jag citerar marcus birro:
”Jag blir alltid oändligt sorgsen på våren.
Jag blir drömmande och melankolisk. Det är väldigt besvärande, som en myggbett som aldrig slutar klia. Jag är trött på det här svårmodet. ”
och det gör mig lite glad, att jag inte är ensam om att vara ett icke-vår fan. inte bara för att jag gillar snö, utan för att våren gör mig svårmodig. och det kliar i hjärtat.
och eftersom marcus är en av mina allra största ”skriv”-förebilder så gör jag mig lite märkvärdig och inbillar mig att det kanske är för att jag också har någon sorts poetiskt, jobbig, konstnärsådra i mig som jag med är en vår-sorgsen människa.
läs hela krönikan här vettja: http://www.dt.se/nojekultur/1.4570375-svar-konst-att-vara-ledig den är bra!
och lite om påsk-panik tänkte jag återkomma till i ett senare inlägg, håll utkik!
MEN, om man är lite såhär vårsorgsen då är det ju, som jag skrev i förra inlägget, tur att man ibland gläds åt det lilla.
Här är mitt lilla nyinköpta påskpynt som gör mig glad. 40 spänn på åhlens och så var lite enkel mysfaktor kirrad. gott.
och idag har jag varit i kyrkan. och sedan fikat med P. det gör mig också glad - för vissa personer finns förtroendet bara där. och då delar man också med sig ärligt av sitt liv och sina planer. vänskap där man både ger och tar. det är fint.
och i skrivande stund vräker snön ner. det gör mig inte ett dugg - såklart. <3
kärlek! /ia.
2 kommentarer:
Tack för fikat, lever länge på dom stunderna.
Jag läste i typ Expressen här om dagen om vårtrötthet. Det är inte alls ovanligt. Det handlar typ om att kroppen inte hinner med att ljuset kommer tillbaka så snabbt och att världen växlar årstid. Sånt där borde du ju kunna, sjuksyrra och allt.. :)
Skicka en kommentar