fredagsmys.

jag borde väl skriva nåt skojsigt.
men det är inte alltid skojigt...

för ibland blir det jobbigt när det är tvärtom också. ätstörningar är inte alls samma sak som anorexi. ätstörningar innefattar även sådana saker som hetsätning / rädsla för bulemi. fula läskiga ord. och när jag liksom kommit över tröskeln att: ja, jag får äta. vadsomhelst. i lagom mängd. så blir jag så rädd att hamna i det andra diket: jag äter vadsomhelst och allt precis hela tiden.

det är asjobbigt att se fett som lagras på kroppen. MEN jag vet ju att jag mår mycket bättre både fysiskt och psykiskt när jag inte är hungrig jämt och när jag inte är ett kontrollfreak.
men jag försöker använda den lärdom jag har skaffat mig:
när man får mat/socker/tjockhets ångest/tankar så ska man INTE fly från dem genom att t.ex. tänka: jag tränar extra. jag hoppar över den där middagen/fikan med vännerna och åker hem och äter sallad istället.
Nä. man får bara vara närvarande, ta emot ångesten/de dumma tankarna. låta dem landa i kroppen - och sedan! - bemöta dem. med alla de goda tankarna man lärt sig att bygga upp. prioritera vad som är värt något. inte tro på lögnaktiga tankar om sig själv. be till Gud. umgås med människor man mår bra av. kanske hoppa över ett socker-fika om det är det man mår dåligt över MEN ändå äta ordentligt med mat. träna med glädje - inte med press.

så gör man - efter fem och ett halvt års lärdom har jag faktiskt vuxit enormt i tankekraft och förmågan att vända det negativa till något positivt.
bra jobbat tycker jag faktiskt!

kärlek!/ ia