lördag 28 januari 2012

My temporary state of lightness would scare me

-
Idag tänker jag på skillnaderna i det här: ”gå dit hjärtat leder dig” (som den här världen så ofta säger till oss) eller ”led ditt hjärta dit du vill gå”.

För mig är det en väsentlig skillnad. Och det handlar mycket om det där att jag tror att livet bör dikteras av mer än känslor. Att man bör tänka igenom vad man vill med sitt liv, och ta viljebeslut och sedan följa dem oavsett vad känslorna säger just då. JA, känslorna talar om viktiga saker för dig. Och NEJ man ska verkligen inte förtränga känslor, speciellt inte negativa, som vi så ofta gör. De vill säkert säga något viktigt om varför du känner så. MEN man kan ta reda på vad känslorna berättar för en, men sen ändå välja vad man gör med denna kunskap, hur man hanterar och handlar efter det. För om du hela tiden följer känslorna och inte har en inriktning, bestämd av viljan, så tror jag att hela livet riskerar att bli som en fladdrande papperspåse i vinden. Veligt. Fram och tillbaka. Hit och dit.


Viljan är beständig.

När jag döpte mig valde jag att följa Jesus, livet ut, även om det såklart inte alltid kommer kännas så bra och roligt jämt. Jag har sagt att jag ska göra det, även om jag får lida för det.

Jag har valt att försöka bli en bra människa, tänker på hur jag vill vara, hur jag vill behandla andra, även om jag ibland känner för att bara ge upp och sura ner mig i ett hörn.

Jag har valt att vilja bli frisk från mina ätstörningar även om jag ibland känner för att göra allt för att gå ner i vikt.

Jag har valt att jag vill klara av att genomföra ett Vasalopp i mitt liv, även om jag vet att det knappast kommer kännas roligt i alla 90km.

Och som jag var inne på i förra inlägget, väljer man att gifta sig, lova någon kärlek tills döden skiljer er åt, så är det ett viljebeslut man lovar att följa även de dagar man kanske helst skulle vilja slå en stekpanna i den andres huvud.

Och för en sån människa som mig där känslolivet kan vara som en flygande bergochdalbana är nog detta extra viktigt. Jag skulle ju kunna få för mig vilka dumheter som helst annars. Men har jag ett viljebeslut att luta mig emot, så hittar jag alltid tillbaka till det som är fast som stål, även om man är ute och fladdrar lite ibland.

Så jag övar. På att bli mer stabil. Mindre känslostyrd. Lyssna till känslorna – men ta beslut även efter vilja och förnuft.

Hur gör du?


tänk, tänk så att hjärncellerna brinner upp! :)

kärlek!
/ia

Inga kommentarer: