tisdag 29 juni 2010

Midsommar var bra.
En mycket trevlig midsommarlunch hos Chellan, borde bli tradition :).
Sen grillning hos Anna&Mats i Gräv, hans bror Anders och fru Josefin var där. Sen var jag bland många tusen andra i Gropen i Leksand och dansade, bla. smågrodorna. Till och med pappa dansade, det var skoj.
Midsommardan var faktiskt också över förväntan. En kall kväll så man fick se till att hålla sig dansande på Dössberget.

Idag är jag glad. Jag har skrivit på ett hyreskontrakt för en etta på Lustigknopp i Falun. 1 september flyttat jag in. Jag längtar och det känns jättebra (fast de gick lite fort så ja har inte hunnit sett lägenheten i fråga inifrån, lite risky kanske men ja litar på min magkänsla)

Jag är en levande sten.
Gud,du andas liv i mig.
Och det är bland människorna jag blir till.
I att möta andra av dina vackra skapelser. Dina andra stenar.
Vi slits och nöts mot varandra. Det gör ont med våra hårda kanter.
Men allt som tiden går så slits våra hörn ner, vi blir mer och mer lika Honom.
En kantig sten, som slipas. Blir allt rundare, allt mjukare.
/ia.

söndag 27 juni 2010

--

Jag är inte riktigt framme än, är man nånsinn det? Men jag är på rätt väg. Definitivt..


/ia.

tisdag 22 juni 2010

Dagens klokhet kommer från moder Theresa. (Grym kvinna och jag vill också till Indien, en vacker dag..)

tänk och begrunda:

Ge världen det bästa du har,
och om det inte räcker
- ge det bästa du har ändå!
/ ia.

måndag 21 juni 2010

--

Hej.
Nu ska jag skriva ett tråkigt blogginlägg om vad jag har haft för mig de senaste dagarna:
Typ: Jobb.
och jobb.... och jobb. I lördags var det 07.00-20.30, och sen kvart i sju igen dan efter så det blev inte så mycket helgnöjen. Men de tråkigaste att missa är nästan kyrkan på söndag förmiddag, en utav veckans höjdpunkter. Då kan man liksom bara vara, och känna sig hemma. Är verkligen något jag upptäckt under året, vilken frid och glädje och gemenskap det ger, och i framtiden ska ja försöka se till att försöka vara jobbledig så många söndagförmiddagar det går.
Vi hann iallafall med att se det kungliga bröllopet med gamlingarna på jobbet. Det var trevligt, vi hade dukat långbord, bakat bakelser med mera. Kul att gamlingarna också får festa till det ibland. Och det var ju kul att se alla kungligheter ha snygga klänningar på sig, haha.
Jag vill också gifta mig. Eller gå på bröllop åtminstonde.

I fredags när jag var ledig spenderade jag min dag såhär: spelade en fotbollsmatch, kollade 3 på TV. Det tycker jag var en bra spenderat ledig dag :) (tror att åtminstonde Jotta kan hålla med mig att jag förvaltade min ledighet på ett bra sätt, haha)
Nästa lediga dag är midsommarafton, för första gången på fyra år jag inte jobbar midsommaraftonskväll, så ja vet inte vad jag ska hitta på riktigt.

Två tråkiga grejer med att jobba mycket är dels att man är så trött när man komer hem så man orkar inte vara så social, blir mest att koppla av framför tv:n. Och att man inte hinner träna. Det märkte jag på konditionen igår när ja skulle ut och springa. Men men, ja får väl försöka komma i bättre form nån gång när det är lite lugnare och man har mer tid över. När nu det ska bli.

Jag vill ha en lägenhet i Falun, ser inte så ljust ut just nu. Tips tas emot tacksamt=)

/ ia.

torsdag 17 juni 2010

--

"I look happy and that's great"

tänk...

...att jag är värd lika mycket de dagar jag sitter på mitt arsle och käkar kakor som den dan jag är ute och löptränar och käkar GI till punkt och pricka.
Att nu kunna säga det, och säga det ärligt och verkligen mena det och tro på det och försöka leva efter det...

det, mina vänner, är FRIHET...




och igår träffade jag Maria. Och idag har jag pratat med Madde. Sånt är bra!


Saknar Betel. Men det är bra att träffa alla fina människor här hemma också.

Kram / ia.

tisdag 15 juni 2010

hej.
jag känner att ja borde uppdatera mig lite här. Men fantasin är inte på topp. Men för att få reda på vad jag gjort de senaste dagarna så länkar ja vidare (och slipper skriva själv, haha):

http://arvidjagenstedt.blogg.se/


Har alltså haft Arvid besök, smålänning i Dalarna. Det var trevligt.


Idag är det slut på sommarlov, nu börjar jobbandet.


blir trött, för jag vill vara frisk. Slippa springa till olika läkare, bli skickad hit och dit. Men nu tar vi en runda till... !




'
så här kan somarlovsvardag se ut. Och nej, ja
håller inte på med yoga, det är ju alldeleles
för okristerligt. Men stretcha är väl ok va?



/ia.

söndag 6 juni 2010


2010-06-06



Nu
Leker vi den där leken, igen.
Mamma, pappa, barn.
Fint och vackert, familj idyll.
Tusen pelargonier, i varje fönster.
Röda hus, vita knutar. Fint och vackert.

Nu
Reder vi ut saker, igen.
Och allt ska bli annorlunda. Det ska bli bra. Och fint och vackert.
Säger vi, och allt blir precis som vanligt.

Nu
Ska vi göra saker tillsammans.
Fast jag har inte tid, och du har inte tid.
Anklagelsen: Varför har du aldrig tid?
Och det tar tid. Städ och disk och tvätt och städ igen.
Ifall nån ser. Så måste det vara fint och vackert.

Nu
Skriker vi, bråkar vi, klagar vi, gråter vi.
Nu flyr vi. Det är varken fint eller vackert.

Men ibland. Nu och då.
Solen tittar fram
Och vi skrattar. På riktigt.
Och vi tycker om varann. På riktigt. Ibland.
Då är det faktiskt ganska fint. Och vackert.




/ ia.

lördag 5 juni 2010

--

jag gillar inte lördagar!
och tack Stojan, jag vet varför.
förut gick jag på krogen på lördagar.
jag vill inte längre.

kontrasten mot Betel är total. och jag kan inte ens skylla på nån annan. än mig, och mina val.


nu ska ja gå och lägga mig och sova.
och imorn är det inte lördag.
godnatt.

fredag 4 juni 2010

häst

Nu ska jag berätta häst-storyn. Men den är lite obehaglig, för den med inlevelse förmåga. Så om du gillar hästar väldigt mycket, och gillar dom levande, och har anlag för att drömma mardrömmar, så bör du nog låta bli att läsa det här... (Nä nu tror jag att jag ska sluta med min ironiska ton och helt enkelt berätta vad jag var med om häromdagen. Sånt som tydligen kan hända på landet, som man slipper i Stockholm..)

Jag var ute och gick morgonprommenad. På väg hemåt så gick jag på en skogsstig, som jag ganska ofta går på. Den går alldeles bakom en gård, så man ser deras hus och så genom träden. Och så såg jag en man gick och hämtade deras häst i hagen. Trodde först att det var mannen i huset, men såg sen att det var en, för mig, främmande karl.
Sen när jag kommer ut på vägen, precis framför huset, så går karln med hästen precis framför mig. Och det står en lastbil där. Och så ser jag att det är en till man där, en gubbe med en stor ölmage. (viktiga detaljer va?). Och den tjocke mannen har nått svart sorts verktyg i handen. (Numera, efter info av min pappa, vet jag att det var en sk. slaktmask). Och då slår mig tanken: Shit de kanske är på väg att slakta hästen!
Men tänker att de kan de ju inte göra precis när jag är där, de väntar väl i så fall. Men... med en stegrande puls, och oro i hjärtat, så mycket riktigt, alldeles precis när jag gått förbi hästen, är max 5 meter framför, så hör man en hög knall. Vänder mig om, och ser hur den fina lilla (egentligen stora) hästen ramlar ihop. En häst som jag trots allt sett från och till i säkert tio år. Hemskt! och den ger en massa konstiga hemska ljud ifrån sig... Sen dog den väl antar jag.

Först vart jag mest obehaglig till mods. Och rädd. (barnet i mig fantiserade om hur de otäcka männen skulle åka efter mig och typ slakta eller skjuta mig med, för att jag hade sett det hela. Jo jag vet, lite paranoid kanske).
Men sen, och det är därför jag skriver om det här, blev jag förbannad. Och jag har dragit en liten politisk slutsats av detta, som jag tänker dela med mig av. Och påpeka gärna om ni tycker jag har fel. Men tror ni detta hade hänt om det var två kvinnor som skulle slakta hästen?? okej, för det första tror jag väldigt få kvinnor frivilligt skulle vilja bli slaktare. Och för det andra, jag påstår absolut inte att alla män är så kallsinniga och otajmade som dessa män. MEN, mina fördomar om, vad jag kallar jägarsläktet, det vill säga: män i medelåldern, som är lantisar ut i fingerspetsarna och tror de är tuffa och macho när de är råa och kallblodiga, har jag väldigt svårt för. Och nu ännu svårare!
Jag tycker inte det är fel i sig att de slaktade hästen. Den kanske var sjuk, eller gammal eller nått, vad vet jag. Men ser de att en människa kommer gående, på en allmän väg, en människa som dessutom är en rätt ung tjej (ofta ett ganska känsligt släkte), så kan de väl för farao tåla sig lite och vänta 2 min innan de har ihjäl den stackars hästkraken. Om de bara hade väntat nån minut så hade jag sluppit se och höra det hela, och en hel del obehag och en jobbig händelse/dag hade besparats. Vad tänkte kararlna med? Musklerna och snoppen kanske, inte kan de då ha vart med hjärnan eller hjärtat.

Det var nog första, och förhoppningsvis bland de sista gångerna, jag såg ett djur större än en insekt blev mördad. Det är ju inte direkt vad man förväntar sig av en vanlig morgonprommenad.
Det äckliga var liksom att ena sekunden var hästen livs levande, helt ovetande om sitt öde. Och sen helt plötsligt ett frustande, sprattlande vildjur, och sen död. Och jag såg. och hörde.

okej, nu är jag klar. Överdramatiserar jag? kanske. Men det var just så här det kändes. Obehagligt. Och jag vågar fortfarande inte gå förbi platsen det hände på. Vilket är lite tråkigt, eftersom antalet bra löp och promenadstigar redan är begränsat till antalet här hemma. Och nu är det en färre.


Och sen igår när jag var hos Jocke och vi hade tea-time så blev jag bjuden på smörgås. Med hästkorv på.
Ja tack sa jag, och åt. Lika gott som vanligt. Jag kanske är lite kallblodig jag med ändå...
Men nån medelålders okänslig mansgris kommer jag aldrig bli. Hur mycket jag än skulle försöka.
(okänslig och medelålders finns de ju risk för iofs)


helt annan grej: Hemma hos Jocke finns det en badanka som är en nunna. Med huvudduk och kors och allt. Den första kristna badankan jag sett. Sjukt festligt!


/ ia.

torsdag 3 juni 2010

Hej.

Jag läste en rolig/bra/träffande krönika i lokaltidningen här hemma igår. I brist på annat så delar jag med mig av den. Skriven av Pernilla Ohlin. Läs och njut ;)


"En riktig man grillar enorma bitar köttstycken. Helst ska grillmästaren i fråga klubba ner djuret, stycka det med en svindyr proffskniv och tillaga det helt över öppen låga medan han öser marinad över offret. Åtminstone om man ska tolka den senaste tidens utgivningstrend hos bokförlagen. Häromveckan noterade jag att två kokböcker av machostuk ståtade sida vid sida i bokhandelns skyltfönster: Per Mobergs "Moberg grillar" och Börje Salmings "Grilla med Salming".

Jag bläddrade lite i dem. Såg bilder på hela och halva djur, kladdiga handdukar, rykande eldar, svettiga pannor och spända biceps. Senare på kvällen slog jag på teven och fick se Moberg tarma ur två hela griskultingar, pressa dem nos mot nos, och veva runt dem över elden i en metallställning värdig Hannibal Lector.

Okej, jag fattar. Det här är matporr. Men vad exakt är grejen med män och grillning? Är det någon slags oförlöst kreativ lust som tillfredsställs med grillverktyg, tändvätska och flottiga händer? I en av mina favoritserier, Solsidan, får Johan Rheborgs karaktär Fredde till och med söka vård för sitt grillmissbruk. Dock urartar terapin när psykologen börjar skryta med sin egen lyxgrill Weber Ranch Kettle med 94 centimeters grillyta.

I ett klipp på YouTube förklarar Börje Salming med raspig röst: "En sak har jag lärt mig på rinken. Man måste våga för att vinna. Samma sak gäller vid grillen. Man måste våga. Ju mer man grillar desto mer vågar man." Aha. Där har vi det. Grillning är som livet självt. Under några få förgängliga ögonblick stämmer allt; kolbäddens färg, köttets mörhet och partnerns förväntansfulla ögonkast, fulla av beundran. Tre timmars grillning i juli kompenserar för total frånvaro i köket resten av året.

Ja, jag leker med elden. Men det kan inte vara lätt att vara man i dag. Den moderna maskuliniteten är en jonglering med blöjor i ena handen och entrecôten i den andra. Grillböckerna för hårdingar samsas i hyllan med rosa kokböcker med under-lugg-flörtande kvinnliga köksdivor som glaserar muffins. Som en påminnelse om att könsrollerna inte ens lämnar oss ifred i köket. "

Är det inte ganska sant?

För övrigt var jag med om en sjukt obehaglig upplevelse igår som präglade stora delar av dagen. Det handlar bland annat om en häst. Men den storyn bjuder jag på vid senare tillfälle.

Och det sägs att jag fått tillbaka mitt dalmål. Bra va?!

/ Ia.

tisdag 1 juni 2010

^^


hej. då var man hemma igen. hem-hemma. I Dalarna, Falun, Bjursås, Baggbo, 71, i ett gult rum..
så var de med det. och jag ska försöka hålla någorlunda uppdatering här
och man funderar mycket på vad Betelåret betytt, och kommer betyda. Än har inte den riktiga tomheten infunnit sig, just nu njuter jag mest av att vara ledig och att det är sol. Och jag känner mig mest bara glad och otroligt tacksam för betelåret och vad det gjort med mig mer än vad jag känner tomhet och ensamhet och saknad. Men lugn, de känslorna kommer nog säkert också snart.
Aja, ett sentimentalt vad innebar betel för mig-inlägg kommer säkert snart, men det får bli en anna dag.
Så vad gör man när man är hemma i Bjurs igen?
Här är det hektiskt och händelserikt vill jag lova, vilken rusch! (ironi!) Jag hmm.... sover. Prommenerar. Solar. Läser en bra bok. Lagar mat, diskar, tvättar, packar upp. Umgås med mamma och pappa. Går på fotbollsträningar och tantgympa. Kollar på får och kossor. Jo, tillbaka på landsbygden var det ja!
Men faktiskt, ett tag är det ju väldigt skönt att bara göra ingenting, ha semester och sola och läsa. jag trivs bra. Önskar mig bara en sjö eller ett hav i närheten, men men man kan inte få allt.
en grej är dock väldigt bra här: man kan utan problem gå runt hemma, ute, osminkad och i enbart bikini(om vädret tillåter förståss). Inte en massa folk överallt, och nästan ingen insyn. Förutom en granne, men de har säkert redan sett mig i bikini så många gånger att de vant sig vid mitt blottande.
och dessutom antar jag att mitt dalmål kommer tillbaka rätt snabbt här...
Och idag har ja gjort både samhällsnytta och muskelnytta på en och samma gång. Lite riktigt arbete som pappa skulle sagt. Har lassat en hel massa kartonger med kläder på en lastbil som ska skickas till mindre välbeställda människor i Rumänien. Det kändes bra att göra nått vettigt innan jag fortsatte mina lat-dagar i solen.





bildbevis på att jag gjort iallafall en vettig grej idag
Fortsatt veckoplan: Inte så mycket. sola kanske? (haha, känns som ja upprepar mig en del). Kanske hälsa på syster & mattan i deras nya hus på torsdag om hon inte får jobb då. Sen får vi se vad helgen erbjuder, med falukalas och allt. Wihoo jag är RIX-Fms största fan! (ironi igen..)
Ska jobba nåra timmar på lördag också.

Nu känns det som jag bara bjuder på ointressant info så här kommer lite bildinfo istället:
djur man kan titta på (eftersom det inte finns så mycket folk i närheten)

ankor; tips: de gillar vattenpölar och sånt.'
och lägger bara ägg om de får gå utomhus..

bä bä vita lamm... (och i höst är du en stek på nåns köksbord.
vilket livsöde. tur insikten om det nog är begränsad,
din lilla stackare... jag ska iallafall inte äta upp dig!)
får får får. eller får får lamm?
höna pöna i det gröna.
Stor fördel: De värper ägg. Mycket bra föda.
Skulle även tro att en måltid med hönans ofullbordade avkomma
får godkänt av LCHF och Josef Melin
På den där bänken kan ni med stor sannolikhet
finna mig, runt kl. 15 med en kaffekopp i handen.
Vissa Betel-rutiner bör bevaras.
Det var allt från landsbygdsnytt för ikväll.
God natt!
/ia.