fredag 16 januari 2015

Rädd och trygg

Ibland blir jag rädd. För nutiden, för samhället vi lever i. Ondskan kryper allt närmare, tar sig in under skinnet på mig.

Vi är så naiva, lever så naivt här i Sverige. Jag har varit naiv. Vi har haft fred i 200 år och kan inte föreställa oss nått annat. Kan inte föreställa oss bombplan ovanför våra huvuden, kan inte föreställa oss en krypskytt på grannens tak.
Men allt kaos kommer närmare, och jag tror inte att vi kommer bli förskonade.

Det händer så mycket i världen nu. Så mycket krig och motsättningar. Så mycket meningslös rå ondska. Och i och med att världen blivit alltmer en global och gränslös plats så är en konflikt numera allas angelägenhet.

Det finns många som nog inte har helt fredliga avsikter med den här världen...
Jag tänker bl.a. på Ryssland och Herr Putin som verkar vara nästintill galen, vad kan han hitta på? Det finns många stormakter i världen som växer sig starkare, Kina, Indien, USA, Ryssland, Iran, Nordkorea.... Vad vet vi om hur mycket kärnvapen eller biologiska vapen de har och vad de tänker använda dem till?
Den extrema islamistiska krafterna Isis, Boko Haram mfl. (obs, med betoning på att detta inte är alla muslimer utan en våldsam minoritet!), som verkar kunna gå över alla mänskliga gränser i deras ilska och målmedvetenhet. Vad kommer de vilja göra med oss här i Sverige?

Det kan komma fler ekonomiska kriser, svält, naturkatastrofer.

Jag tror något kommer hända oss med, kanske inte i år, inte nästa år, men någon gång.
Jag tror vi kommer få prova på vad skräck, terror och flykt är. Därför tror jag att det är viktigt att vi redan nu har medkänsla med dem som idag flyr och lider, snart kan det vara omvända roller. Kan vi ens ta in det, förstå det?
Kan vi förstå hur det känns när våra familjemedlemmar avrättas kallblodigt framför våra ögon? Nä det kan vi inte. Och tur är väl det.

Jag tror det kommer komma.
Jag hoppas innerligt att jag har fel.


Trots detta har jag någons sorts stor frid. För jag vet att Han som jag tror på är större än allt detta. Han har lovat att rädda oss. Och jag tror också att medvetenheten om att det kan hända gör mig lugnare. Den dagen får man bara be och hoppas att man blir förskonad från det allra värsta.

Och min uppmaning: Passa på att njut och känn tacksamhet så länge vi har det så här bra som vi har det. Var tacksam för din familj, dina vänner. Var tacksam för jobbet du har och benen som bär dig. Var tacksam för vårat fina land Sverige, ta hand om vår natur, om jordens resurser. Engagera dig i något som berör dig, ha roligt, skratta mycket, lek. Använd det fria ordet medan du kan, våga göra goda gärningar. Lev för dem som inte får chansen att leva.

Det kan låta allvarligt. Men livet är allvar.

Kärlek! /ia

Inga kommentarer: