Ia

'

Hej. Jag har blivit sjukt duktig på att uppdatera min blogg tycker jag. Stor applåd till mig. Tack tack.

Så här ser mitt liv ut just precis just nu: det är mörkt ute, jag har tänt första andventsljuset ( + massa andra ljus – lovar att inte elda upp hela Betel), lyssnar på skön musik, är nästan helt ensam här på internatet tror jag. Framför mig har jag: mickrat kaffe, ett fat med blodgrapes klyftor, och en godispåse med i stort sett bara choklad. Inte helt fel att sitta uppkrupen och mysa i mjukisar seg efter två sena nätter, med premiär utgång i sthlm igår. Sjukt kul för övrigt. Har massa timmar på mig att göra lite läxor, men också at chilla, läsa bloggar, läsa Bibeln och andra böcker. Har varit på adventsgudstjänst i Korskyrkan tidigare idag, fint och stämningsfullt med en vanlig kör och en barnkör som sjöng adventssånger. Förutom adventsljustaken har jag fått upp både julgardiner och julstjärna (dock med lite hjälp från arvid, tack tack, fast typiskt att man som tjej låter sina manliga grannar fixa allt sånt man råkar behöva en skruvmejsel för, jag, som påstår mig vara feminist, sitter ändå fast i könsrollstänkadet, haha). Hursomhelst så börjar julstämningen infinna sig. Mys!

Gårdagens två stoltheter, en stor och en liten. Den lilla: jag var ute i skogen och joggade för första gången på x antal veckor, och trodde inte jag skulle orka nånting, men sprang i över en timme. Men stoltheten är att jag gjorde det UTAN musik i öronen. Det är stort. Det brukar alltid vara det som gör att man orkar, man tänker bort tröttheten, men igår dog batteriet efter ca 2 minuter, så de var det bara att bita i. Men de gick ju över förväntan ändå. Och insåg återigen att jag skulle kunna kalla mig förälskad i andra andningen, känslan när benen bara går (springer) av sig själv på små knöggliga skogsstigar och hjärtat pumpar lagomt hårt och svetten rinner. Love it! Så enkelt är det. Men att det gick utan musik, det var dagens stolthet nr 1.

Nr 2: vi var som sagt ut ett gäng igår, på nån klub vid Fridhemsplan. Lagomt stort, lagomt sunkigt, inga brats, men inte massa äckliga tafsare heller. Och det kostade 20 spänn. Sånt gillar man om man är från bjurs eller småland. : ) hursomhelst, stoltheten ligger i att jag lyckades övervinna min rädsla och gå på krogen. Var rädd att jag skulle bli sugen att dricka mig full bara för att jag var i den miljön igen. Har ju inte saknat det hittills, så ville inte väcka mina alkohol-gener till liv om man säger så. Men resultatet blev detta: har fortfarande inte druckit en droppe sen 22 augusti, och hade ändå en sjukt kul kväll, med dans från tio till två. Tack för kvällen mitt trevliga sällskap, vem behöver alkohol när man har er?

Så: jag är en dukig tjej. Ibland i alla fall.

Har inte skrivit nått på senaste dagarna, så tänkte bjuda på en gammal text, eller skrev den väl för nåra veckor sen. Är inte helt, helt nöjd, men allt kan inte vara tipp topp jämt..



jag har blod på mina fingrar

när tonårspojken sparkar på den som redan ligger
när pappan misshandlar sin nya fru
när vi vänder blicken från mannen på gatan
har jag blod på mina fingrar

när tonårstjejen svälter sig
när mamman dricker sin sista vodkadroppe
när barnsoldaten skjuter ihjäl de som var hans vänner
har jag blod på mina fingrar

när trettonåringen tar en överdos amfetamin
när gruppvåldtäkten fullbordas
när girigheten brer ut sig över världen och polarisarna smälter
har jag blod på mina fingrar

när du skär dig i handleden
och tror att ingen ser
så får jag blod på mina fingrar
för vi har alla del i världens bortvändhet från dig



Nä, nu borde jag verkligen plugga lite.
Take care / Ia.