tisdag 18 juli 2017

en beige himla dag

Att ha PMS, vara ledsen för katten, tycka det är tråkigt att semestern är slut (vardagslivet som jag brukar gilla känns rätt så meningslöst just nu) samt att vara helt "bakis" efter nattjobb... kanske inte är världens bästa kombo. Fast ibland är det nästan lite befriande att känna sig förbannad, det är en sån ovan känsla för mig att känna mig så där riktigt arg så att det ryker ur öronen på en... Och ledsen så tårarna sprutar. Och känslig. Och arg igen. Tur man kan skylla på hormoner för jag menar jag är väl världens snällaste alltid annars...? Tss....


och ps. alltså vad är det med äldre män och mörk-beigea stumpor? Och beigea byxor...och t-shirt, och väska, och hatt... typ. Beige, beige beige (stavar man så???) Men ny fattar jag menar färgen va, alltså som i bäääsch.

Tack och godnatt
Kärlek! /ia

lördag 1 juli 2017

För sådant är livet

En konstig vecka på något vis.
Vi är på semester, det är härligt och bra.

I tisdags födde min syster en son, och jag blev moster för tredje gången. Det var ju väntat men ändå en stor lättnad och glädje när allt gått bra, och en livets seger på något vis när ett nytt liv föds.

Idag fick jag reda på att Santos är död (det gör ont bara att skriva detta, och jag tror ni som själva haft djur förstår) "Bara" en katt, men också min bäbis, min bästis, min mjuka lurviga ögonsten.
Kommer nog behöva skriva mer om det här, om min håriga vän och saknaden och skulden och sorgen.

Jag vet att jag är lyckligt lottad som inte har större sorger än en död katt, och semestern fortsätter och jag ska försöka fortsätta njuta av den och vara glad och så. Men han kommer fattas mig.

Livet ja. En vecka. En ny systerson att älska. En förlorad vän. Det är så det är.

Kärlek! /ia