nästan varje söndag när jag går till min kyrka står det en man (som är med i kyrkan) utanför kyrkdörren och röker, innan han går in. och det gör mig så glad. och jag tycker det är så bra. missförstå mig rätt (haha, dels tycker jag rök i lite lätt, lagom mängd kan lukta gott, det får mig att tänka på krogen, och fest... och det kan ju vara ganska trevligt, och har trots allt så många roliga minnen från krogen...) aja. jag tycker såklart det inte är bra för honom personligen. som sjuksköterksa och hälsofreak anser jag nog rökning vara det absolut mest dumma man kan utsätta sin kropp för. MEN att han står där utanför kyrkan och röker får mig att känna att kraven och pressen skruvas ner. Att: nej, man behöver inte vara perfekt och fin i kanten för att vara med i den här kyrkan. Nej, det är inte bara övre medelklasssvennsons med perfekt tillrätta lagda liv och perfekt tillrätta lagt hår och perfekt tillrätta lagda strykveck på skjortor och kjolar. Vi är en församling med trasiga, vanliga enkla människor. Som inte är perfekta. Som inte är framme än. Som har saker som vi jobbar med. Som gör saker som vi kanske egentligen inte borde göra. Och jag hoppas andra kan känna så med. Att kyrkan inte är ett ställa för de perfekta, de goda, snälla människorna. Utan att kyrkan är en plats för de som vandrar vilse på egen hand och behöver andra vilsnegångna människor. Och en Gud, en stark hand och en öppen famn att samlas kring, att falla i....
Och en annas sak som jag också gillar med min kyrka är en sån grej som vi gör ikväll. En påskfest. Där själva huvudtanken är glädje och gemenskap. Inte att man ska sitta och titta varandra i nacken och lyssna på någon som står på en scen och säkert säger något klokt. (om man hade orkat lyssna...). Vi har knytis, så alla tar med sig något litet och enkelt eller vad man vill. Och så delar man på rubbet. Åhh äntligen hittar jag något som känns som lite av det där "de-första-tidens-kristna" som jag söker. Som jag tror på. Som behövs. För hur ska vi bli pepp på församling och att berätta för andra människor om Jesus om vi känner oss ensamma, om vi känner att andra kan det så mycket bättre, om vi känner oss små och ledsna och vilsnegågna. Men om vi är en gemenskap, där man känner att man får energi och inspiration och glädje av de andra, av sina familjemedlemmar i Guds familj, då tror jag den glädjen och den tron på Gud lättare kan smitta av sig på människor utanför kyrkan också.
och det här är liksom ingen sluten sammankomst för de fina och utvalda, utan vill du vara med så kom till Centrumkyrkan kl. 18.00 och ta med dig ett kokt ägg eller nått ;)
Så ja, GLAD PÅSK på er då alla fina läsare och vänner. Och numera har jag lite förstånd att förstå att påsken verkligen är en glädjens högtid. När jag var mindre tyckte jag bara den var mest jobbig för jag förstod det som att man fick lov att vara ledsen hela påsken för att jesus hade dött. (och så ska man ju bråka lite på alla högtider, eller hur?)
MEN nu fattar jag. Påsken är ju världens glädje. Just för att Jesus dog. För han dog ju inte bara. Han återuppstod. Och det är ju i hans död, i att han tog allting på sig på korset, all ångest och smärta och sjukhet och skuld och skam och synd som jag har chansen att LEVA. Tack för det, käre fine Jesus. Jag ska försöka ära dig genom att vara glad.
Fast däremot kan påsk, och andra högtider vara jobbig på ett annat sätt. För att stora högtider är till för de med stora familjer. Och så. Jag pratade med en vän om påsk-panik. Om att man inte gillar att vara ensamma på stora helger och så. Om att man kanske helst vill dra ett täcke över huvudet och sova bort hela påsken. För man är ensam. Skild. Änkling. Bor långt från vänner och bekanta. Inte har några vänner. Inte har nån kontakt med sin familj. Är flykting. Eller vad som helst.
Och jag blev så glad av att flera kommenterade på det där om att jag var "nördig" när jag satt ensam hemma en lördagkväll. Tydligen är vi många som gör det. Ska vi sluta skämmas kanske och inse att vi är många ensamma själar därute. Och att vi kan trösta och uppmuntra varandr
Så du som har en påsk med mycket glädje och gemenskap och vänner och bekanta: Njut verkligen av det med gott samvete!
Du som är omgiven av människor med ändå känner dig ensam... kanske du ska söka han som kan mätta dig på riktigt, Gudarnas gud och hans son,?
Och du som känner dig ensam... Du är inte ensam! Vi är ett helt land av massa ensamma människor. Vi är med varandra i tanken.
kärlek! /ia.
1 kommentar:
Glad Påsk till dig Ia!!
önskar mamma
Skicka en kommentar