livet i Liberias huvudstad Monrovia jämfört med hur vi svenskar lever) var bra men dessa rader var så pricksäkra.
För det är väl precis såhär det är? Mobilen är alltid max två decimeter bort och bilden utåt av det vi gör är det som räknas, vi är inte helt och hållet närvarande i nuet. Och det känns så tragiskt.
Jag försöker att inte vara sån. Jag försöker tänka på att lägga ifrån mig telefonen i väskan eller bara låta den ligga på bordet medan jag träffar vänner. Försöker att visa dem den respekten jag själv vill ha.
Behöver vi verkligen kolla Facebook, Instagram och sådant när vi träffas? Har vi inte gott om tid att göra det hela tiden annars, innan vi ses, efter vi ses? Är det inte så pass få timmar per vecka som vi träffar våra vänner 'in real life' så att vi inte behöver slösa bort den tiden med att sitta djupt försjunkna i våra mobiler?
Jag tycker det är lite oförskämt faktiskt.
(Och från och med nu när jag skrivit detta så måste jag ju verkligen hålla koll på mig själv, hehe)
Och allt detta att vi inte ser varandra, möter varandra och upplever nuet för att vi tänker på hur vi skall kunna fota det som sker och lägga upp på Instagram. Uhu!? Det gör mig lite allergisk och smått illamående. Måste vi ta bilder på oss själva och lägga ut för världens beskådning medans vi umgås? Måste vi jaga likes hela tiden? Kan vi inte se varandra, prata med varandra, bekräfta varandra istället? Här och nu, i det riktiga livet.
Jag börjar nästan önska att alla mobiler samlas in i en låda när man träffas för att umgås så får man hämta ut dem sen när man ska gå hem.
Ska det behöva vara så? Är det riktiga livet, utan retuscherade fina bilder inte gott nog?
Och jo, klart det kan vara kul ibland att ta nått foto när man gör något kul, människor har klätt upp sig och så vidare.... men det är väl liksom inte det som behöver vara det centrala när vi träffas?
Jag tycker Instagram är en bra app, rolig och intressant att kolla på bilder. Men INTE när jag umgås med andra människor. Då vill jag vara närvarande och ge min uppmärksamhet till de jag är med. Och jag hoppas du vill göra detsamma mot mig?
.jpeg) |
| På tal om Instagram... här är senaste bilden, mina vackra tulpaner :) |
Kärlek! /ia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar