svar på tal.

fick den här djupa, fina kommentaren (anonymt) häromdagen och känner att jag ju måste försöka ge mig tid att ge något sorts svar.

Måste börja med att säga att du skriver sådan kloka och välformulerade inlägg. Din blogg är så bra!
Nu till min fråga. Hur många gånger tror du Herren förlåter en från synd? 
Jag har syndat gång på gång men efter varje tillfälle bett om förlåtelse. Första gången var min synd ett misstag men sedan blev de dåliga val som jag upprepade. Jag mår så dålig över att jag är en sådan rutten människa. Det finns så många lockelser i samhället och jag har varit för svag för att stå emot. 
Jag har nu bett om förlåtelse från djupet av mitt hjärta till Herren. Jag försöker leva bättre. Men tror du att han kan förlåta mig fast jag har ”missköt” mig gång på gång?


för det första vill jag bara poängtera att jag är en helt vanlig ganska obildad människa, och inte Gud, så vad jag säger får absolut inte tolkas som några absoluta sanningar. Men såhära, på ett ungefär, tänker/tror jag: Återigen, som så ofta i den här bloggen, så är mitt ledord ärlighet. Jag tror att det mesta som har med synd/felsteg/dåligt samvete att göra handlar om hjärtats inställning. Och om man från ett ärligt hjärta verkligen ber om förlåtelse och ångrar sig så är jag helt övertygad om att Gud kan förlåta gång på gång. Vi gör ju alla misstag hela tiden, sårar andra människor, Gud och oss själva, och skulle inte Gud kunna förlåta efter ett visst antal "synder" så skulle vi ju alla vara förlorade och oförlåtna, eller hur?

Det som jag tror kan vara faran, och som jag sett i mitt eget liv, är när något man vet är fel tillslut omvandlas till en vana som man vet borde tycka är fel, men inte gör det längre. man ber om förlåtelse för att man känner att man borde, inte för att man uppriktigt ångrar sig. då tycker jag man ska sluta mygla, och istället vara helt ärlig med Gud och be en annan sorts bön istället: t.ex. Gud jag vet att det här är fel och att jag borde låta bli det, borde ångra mig, men jag gör det inte. Hjälp mig att få tillbaka mitt samvete för vad som är rätt och fel. För det är ju så faktiskt, att ju mer man gör saker som man inte borde, desto mer avtrubbad blir man, och desto mindre fel tycker man att det är. Ett annat exempel kan vara när man går runt och "låtsas förlåter" andra människor, för att man vet att man borde, att Gud vill, men innerst inne har man inte alls förlåtit den här människan utan är fortfarande ledsen/sårad/bitter. då tycker jag att det är bättre att säga till Gud: Jag skulle vilja förlåta den här människan, men jag kan det inte. Hjälp mig att vilja förlåta. Hjälp mig att kunna förlåta. Hjälp mig att försonas med den här människan på riktigt.
hänger ni med?

jag tror det är viktigt att lyssna till sin "syndanöd" / sitt samvete, för det berättar viktiga saker för oss och det är farligt att förtränga det. samtidigt tror jag, speciellt om man är lagd åt samma håll som mig som alltid får dåligt samvete för precis allting, att man ska akta sig för att döma sig själv för hårt. (!!!!!!) man kommer aldrig bli en felfri människa, hur man än kämpar sig gul och blå, då vore man ingen människa längre. jag tror det är bättre att kapitulera, säga: Gud, jag gör en massa fel men jag vill vara ditt barn ändå och jag tror på riktigt att du kan älska mig ändå.

hoppas det var ett någorlunda vettigt svar och tack för förtroendet att få svara på sånna här frågor.

önskar er alla en bra dag, jag drar till gymmet och sen jobb 13.30-21.30. så vet ni vart ni kan hitta mig ;)

kärlek! /ia.