Someday these arms of mine will carry all the love I have inside of me

Förut, förr, tänkte jag att det var ”fel” och ”okristet” av mig att hänga minst lika mycket ute / på krogen som att gå i kyrkan.

Jag tänkte att jag kanske skulle bli en bättre människa om jag fick lite mera kristna vänner och inte var lika ”värdslig”.

Jag tänkte att mitt liv skulle bli bättre om jag höll mig lite mera i kyrkliga sammanhang, åkte på lite mer konferenser, var engagerad i mer kyrkaktiviter.

Jag tror inte jag funkar så.

Jag tror inte världen funkar så.

Jag tror jag skulle bli mer indoktrinerad och inte vågade se verkligheten i vitögat om jag bara hängde i kyrkan och aldrig bland folket ute på stan en lördagnatt.

Jag tror jag skulle kunna bli högmodig och ytlig om jag bara umgicks med kristna (inte för att de/ni är det – utanför att ett liv i fullkomlig trygghet skulle göra mig hård och inte mjukt förkrossad)

Ju fler kristna jag skulle umgås med och ju färre okristna – desto färre människor som inte brukar tala om/tänka på Gud skulle jag ha chansen att möta – och kanske påverka.

Nä. jag tror inte man ska skita i kyrkan. Nä, jag tror inte man kan klara sig själv, utan någon kristen gemenskap. Man måste ha gemenskap, är gjord för gemenskap, med kristna systrar och bröder. Jag tror man behöver läsa massvis i bibeln, spendera tid i bön, för att kunna komma nära Gud och kunna sprida med sig av honom. Jag tror kyrkan, konferenser, festivaler, är ett utmärkt sätt att få en pusch i rätt riktning, positiva flows av Gud och gemenskap. Nä, jag tror inte det är bra att gå på krogen en lördagkväll om du inte kan stå för vad du gör, om du super dig så full att du är för trött och bakfull för att ta dig till kyrkan nästa dag.

men, jesus sa: det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka.

om vi bara skulle vara i kyrkan, bara umgås med de "redan friska"… hur skulle då vår kontaktyta ut mot den ”vanliga” världen se ut?

om vi bara är med varann – hur ska de andra någonsinn få höra, få uppleva det vi varit med om?

Hur ska människor bli sugna på jesus om de aldrig får höras talas om honom, se honom in action så att säga.
jag tror att en stor anledning till att många kristna håller sig ifrån "världen" inte alls är för att det skulle vara dåligt för oss. utanför att det är obekvämt. obekvämt och läskigt, jobbigt, att inte vara bland likasinnade. tell me! - jag vet som *** hur obekvämt och jobbigt det kan vara. att ständigt känna sig annorlunda/utanför. MEN: skulle jesus bara hållt till i kyrkorna om han var på en tillfällig genomresa i sverige år 2012. tror inte det va? 

nej, jag är inte bra på att tala om min tro när jag är bland dessa icke-troende människor. men jag tror väldigt många ändå vet var jag står. Läser den här bloggen och inser att min tro inte är någon lättsam snuttefilt jag tar lätt på. min tro är grunden. Som gör att allt annat går att bygga på.

och nej, jag räknar mig inte som en av "de friska" som ska bota "de sjuka". Jag räknar mig själv som sjuk i allra högsta grad. som förlorad och sårad, ledsen och bitter. som halvfärdig, förkrossad, tvivlande och förrvirrad. som osäker, arg och ensam. som oförstånde, rädd och liten..

MEN: jag har hittat DET. friden. den bubblande glädjen – trots allt. den vissheten om: allt blir bra. jag är i någons beskydd, någons starka armar. och jag FÅR vara liten, rädd och sjuk. för HAN bär mig när jag själv inte orkar. Och: det är i svagheten som kraften är störst. i brustenheten som vi blir mänskliga.

Så vad är summan av kardemumman av allt det hära: att jag nog skulle behöva en dejt med en läkare som kan bota mig lite….. hähä, nä nu skojade jag. urspårning på hög nivå : )

Summan får ni dra själv. jag har redan sagt så mycket. Men min önskan är att känna ännu mera kärlek än jag gör. det är min djupa längtan.

kärlek! /ia.

idag var bästa dagen..