söndag 29 november 2009

'

Hej. Jag har blivit sjukt duktig på att uppdatera min blogg tycker jag. Stor applåd till mig. Tack tack.

Så här ser mitt liv ut just precis just nu: det är mörkt ute, jag har tänt första andventsljuset ( + massa andra ljus – lovar att inte elda upp hela Betel), lyssnar på skön musik, är nästan helt ensam här på internatet tror jag. Framför mig har jag: mickrat kaffe, ett fat med blodgrapes klyftor, och en godispåse med i stort sett bara choklad. Inte helt fel att sitta uppkrupen och mysa i mjukisar seg efter två sena nätter, med premiär utgång i sthlm igår. Sjukt kul för övrigt. Har massa timmar på mig att göra lite läxor, men också at chilla, läsa bloggar, läsa Bibeln och andra böcker. Har varit på adventsgudstjänst i Korskyrkan tidigare idag, fint och stämningsfullt med en vanlig kör och en barnkör som sjöng adventssånger. Förutom adventsljustaken har jag fått upp både julgardiner och julstjärna (dock med lite hjälp från arvid, tack tack, fast typiskt att man som tjej låter sina manliga grannar fixa allt sånt man råkar behöva en skruvmejsel för, jag, som påstår mig vara feminist, sitter ändå fast i könsrollstänkadet, haha). Hursomhelst så börjar julstämningen infinna sig. Mys!

Gårdagens två stoltheter, en stor och en liten. Den lilla: jag var ute i skogen och joggade för första gången på x antal veckor, och trodde inte jag skulle orka nånting, men sprang i över en timme. Men stoltheten är att jag gjorde det UTAN musik i öronen. Det är stort. Det brukar alltid vara det som gör att man orkar, man tänker bort tröttheten, men igår dog batteriet efter ca 2 minuter, så de var det bara att bita i. Men de gick ju över förväntan ändå. Och insåg återigen att jag skulle kunna kalla mig förälskad i andra andningen, känslan när benen bara går (springer) av sig själv på små knöggliga skogsstigar och hjärtat pumpar lagomt hårt och svetten rinner. Love it! Så enkelt är det. Men att det gick utan musik, det var dagens stolthet nr 1.

Nr 2: vi var som sagt ut ett gäng igår, på nån klub vid Fridhemsplan. Lagomt stort, lagomt sunkigt, inga brats, men inte massa äckliga tafsare heller. Och det kostade 20 spänn. Sånt gillar man om man är från bjurs eller småland. : ) hursomhelst, stoltheten ligger i att jag lyckades övervinna min rädsla och gå på krogen. Var rädd att jag skulle bli sugen att dricka mig full bara för att jag var i den miljön igen. Har ju inte saknat det hittills, så ville inte väcka mina alkohol-gener till liv om man säger så. Men resultatet blev detta: har fortfarande inte druckit en droppe sen 22 augusti, och hade ändå en sjukt kul kväll, med dans från tio till två. Tack för kvällen mitt trevliga sällskap, vem behöver alkohol när man har er?

Så: jag är en dukig tjej. Ibland i alla fall.

Har inte skrivit nått på senaste dagarna, så tänkte bjuda på en gammal text, eller skrev den väl för nåra veckor sen. Är inte helt, helt nöjd, men allt kan inte vara tipp topp jämt..



jag har blod på mina fingrar

när tonårspojken sparkar på den som redan ligger
när pappan misshandlar sin nya fru
när vi vänder blicken från mannen på gatan
har jag blod på mina fingrar

när tonårstjejen svälter sig
när mamman dricker sin sista vodkadroppe
när barnsoldaten skjuter ihjäl de som var hans vänner
har jag blod på mina fingrar

när trettonåringen tar en överdos amfetamin
när gruppvåldtäkten fullbordas
när girigheten brer ut sig över världen och polarisarna smälter
har jag blod på mina fingrar

när du skär dig i handleden
och tror att ingen ser
så får jag blod på mina fingrar
för vi har alla del i världens bortvändhet från dig



Nä, nu borde jag verkligen plugga lite.
Take care / Ia.

lördag 28 november 2009

'


hej. klockan är tre på fredagsnatten och jag borde verkligen sova, men börjar bli fredagstradition att vara uppe lite för länge. det blir så när man steker pannkakor långt in på kvällen.

istället för da-gens-vi-sa så kommer här dagens text. ska man bli bättre på nått så måste man ju öva, övning ger färdighet, så därför ska ja tvinga mig själv att skriva lite oftare. och offentliggörande-biten gör ju att man pressar sig själv lite mer så...
... här är dagens verk och dagens känsla. Catch it.


rädslan – att stå på gränsen,
vid klyftan. Helvetesgapet.
Mellan den djupaste lyckan och den svartaste avgrunden
jag finns. jag finns inte.
Hjärtat i en berg och dalbana. Och vi vill skrika Stopp!
Men farten ökar. Och ökar.

rädslan – att släppa likgiltigheten och istället brinna
brinna upp, det bränner, bränner.
”inte leka med elden” lilla flicka.
Jag vill vara kall. Kallare. Kallast
Men jag kan inte förneka.
Så bränn mig inte!

rädslan – att visa sig svag
blottad, naken – bara ett rött hjärta som bultar
nått så stort, att tappa andan. Faller… Faller!
hårt.

då – finns Han där. Med sitt fadershjärta.
Så stort och bultande.
Och han fångar mig. Dig. Oss
Och vi får stilla vila. Och brinna.
Han blåser på oss. ”- Kväv inte varann mina barn!”
Men han låter oss brinna. Han ger oss bomull. Att linda våra hjärtan i.
Och det är ok. Det är ok.



för övrigt, dagens (eller nattens) låttips: Shout out louds - Impossible.


/ Ia.

'

torsdag 26 november 2009

--

'

I tisdags hände nått märkligt. Efter tre månader här på Betel (började jag inte ragga -eriksregeln, haha) utan jag var utan mascara en hel dag. Wow. Jag dog inte och inte nån annan heller tror jag.

Jag har inte gjort nått klantigt på flera dagar tror jag..kanske för att jag går och lägger mig på lite mer humana tider den här veckan.

Igår hade mina kära vänner och klasskamrater som går bibel-musik konsert. Awesome grymt bra! och gårdagen bjöd på en till höjdpunkt, ett femminuters samtal från min livsfilosofskamrat (jocke). Sjukt länge sen vi snacka och man stoppar lätt Dalarna åt sidan och koncentrerar sig på det som är här, men när man väl påminns så inser man vad man har där också, och att det finns väldigt mycket bra även om det varit mycket dåligt skit också. Sexpack, barfotaklubben (för alla som är icke-tofflor) och lite skvaller hanns med. Gött.

Nu switchar vi samtalsämne:
Jag tycker inte om att säga att jag hatar något. Men är det något jag starkt starkt ogillar så är det att prata om mat när jag äter. Eller rättare sagt om dieter, bantningsmetoder, vad som är nyttigt, onyttigt, fett, kolhydrater, kilon, hur man går ner i vikt, hur man blir fet etc etc.

Visst, jag går igång direkt på samtalsämnet. Men jag blir galen. Att höra tankar som snurrat runt i ens skalle i stort sett 24/7 i snart tre år, att höra andra prata om tankar man själv bara vill bli fri från gör att jag vill sätta händerna för öronen och bara sjunka genom jorden. Speciellt om det händer vid ett matbord.

Jag vill skrika: skit i alla förbannade kalorier och ät! Inte till någon annan, utan till mig själv. Skit i kilon hit och dit, i vad som är nyttigt osv, (så länge man håller sig inom en rimlig gräns)

Att prata om mat är för det mesta jobbigt men ändå ok, men att prata om det samtidigt som jag äter får det att stocka sig i halsen på mig. Jag vill ju ha ut det ur min hjärna, inte in. Och det är till stor del mitt eget fel, för jag spinner ju så lätt vidare på samtalsämnet. Efter alla tankar, alla böcker, tidningar, artiklar man läst så kan man ju lite för mycket om alla viktnedgångsmetoder. Dom försökte döda mig. Men det ska inte få hända. En dag ska jag ha begravt alla sjuka tankar helt och hållet. En dag…

Men redan nu har jag en sorts frid. Den friden kom för åtta år sen när jag bestämde mig att ge mitt liv till Gud. Och den friden kan ingen, ingen nånsinn ta. Och det gör det till det dyrbaraste jag äger..

Bön:
” Jag är fin för att du har skapat mig
Jag är dyrbar för du älskar mig
Skön är jag i dina ögon
en ädelsten i din hand

Därför kan det kvitta om någon säger
att jag är värdelös och dum
I mitt hjärta viskar du sanningen:
Att jag är mer värd än guld

Jag är din ögonsten, din hemliga skatt
Du är glad att jag finns till
Jag vill tacka dig så länge jag lever
Och aldrig glömma vem jag är”



Och det är dagar när man som minst känner för det, när man känner sig hopplös, ful, dum, att man inte kan ändra på sig, att man är fast i ett ekkorhjul man aldrig kommer ur, när man känner sig hemsk och en dålig vän och en dålig dotter och en dålig kristen och ja… när man helt enkelt vill typ bara sälja sin hjärna på Blocket.. för ett billigt pris…
Det är då det tar emot att be ovanstående, men det är då det behövs som mest.


De här blev en sjuk blandning av allt möjligt. Som pannkaka med grönsaker, kanske inte smakar så gott ihop men har man bara en tallrik så måste man lägga dom på samma. (sjukt långsökt liknelse, haha)

Kram / Ia.

måndag 23 november 2009

---

'

idag har jag skärt mig i fingret. jag skulle skära paprika egentligen, (så de var inget självmordsförsök)

dagens slutsats: har man planer på att förblöda ska man inte satsa på fingret.

/ ia.

ps. jag tycker det är dumt att försöka förblöda. tids nog ska vi alla dö, bättre att passa på att leva så länge man kan. ds

ja är så sjukt klok.

/ ia igen.

'

fredag 20 november 2009

viktigt tillägg till förra inlägget:
jag glömde nämna att jag hade sönder en stol i ljushalllen i måndags också, när ja skulle klättra lite :)
och igår hade jag sönder en vattenhink i bastun... jag kommer snart få förhäjd hyra..

och just det, idag välte jag ett brinnande ljus på mig själv (jag fattde inte eld) och i måndags började det brinna lite i min ljusstake här på rummet.

så håll er ur vägen!

/ Ia.

torsdag 19 november 2009

'


De senaste dagarna har jag bl.a.:
- Spillt ut en mjölkliter på Olivias matta
- Gått vilse (så jag tillslut på nått konstigt sätt kom fram i Stora Mossen)
- Slagit tårna i ett bordsben
- Fått en skåplucka i huvudet (var i och för sig inte mitt fel)
- Varit med om en näradöden upplevelse (obs, stark överdrift!) när jag satte i halsen. Både tekoppen och jag flög iväg.
- Snubblat över en stol i klassrummet

Summan av kardemumman: jag tror jag börjar få brist på fungerande hjärnceller eller nått.



Bra grejer:
- Jag har hittat min borttappade kajal-penna. Halleluja!
- Ikväll är det klassisk konsert här på Betel. Tror de kommer bli sjukt bra.
- Ska kanske till Sälen och åka snowboard med mina finaste Bjurs-flickor över nyår. De blir nog grymt i såna fall!
- Jag har haft trevliga, icke-irriterade, telefonsamtal med både mamma (som kommer hit i helgen) och pappa denna vecka.
- Jag är varken speciellt trött eller stressad eller novemberdeppig. (lite ibland bara) Det är bra.
- Efter ett jotta-besök här så har jag numera spotify på min dator. Sjukt värt och bra. Tack tack. (och jag får då lov att erkänna att killar kan vara bra att ha ibland, typ när man vill ha hjälp med datorer och andra tekniska grejer)
- Jag har fått lite energikickar och städat både mitt rum väldigt noggrant och röjt i vårt Betel-kök. (ser nog snart lika dant ut igen, men men, man får njuta så länge det varar)
- Jag har den äran att få umgås med så bra personer och fina vänner hela dagarna i ända här. Ni är guld värda! (mer värda en guld faktiskt, om man vill märka ord)

Och sist men inte minst: Jag får ha en relation till Han som har skapat hela världen. Och det allra grymmaste är att jag i den relationen slipper bära upp nån mask, fejka nått. Eftersom han ändå vet allt om mig så är det ju lika bra att komma som jag är, med alla brister, all egoism som man inte vill ska finnas där, självföraktet, högmodet och humörsvängningar och allt. Och han hjälper mig att bli en gladare människa. I mig själv skulle jag aldrig klara det, men med lite himmelsk hjälp så går det.
Och det var dagens predikan. Amen!



Och endera börjar jag bli lat.
Eller så börjar jag bli frisk.
Och vilket låter bäst liksom? Så då kör vi på ordet frisk, ok?!
Men det tar sin tid…


/Ia. (som dessutom funderar på att byta namn, så jag faktiskt får heta Ia på rikgit. Det skulle kännas mest naturligt så..)

tisdag 17 november 2009

...

'

nöd och lycka, hand i hand. och det är ok. du behöver inte välja.


/ Ia.

måndag 16 november 2009

människor här börjar komma nära. ända in på skinnet, inte bara fasaden. Och det är väl så det ska va, så det är menat och tänkt. Det är bra.
Och samtidigt en liten rädsla. För det är när man tar mod och vågar öppna sig som man riskerar att bli sårad. och att såra nån tillbaka…


Och för att inte bli för överseriös här kan jag berätta om lite roliga händelser på Åkeshovs simhall som hände igår:
Efter att ha gymmat och sen simmat = trött & sen dessutom en allmänt seg dag (vilket man får skylla sig själv om man dricker te till halv fyra på nätterna) så skulle jag i alla fall bege mig hemåt. Så jag går in mot omklädningsrummet men tycker att nått känns lite konstigt… det är killar där.. hmm. Aha, jag har gått in i killarnas omklädningsrum. Och jag svär, de var inte med flit. så när jag insett detta så fick jag rätt bråttom därifrån..
Och storyn slutar inte där, för sen när jag står och duschar (i tjejernas omklädningsrum!!!) och är ganska rätt så spritt språngande naken så kommer det in en kinesisk (eller nått liknande) tonårsgrabb in i duschen..! han måste också ha gått lite fel, och han gick ju definitivt längre än vad jag hann komma, så jag var ju inte värst den dan.. de borde skylta omklädningsrummen bättre helt enkelt.
Men man kan ju hoppas man förgyllde grabbens dag.. eller kanske inte förresten.

en annan kul händelse var när jag hoppade i regnpölar och madde ramlade i leran, men de kan vi kanske ta en annan gång.

Förövrigt har veckan varit lite galen. Sjukt många alldeles för sena kvällar/nätter men så länge det är trevligt och man funkar dan efter så är de väl ok. Och jag har haft väldigt kul och trevligt. Jag och madde har verkligen triggat ingång varann den här veckan. Och inatt fick ja den stora äran att sova på hennes golv. Mys mys. Och jag har ätit frukost runt kl ett både lördag och söndag. Inte likt mig, folkskolelivet börjar forma mig mer och mer : )

Och ikväll kom olivia hem igen och det är så fint att ha henne här igen och vi hade en riktig tjejmyskväll + marcus. och olivias matta är numer befläckad med både cider och mjölk. vilket välkommnadne!

Nu börjar kl närma sig ett så ja borde sova så jag är redo för morronpromenix halv sju imorn : )
Kram & gonatt!


You might have laughed if I told you


/Ia.

onsdag 11 november 2009

jag skrev nått häromveckan. till olivia. jag saknar och tänker. man kan försöka tänka sig in i situationen, men man kan aldrig nånsinn förstå.


det är svårt
att se dina svarta ögon
de brukade vara blå

det gör ont
att höra din tystnad
du brukade porla av skratt

det är svårt
att se din krökta rygg
du brukade stråla av glädje

det gör ont
att inte veta vad man ska säga
inte kunna lova att allt blir bra

men det är fint
att få dela dina tårar
och be till samma Gud.




så tänkte jag och de känns fortfarande så sjukt aktuellt. för aktuellt. den här världen är inte fullkomlig.

Upp 21:3 "Se, Guds tält står bland människorna, och han skall bo ibland dem, och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem, och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer, och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta ska finnas mer. Ty det som en gång var är borta."


Tack för ditt löfte och ditt ord.

/ Ia.

måndag 9 november 2009

måndag

Måndagar är en tårarnas dag. För att man är alldeles för trött. Och då blir man överkänslig. Men det kan vara skönt att vara lite överkänslig, och få lätta lite på trycket. Lyssna på lite sorglig musik, och tänka på allt som inte gick som det skulle, men som ändå är en del av ens liv. Och istället för att trycka undan det i garderoben så kan man ta fram det då och då, begrunda det, låta det göra ont. Sår behöver luftas för att läka, stänger man in dom så blir dom infekterade, förr eller senare. Så för att läka, tillåter jag mig att sörja..
…över en förlorad vän, dåliga relationer, allt självdestruktivt man gjort, kroppen man hatat, de bortslängda åren, alla de dåliga tankar man tänkt, all nöd man ej kan bemöta. Släpp ut det. Rena mig, så att jag kan ta in det nya friska. Och hjälp mig att försonas.

Jag skrev nån slags dikt eller bön eller nått i fredags. Jag ber:

kom med din heliga kärlek och rör vid mig
så att jag kan förstå
djupet i din godhet
det stora i din kärlek, din totala utgivelse

kom med din oändliga makt, din eviga ande
så att jag kan acceptera
min egen litenhet
och samtidigt min storhet,
i att få avspegla dig

kom, så att jag kan förstå
hur man gör för att älska





och TACK. Tack Herre för att min kropp är frisk och kan bära med mig i vardagen. Tack för hälsa. Tack för allt som lett mig hit där jag är idag. Tack för alla fina människor runt omkring. Tack för att du hör våra böner. Tack för att jag fått chansen att leva ett människoliv. Med den fria viljan. Och med det ansvaret det innebär.


/ Ia.

onsdag 4 november 2009

ikväll skulle jag raka benen. men jag rakade fotknölen istället och det hela slutade i stockholms blodbad (kanske en lightvariant, men ändå).

tur som man haver hade madde ett stort bra plåster, så jag förhoppnigsvis slipper bloda ner mina alldeles nyinsatta rena nya födelsedagslakan. (tack tjejer!)

intressant info va?

och på tal om blod så har vi diskuterat mens och sex runt vårat middagsbord här på betel idag. igår var det bajs. vi börjar verkligen bli som en familj.

gonatt. / Ia.

---

det gör ont att se en vän ha det svårt.
Herre, hör vår bön!


/ Ia.

söndag 1 november 2009

höstlov

hej och hå.

och så var höstlove-t slut. tillbaka i Stockholm och Bromma. (efter en extrem jobbig dra-en-nästan-100kg tung väska -med endast höger underarmsmuskel över hela centralen och från brommaplan till Betel - vandring. det är så mycket jag vill aldrig göra om detta varning på den vandringen att jag skulle kunna tänka mig att beställa taxi från brommaplan till Betel nästa gång, vad kan de va, 500 meter? )

ajt. Lovet. Det blev ju trots allt så mycket bättre än vad jag kunde tänka mig i min stora frustration förra lördagskvällen. nästan för bra, sådär att de kändes lite småjobbigt att åka från Falun. Tur att ja vet allt undebart som väntar mig här: fantastiska vänner, bra undervisning, etc etc.

hursomhelst, skulle ja skriva om hela mitt lov skulle de kunna bli en hel memoar och det ska ja bevara er från, de kan ni ha fått nog mycket av i förra inlägget som blev extremlångt. så denna gång så tänkte ja sammanfatta lovet i punktform, bra saker och mindre bra saker. vi börjar med de bra, och de kommer att överväga, så kom inte och säg att ja måste börja leva, eller skärpa mig eller whatever.

Bra:
- lax med smält mögelost på min födelsedag (gjorde de alldeles själv)
- massage på grand med min kära syster när hon fyllde 25. (alldeles gratis, tack jonas!)
- jobb 3 dagar. de gick helt ok, kul att se gamlingarna och jobbarkompisar och så den lilla detaljen att man får lön
- iallafall 2 ordentliga sovmornar
- träffa pappa <3
- kyckling med ungsgrönsaker i Solvarbo hos Anna & Mattan. (de två som också får mig att tro på äktenskapet, heja heja er!)
- jag bakade. äppelpaj och de blev jättegott (mamma fick göra de kletiga delarna eftersom ja har lite lätt fobi för att kladda ner händerna)
- mitt födelsedagsfika med mina fina Bjursåsflickor. jag gillar er så sjukt mycket och älskar att bara prata massa djupt och odjup med er
- att jag varit hemma i 9 dar utan att dricka så mycket som en droppe alkohol eller ställa mig på den förbannade-världens-sämsta-uppfinng (våg) en endaste gång. Så bra gjort Ia! (Tack, tack). Jag börjar lära mig, har ju ett mål och då låter jag bli att göra sånt som bara drabbar mig själv och få mig att må dåligt och drar mig bort från det jag vill med mitt liv.
- fotbollsavslutningen, go-carten var gryyyyymt skoj.
- alla grattishälsningar på 21-års dagen. värmde nått sånt enormt.
- allehelgona ungdomskonferensen hemma i pingstkyrkan i Falun. Så kanonbra. Att sjunga massa lovsång, höra om kriminella, muslimer och satanister som blivit kristna och vad de fört med sig i deras liv är så värt. och utmanande undervisnig, pepp pepp pepp.
- att träffa Maria var super bra.
- en springtur på mina gamla hemvana stigar satt fint.
- att mina och mammas bråk lugnade ner sig betydligt när veckan gick. idag stod vi till och med armarna runt varandra och bad tillsammans i kyrkan. den lilla försoninsgesten fick mina tårar att rulla stort, så mycket påverkar den relationen mig... (sen vart de lite osämja i bilen på vägen hem sen, så länge höll de i sig. nästan komiskt, ska man skratta eller gråta...?)
- tacos X 2
- väldigt fina morronpromenader
- att en kär vän sa att hon tyckte jag verkade så glad och att jag var som en helt ny människa nu sen ja börjat på Betel och en annan som sa att jag såg ut att stråla. Kändes så grymt fint att höra att den förvandligen ja verkligen känner händer på insidan också syns på utsidan. då kan ju de ev. extra kilon som kommer smygande av denna glada livvstil slänga sig i väggen! (försöker mota bort den lilla ångest-djävulen på höger axel, de går rätt bra faktiskt)
- och säkert en massa annat som ja inte kommer på nu.


Lite mindre bra:
- hann varken träffa jocke eller serena
- hann inte slappa och bara vara hemma och typ läsa och sånt så mycket som jag hade velat
- hann inte träna mycket alls
- alla större och mindre irritationer mellan mig och mamma

det får räcka, så de blir massa mer positivt än negatvit. för så är livet just nu. lite negatvia saker ibland, men övervägande positivt. grejt va?

och ojdå de här blev visst rätt långt ändå. de där med att fatta mig kort är visst inte min grej.

sov gott. nu ska vi in i Betel-vardag igen i sju veckor. de kommer bli så bra tror ja.

Kram / Ia.