onsdag 31 december 2014

Jul, jul, strålande jul....eller? / All I want for christmas is you

En text jag skrev i juldagarna:

Den 23 december...dan före dopparedan. Det ska vara sådär magiskt sagoskimrande, eller hur? Mysigt och förväntansfullt med massa pyssel, gos, gemenskap, de sista förberedelserna....eller hur? Hela familjen med Bingolottos uppesittarkväll.
För det är ju det man ser, på Instagram, Facebook, bloggar.... det är den stämningen vi bygger upp kring hela julen: mysigt och förväntansfullt. Fastän vi alla vet att det kanske inte alltid är så för alla.

Min dan före dopparedanskväll gick till ungefär såhär:
Det började ganska bra med ett spinningpass efter jobbet, inköp av sista julklapparna och sen hem där M. lagade middag medan jag bakade hembakt matbröd att ge bort i julklapp. Brödet blev helt ok, maten jättegod och vi såg en film tillsammans medan vi käka och efter... Så långt, fine.

Sedan skulle jag baka, julgodis. Och slå in klappar... och stöka med massa olika grejer samtidigt, som jag brukar... Julgodiset, som jag aldrig bakat, men endast innehållande tre ingredienser, så det borde vara busenkelt... Men jag lyckas bränna chokladen jag skulle smälta. Givetvis, typiskt. Och har ju inte köpt med mig något extra hem.... Aja, ingen riktig katastrof so far, får väl endera gå till macken ikväll eller göra klart imorgon på förmiddagen...
I samma veva börjar jag ta diskussionen jag vet att jag kanske inte borde ta, men som man liksom inte vill ge upp hoppet om: Försöker övertala M. att fira jul med mig och min familj. Men han vill inte, jag vet ju att han inte vill och det hjälper liksom inte med lock och pock, logiska resonemang eller en massa tårar nedför mina kinder. Det är som att stånga huvudet mot en vägg och jag vet att jag måste lära mig att acceptera hans ståndpunkt... Egentligen är det väl jag som är den dumma, som tjatar så och inte låter saker vara som de är....Ändå slutar det med massa ledsenhet och gråt från min sida, såklart: julen är ju till för att delas med alla man har kär, det är ju det budskapet som tutas i oss hela tiden. Det där med julförhoppningar alltså.
Försöker rädda den där chokladen, men det är lönlöst. När jag ska slå in största paket så tar julpappret slut. Alltså? Lyckad kväll?

Så jag går till macken, 22:30 på kvällen, med rödgråtna ögon och varken godis eller klappar klara. Jag börjar ju nästan gråt-skratta när jag först inte lyckas hitta nån ny vit choklad där på macken heller. Men tillslut hittar jag två små övergivna paket vitchoklad, lite mindre mängd än vad jag tänkt mig men liiiite julgodis ska jag nog få till. Och jag och kassörskan skrattar ihop åt mina verkligen-sista-minuten inköp och hon önskar mig lycka till med det nya julbakandet.

Så står jag där igen i mitt kök. Gör det där godiset, slår in sista klapparna, röjer upp i kaoset.
Och ja, jag gråt-skrattar när jag slår in de där paketen, ensam i mitt lilla kök. Åt det tragik-komiska att det ska vara såhär, att dan före dopparedan inte alls är så glimmande romantisk, mysig, förväntansfull som det ska vara i alla sagorna. Utan att det även kan handla om förväntningar som slås i kras och brända julgodisar.


Varför skriver jag det här? För att ni ska tycka synd om mig? Näpp, den delen fixar jag så bra själv! Nä, det skrivs av två anledningar: den ena (det ledsna och gråtiga) är att visa att det finns en annan bild av julen som inte handlar om att allt är perfekt, magiskt, underbart. När jag var liten var jularna ofta jobbiga för att mamma och pappa alltid lyckades styra upp sina bråk just då.
Nu gråter jag för att jag inte kan dela julen med han jag helst hade velat delat allt i livet med. Att jag inte kan vara med dem jag tycker mest om, samtidigt, på julen. Och jag vill visa upp den bilden som en motvikt till allt det glittrande, för jag VET att det är många andra som inte ser julen som den ultimata glädjehögtiden. Men vem vågar visa det? Det talas inte så högt om det.

den andra anledningen, (det skrattiga) : Det behöver inte vara så perfekt. Att jag, vi, har det bra ändå. Det är inte hela världen om inte julafton är perfekt. Jag har det så bra ändå och jag är tacksam för det. Många barn har föräldrar som super på julafton, och jag har aldrig behövt uppleva det och det är jag tacksam för. Andra är ensamma och har ingen familj alls. Vissa har misst sina barn och därmed helt förlorat anledningen och glädjen med att fira jul.
I andra länder är det krig och människor har inte mat på bordet.
Folk firar jul med sina nära och kära döenden i cancer.
Jag upplever inget sånt just nu. Och därför är jag glad ändå, även fast julen inte är så förväntansfull och perfekt.

Den enda bilden på mig som fanns med i kameran efter julfotandet. Den kanske talar för sig själv:









Och såhär i efterhand: Julen var bra, det var den absolut. Jag hade trevligt hemma hos mina föräldrar tillsammans med syster och familj. Men att julafton automatiskt skulle vara den lyckligaste dagen på året som man kan föreställa sig om man kollar i sociala medier? Nä, det håller jag inte med om.

Kärlek! /ia

tisdag 30 december 2014

En flexig lyxig dag

Idag har jag haft förmånen att njuta av något som jag inte upplever så ofta: Flexledigt! 
I ett yrke som sjuksköterska där det ständigt fattas folk är det ju inte enkelt att få ta ut sån här ledighet, men idag gick det!
Vilken lyx att få vara hemma och ta det lugnt när man egentligen skulle ha jobbat. Sovmorgon, en liten promenad med fågelmatning, lugn frukost, diverse småpysslande hemma, bokläsning, bloggläsning, bloggskrivning, vara hemma tillsammans med M., ett riktigt bra träningspass.... ja jag har inte ägnat dagen åt några märkvärdiga saker, men åhh så skönt det varit! Att vara hemma och mys-pyssla i lugn och ro, det är bland det bästa jag vet :)

Kallrökt lax och färskpasta, kvällens enkla middag.
M. firade sin någorlunda aptitåterkomst från vinterkräksjukans dimma med en fet kebab, haha.
Jag tror han börjar bli frisk då :)

Imorgon, nyårsafton, ska jag iallafall jobba, nån måtta på lyxledigheter får det vara. Sen på kvällen ska jag hem till Johanna på tjejmiddagsmys och nyårsfirande i all sin enkelhet. Med de bästa brudarna. Och sedan jobbar jag på nyårsdagen igen så det blir nog ett väldigt lugnt firande för min del.

En av de finaste bilderna jag glömde visa från julfirandet.
Mammas och pappas lill-fis, Lill-Pipen, Majsan... ja kärt barn har många namn.
Här har jag gjort henne julfin med rosett :)




Kärlek! /ia

måndag 29 december 2014

Frostdag

En dag tidigare i december hade sådant där magiskt ljus. I bristen av snö så tycker jag att frosten är en god ersättare. Så vackert!
Det var tänkt att jag skulle sitta inne och plugga hela dagen men kunde bara inte hejda mig utan tog kameran och gick ut runt kvarteret en sväng. 
Lite av resultatet, det vackra, har jag försäkt fånga här.










Kärlek!/ia

söndag 28 december 2014

Julbilder

Tog några mobilbilder på julafton, som spenderades hos mina föräldrar i Baggbo tillsammans med syset och familj. Bjuder på några av dessa:

På bussen ut till Bjursås

Edvin är med och klär granen

Mammas fina julkrubba

Och anledningen till att vi firar jul

Tomten, alias morfar, kom. Vilken tur!

Alfred fick hjälp av mormor med sina paket...

Bland annat den här sötnosen

Mer paketöppning i soffan

Kärlek! /ia

torsdag 25 december 2014

Ia och Alfred

Hittade de här bilderna i mammas dator nu när jag är hemma över jul. Jag och Alfred tidigare i höstas, tror det kan ha varit på Edvins födelsedag i september.


Har ju haft Alfred och Edvin här hemma över jul, åhhh gullungarna alltså. Fast julbilder får komma i ett annat inlägg.


Kärlek! /ia

Frågor och svar: Åksjuka

Fick en fråga på mejlen angående Östersunds-inlägget jag skrivt där jag skrev lite om min åksjuka. Så tänkte dela med mig av frågan och svaret här med, ifall det är fler som är i åksjuketräsket ;)
 
Fråga:
Hej!
Jag läste i din blogg att du med blir åksjuk och jag undrar om du tycker det har växt bort något för dej eller ändrats så när du blivit äldre?
Vad är ditt bästa tips mot det?
 
Svar:
Hej!
Vad roligt med en blogg-mejl fråga:)
 
Min åksjuka har aldrig varit så farlig så länge jag kollar på vägen och inte läser, så det är väl kanske mitt bästa tips för att inte bli åksjuk: inte läsa, skriva sms etc.
Jag tror nästan att jag har blivit mer åksjukebenägen med åldern, men det är inte så farligt så för det mesta går det bra.
 
Annars tycker jag att det kan vara bra att äta något när man känner sig smått illamående/åksjuk, då tycker jag det brukar kännas lite bättre i magen, det 'suger' inte på samma sätt om ni förstår vad jag menar:)
När jag var tonåring tog jag åksjuketabletter när jag skulle åka långt och tenta-plugga samtidigt och då funkade det bra tyckte jag. Köper då 'Postafen' receptfritt på Apoteket.
Men denna gång funkade det ju inte alls tyvärr...
 

En till solig bild från Östersund, med utsikt över Storsjön
 
Kärlek! /ia

tisdag 23 december 2014

Acceptans

I skolan (KBT-plugget) hade vi olika instuderingsfrågor varje vecka. En utav dem handlade om acceptans, vad det är för något och vad det kan vara bra för.
Förutom att svara vad böckerna skrev om det så gjorde jag en egen liten reflektion och den tänkte jag dela med mig av för det här är något jag funderar rätt mycket på i mitt vardagsliv. Läs så ska ni få se hur :)

För egen del så tänker jag ibland på det här med acceptans i mitt vardagsliv. Det kan vara svårt att hitta en balans mellan att vara tacksam för allt som faktiskt är bra, all materiellt välstånd vi har (som jag inte tycker man ska ta för givet, det är så många i andra länder som inte alls har det så bra som vi har det!) samtidigt som jag jobbar med att acceptera att livet inte alltid är perfekt. 
Ibland känns det inte alls bra trots att man har det så bra. 

Ibland är jag ledsen och orolig fastän jag är frisk, har en frisk familj, bor bra, har ett roligt jobb, bra arbetskamrater, är lycklig med min sambo o.s.v. Då kan jag få dåligt samvete över att jag inte är nöjd. Jag försöker då tänka att jag ska acceptera att det är okej att känna sig lite ledsen ibland trots materiellt välstånd. 

Men när något inte känns helt perfekt (eller i linje med sina djupaste värderingar) tycker jag det kan vara svårt att veta om man ska 'kämpa' för att få det precis som man vill och drömt om och kanske innerst inne vill, eller om man ska acceptera att livet inte är perfekt, att saker inte alltid blir precis som man tänkt sig men att man kan vara nöjd ändå?
Är det någon mer som tycker det kan vara svårt att veta om man ska acceptera att saker är som de är eller om man skall kämpa mer för att få det som man vill ha det?

Förstår ni mitt dilemma på ett ungefär? Hur gör ni när saker är bra eller helt okej men inte perfekt, så som ni allra helst vill ha det? Försöker ni acceptera att ni har det bra och är nöjda med det eller strävar ni att uppnå det där perfekta? Det vore intressant att veta hur NI tänker?

Sen är det såklart olika från situation till situation. Jag tror att både och kan vara bra, att lära sig känna tacksamhet för det lilla tror jag är livets främsta recept på välmående. Samtidigt tror jag man kan förverkliga så många drömmar i sitt liv bara man vågar satsa litegrann....

... ja det var funderingarna kring acceptans det. Helt klart något man kan filosofera länge om och tänka mycket på.

Utsikten från mitt fönster en plugg-förmiddag.

Kärlek! /ia

söndag 21 december 2014

Jul i vårt hus

En dag i december när jag satt hemma och pluggade lyste solen sådär fint som den bara kan göra under de mörkaste månaderna när den står så lågt på himlen och man bara får se den några ynka timmar per dag, om ens det. Men ack så välsignad när den kommer.

Jag fotade lite hemma i lägenheten i detta magiska ljus och vill visa er hur vackert det var. Och att få julpyssla lyan fint... åhh, ljuvligt! 

Ovanför öppna spisen....

En rosa hyacint på väg att slå ut.

Den nya stjärnan för i år och mycket dalahästar för att vara patriotisk ;)


En liten hyacint i fönstret muntrar upp...


Och ja, vad heter denna blomma? Någon florist-vän?

Mini-mini-mini julgran. Det är nog vad som går att genomföra med två busiga katter i huset :)







Kärlek! /ia

lördag 20 december 2014

Helgen so far

Nu när jag redan skrivit så mycket om min mammas hjälptransport till Rumänien så kan jag ju också passa på att läka till artikeln som fanns i Falu Kuriren om det idag.

https://www.dt.se/dalarna/falun/nytt-hjalplass-till-rumanien

Hoppas ni har en fin helg, jag var med tjejerna igår kväll, idag har jag varit trött och slö och sovit länge, skönt! Varit på stan och fixat med lite julklappar och fortsatt fixande när jag kom hem. Lagade världsgod mat (lax med ädelost + rotfrukter i ugn) och nu blir det en ganska tidig kväll för vi ska upp tidigt imorn och åka till Sälen över dagen. Snowboardpremiär för mig, wiihoooo! :D

Gårdagens goda småplocksbord..:)
Fin-tjejerna! :)
Dagens middag, bilden avslöjar kanske inte hur gott det var...

Kärlek! /ia 

onsdag 17 december 2014

Östersund

Sedan igår befinner jag mig i Östersund, fast jag far hem igen redan nu i eftermiddag. Vad jag har gjort här? Jo, jag har ju skrivit den där tentan i KBT ni vet, det där plugget jag tjatat om lite i höst ;) Så mellan 08-11 (blev sist klar, såklart!) satt jag och skrev så att pennan gödde. Typ. Och jag tror det gick hyffsat bra, borde vara tillräckligt bra för att få ett godkänt iallafall. Hoppas jag. Och det är ju huvudsaken.
Den enda av de 20 instuderingsfrågor som vi haft nu innan som jag inte  pluggat på, den kom såklart med på tentan. Ha! Men förutom den lilla missen gick det bra.

Soligt på perrongen i Gävle igår när jag bytte tåg.


Förutom tentaskrivande så har jag passat på att hälsat på min vän Emelie medan jag varit här, det var lite därför jag beslutade mig att skriva på plats i Östersund när E. så generöst öppnade upp sitt hem så jag fick sova hos henne i natt. Schysst!
Och det var jättetrevligt och mysigt igår kväll att hänga lite, gå ut och käka en pizza (med ohyggligt massa färsk vitlök -mumma!) och prata, prata, prata. Det är ju sånt vi tjejer gör ;) Hihi. Men TACK att jag fick komma och sova över Emelie, du är en sån härlig, fin tjej! Gött att uppdatera varandra lite om livet och snart kanske vi syns i Falun över jul.

Utsikt över Storsjön igår eftermiddag när jag kom fram till Östersund.

Igår på tåget upp.... så hade jag tänkt att jag skulle plugga. Eftersom jag har en benägenhet att bli åksjuk när jag läser på tåg/bil/buss så tog jag en åksjuketablett innan...vilket fick effekten att jag blev jättetrött (är en biverkan av dessa tabletter) OCH åksjuk. Ändå. Så det var ju ingen hit!
Nu på hemvägen kan jag slappa utan plugg och utan trött-tabletter, det blir skönt :)
Längtar hem till katterna, Mikael och våran sköna säng faktiskt, redan, hemmakär :))
Och det ska bli gött att slippa ha plugg-pressen på sig nu över jul och sen framöver, även om det varit himla kul och intressant också.

Ett varmt bemötande när jag kom upp till Mittuniversitetet i morse.

De timmarna jag har kvar i Östersund ska spenderas med lite försök till julklappsshopping tänkte jag. Och kolla in stan, fortsätter det att vara dåliga vintrar i Falun kanske man får lov att flytta hit??

Snodde lite kläder ur M.s garderob innan jag åkte, hihi :)

Kärlek! /ia

måndag 15 december 2014

Hawaii, Oahu del 1.

Det har tagit sin lilla stund men nu har jag i alla fall kollat igenom några av Hawaii bilderna (men inte alla, så det kommer mera! :) ).
Tänkte visa några som en varm påminnelse såhär i decembermörkret. Längtar efter snö och julstämning men i det här regnet får man väl drömma sig tillbaka till surfsemestern istället :)

Underbara stränder, North Shore




Stränderna vid Diamond Head


Mopedutflykt. Alltid med mobilen (kamera!) i högsta hugg ;)


Moppeligan :D


Höga vågor på North Shore. Så höga att det var badförbud...
Man skulle inte vara på klipporna...
...men det struntade de riktiga surfproffsen i...
Underbara dagar vid havet

Räddningsutrustning och badvakter längs stränderna... den som trotsade badförbudet fick sig en utskällning... med rätta :)

...
Strandad badval...;)
Världens finaste!





Tummarna upp för Hawaii!
Kärlek! /ia