Jag läste en rolig/bra/träffande krönika i lokaltidningen här hemma igår. I brist på annat så delar jag med mig av den. Skriven av Pernilla Ohlin. Läs och njut ;)
"En riktig man grillar enorma bitar köttstycken. Helst ska grillmästaren i fråga klubba ner djuret, stycka det med en svindyr proffskniv och tillaga det helt över öppen låga medan han öser marinad över offret. Åtminstone om man ska tolka den senaste tidens utgivningstrend hos bokförlagen. Häromveckan noterade jag att två kokböcker av machostuk ståtade sida vid sida i bokhandelns skyltfönster: Per Mobergs "Moberg grillar" och Börje Salmings "Grilla med Salming".
Jag bläddrade lite i dem. Såg bilder på hela och halva djur, kladdiga handdukar, rykande eldar, svettiga pannor och spända biceps. Senare på kvällen slog jag på teven och fick se Moberg tarma ur två hela griskultingar, pressa dem nos mot nos, och veva runt dem över elden i en metallställning värdig Hannibal Lector.
Okej, jag fattar. Det här är matporr. Men vad exakt är grejen med män och grillning? Är det någon slags oförlöst kreativ lust som tillfredsställs med grillverktyg, tändvätska och flottiga händer? I en av mina favoritserier, Solsidan, får Johan Rheborgs karaktär Fredde till och med söka vård för sitt grillmissbruk. Dock urartar terapin när psykologen börjar skryta med sin egen lyxgrill Weber Ranch Kettle med 94 centimeters grillyta.
I ett klipp på YouTube förklarar Börje Salming med raspig röst: "En sak har jag lärt mig på rinken. Man måste våga för att vinna. Samma sak gäller vid grillen. Man måste våga. Ju mer man grillar desto mer vågar man." Aha. Där har vi det. Grillning är som livet självt. Under några få förgängliga ögonblick stämmer allt; kolbäddens färg, köttets mörhet och partnerns förväntansfulla ögonkast, fulla av beundran. Tre timmars grillning i juli kompenserar för total frånvaro i köket resten av året.
Ja, jag leker med elden. Men det kan inte vara lätt att vara man i dag. Den moderna maskuliniteten är en jonglering med blöjor i ena handen och entrecôten i den andra. Grillböckerna för hårdingar samsas i hyllan med rosa kokböcker med under-lugg-flörtande kvinnliga köksdivor som glaserar muffins. Som en påminnelse om att könsrollerna inte ens lämnar oss ifred i köket. "
Är det inte ganska sant?
För övrigt var jag med om en sjukt obehaglig upplevelse igår som präglade stora delar av dagen. Det handlar bland annat om en häst. Men den storyn bjuder jag på vid senare tillfälle.
Och det sägs att jag fått tillbaka mitt dalmål. Bra va?!
/ Ia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar