I'm addicted to you

jag är en beroende-människa.
tänkte berätta hur jag kommit fram till den insikten och fundera lite på vad man kanske bör göra åt det/ vara medveten om det.

vad/hur menar jag? ska ge en radda exempel tänkte jag:
fysiskt: - vissa människor kan, tydligen, dricka kaffe i princip hela tiden, varje dag, och sen plötsligt sluta om de känner för det. dricker inte kaffe i en vecka när de är sjuka och så. och mår bra för det. jag har en kaffeabstinens som heter duga. börjar det gå för många timmar emellan kommer en riktigt rejäl huvudvärk (sådär så man inte kan tänka på nått annat) som ett brev på posten. och blir sur och otrevlig och sånt. mår ganska skitigt helt enkelt. det gick fort att få det beroendet.

- en del kan tydligen äta godis, i rejäla mängder utan att: känna något/bli påverkade. samt utan att få värsta sötsuget. när jag äter godis och äter "mycket" (i  min värld är det godis för mer än ca 10-15spänn) så kommer reaktionen direkt: huvudvärk och illamående. får en sockerchock helt enkelt. det och en massa annat, såsom sötsug, snabb tillväjning vid att äta socker gör att jag inser/misstänker att jag är ganska sockerkänslig. dessutom känner jag av hunger/lågt blodsocker snabbt också. blir sur, gnällig, ledsen, nedstämd. så mitt bästa se-till-att-ia-är-glad tips: se till att jag fått i mig att äta och druckit kaffe. då är jag snäll och gullig :)

- alkohol: i slutet av min tonårstid var jag alltid den i gänget som drack mest sällan, men alltid blev fullast när jag drack. för att jag inte kunde hejda mig i tid. för att jag är askass på att dricka "måttligt". det är bla. därför jag nästan alltid står över helt och hållet. än idag kan jag känna att så fort jag går över den där gränsen att man börjar bli lite påverkad så vill man bara ha mer och mer och mer. läskigt. och det finns i generna, vet jag ju. så: jag är känslig för alkohol och passar mig för det.

- träning: får väldiga kickar av att träna. kan bli "världens-lyckligaste-glad" när jag är riktigt endorfinkickad. och känner av det, väldigt fysiskt, när jag inte tränat på några dagar. att kicken saknas. att man blir trött, frusen, nedstämd osv. därför blir det farligt när jag blir sådära träna-varje-dag. för jag vänjer mig så vid det- att jag mår dålgit utan träning.

psykiskt:
jag är ganska beroende av vad folk tycker och tänker om mig. vill vara omtyckt av alla. tar illa vid mig av negativ kritik. får lätt dåligt samvete och vill vara alla till lags och har svårt att säga nej. är livrädd för att göra folk besvikna. att ge löften jag inte kan hålla.
jag är också väldigt lättpåverkad. tar åt mig av än det ena och än det andra. så skulle jag bli tillräckligt proppad av information och påtryckningar från något håll skulle det säkert gå ganska lätt att hjärntvätta mig. därför tycker jag t.ex. det är väldigt jobbigt med "påstridiga" pastorer/predikanter som är skrikiga och gå-påiga. inte för att jag inte tror att det de säger kan vara sant. utan för att jag vet att deras stil kunna få mig att svälja det som inte är sant med hull och hår också.

så vad gör man med denna upptäckt/vetskap?
jo man blir medveten. och man passar sig.

man passar sig för alkohol (inte för kaffe - där ger jag mig helt hän i mitt beroende, hehe) och man försöker passa sig för socker. man tränar sig i att inte behöva träna precis varje dag.
det psykiska då: man blir medveten och passar sig där med. aktar sig så man inte blir medlem i nån konstig sekt eller så. man får passa sig för väldigt dominanta människor som liksom kan krypa in under skinnet på en och ta över hela ens känsloliv. man får försöka se till att mest umgås med människor som man mår bra utav - för att kunna behålla sin vacklande självkänsla. inse att man inte kan bli omtyckt av alla. inte låta EN människa bestämma hur jag mår - när jag vet att det finns så många andra människor som gillar mig för just den jag är.

ja att bli lite uppmärksam på detta och ha det med mig, reflektera - det är nog mitt bästa sätt att hantera det.

någon som är likadan?
hur hanterar du saken?

(eller är det bara jag som tänker såhär sjukt mycket så att jag liksom kan psykoanalysa och KBT:a mig själv, hehe)

kärlek! /ia.