onsdag 4 januari 2012

if it doesn't break your heart it's not enough.

-
Jag hade tänkt slänga in ett snabbt inlägg om lite vardagliga saker. Om att jag träffat två väldigt fina människor idag, varav den ena denna fantastiska unga kvinna. Läs hennes blogg och bli inspirerad på livet!
Jag tänkte skriva om att det känns ganska skönt att åtminstone ha lite koll på vad jag ska göra fram till 15 augusti i år. Hoppas jag får vara lite ledig iaf (det får jag nog!) för jag är pepp på att ta tag i det där att resa runt lite i sverige och träffa de där människorna man alltid vill träffa men aldrig hinner. Så några gamla goda betlare ska kanske uppsökas. och nya vänner. och kanske en roadtripp i dalarna med jocke :)


Och så tänkte jag skriva att jag kommer sakna 23:an och framförallt min handledare imorn när jag går sista dagen. (men jag tänker banne mig inte baka någon kaka. jag gör inte sånt. inte bara för att jag är lat, utan för det är emot mina principer: människor äter alldeles tillräckligt med socker ändå, utan mitt bidrag.) Jag är så tacksam för att jag alltid fått så bra handledare på mina praktiker, varav flera kännts även som vänner förutom handledare. M. är en sån, men vi syns nog på friskis:) och tanken på att det är min allra sista dag på min allra sista praktik (sista dagen som ansvarslös!) tänker jag ignorera. tanken är för stor.

Jag hade tänkt skriva om att jag fått en hyacint av min snälla, förbarmande mamma (som har en alldeles för otrevlig och otacksam dotter alldeles för ofta. Sorry. Men jag jobbar på det, med lite lugn och ro, kaffe och mat i magen brukar det funka bättre). Hyacinten som än så länge lever och blommar och luktar gott. Och att jag mest tycker det är sorgligt att julen är slut. Julen är mysig. Och att jag inte alls längtar till våren! Eller jo, till våren i sig. Men inte till årstiden våren.

MEN när man minst anar det ställs livet på ända. Döden och livet. Alltid ovälkommen. Alltid chockerande. Alltid ledsam. Och man får än en gång fundera. Och vara tacksam för det man har, de man har runt omkring sig. Och inte ta dem förgivet. Och man får känna att man har ett hjärta. Som gör ont – inte för egen del utan för andras skull. Mina fina vänners skull…


Och imorn tänkte jag ev. berätta för er vad ni ska göra på fredag kl. 10.00. Håll utkik! ;) Utkik i rutan skulle man kunna säga till och med…

God natt. (det här blev spretigt, jag vet. Livet är spretigt, glädje och sorg i en salig blandning).
Kärlek!
/ia.

Inga kommentarer: