allting vackert här som jag vill ha kvar.

-

En märklig känsla av att vara i mål. Att vara färdig, vara hemma, ha sprungit färdigt det där loppet, loppet som bara handlade om mig själv. Och jag förlorade. Och vann på samma gång. Insåg att man skulle få springa, springa, springa hela livet ut utan att vara nöjd.

Men jag springer ett annat lopp nu. Loppet där vinnaren får en segerkrans som aldrig vissnar. Ett lopp, där jag tagit över en staffettpinne från tidigare generationer som sprungit det innan mig. Ett lopp som ger evigt liv som vinst. Ett lopp som man inte springer i ensamhet utan i gemenskap, ett lagarbete. Ett lopp som är livets lopp. Ett lopp där Gud är med varje steg på vägen. Ett lopp där det inte handlar om mig och mina prestationer. Utan ett lopp där det handlar om att vara. Vara i Guds famn, vara omsluten och genomlyst. Ett lopp som är ett stort äventyr långt över mina mänskliga gränser. Ett lopp som kan ta mig vartsomhelst. Ett lopp i kärlekens namn.

----------------------------------------------------------------------------

Träningsuppdatering: lufthunger, mjölksyra och krampkänningar är INTE anledningen till att jag älskar längdskidåkning. Men skidorna gick fint i alla fall.

OCH jag är en datumnörd. Som kommer ihåg alla möjliga olika datum och exakt vad som hände då. För ett år sedan, 6 januari 2011 var det: big mistake. Fel. Och så, 6 januari 2012. Allt känns så rätt som det nånsin kan bli. Typ. Halleluja livet vad du är snällt mot mig just nu. I love it!

Kärlek!
/ia.