måndag 9 januari 2012

Maybe we've been livin with our eyes half open, maybe we're bent and broken.

-
Gud är så häftig. (Och snabb!)
Han påminner mig, på en gång, när jag håller på att sväva iväg…
Att jag behöver honom.


Att jag inte kan ha mitt hjärtas glädje i vackra vinterdagar. Att jag inte kan ha mitt hjärtas glädje i fina familjerelationer. Att jag inte kan ha mitt hjärtas glädje i vänskapsrelationer och bekräftelsen. Att jag inte kan ha mitt hjärtas glädje i skrivandet, i att bloggen spränger alla tidigare besöksrekord. Att jag inte kan ha mitt hjärtas glädje i mänskliga prestationer såsom en examen. Att jag inte kan ha mitt hjärtas glädje i en kropp som kan prestera och producera välmåendets endorfiner. Att jag inte kan ha mitt hjärtas glädje i att någon gör mig glad.

Allt detta är bra. Gudagåvor. Tacksamhet till 1000.

MEN utan min egen, personliga, helt överlämnande relation till Gud står allt och faller. För detta är inte beständigt. Det räcker inte. Och jag blir tom. Jag behöver något evigt. Jag behöver dig Jesus. Idag, imorgon och alla dagar intill tidens slut.

Kärlek!
/ia.

Inga kommentarer: