jag är svag men ändå stark. arm och fattig, ändå rik. jav var blind, men nu jag ser. allt som du gjort, allt som du ger.

-
Åh vad jag älskar att INTE stressa! Att ha obokad, oplanerad tid i kalendern till att göra ingenting. Göra det man känner för.

jag har i så många år, så många dagar, utan paus, varit konstant.stressad.hela.tiden. För det var alltid: borde träna mera. borde äta mindre. hela, hela tiden. aldrig avslappnat, aldrig lugn och ro, aldrig frid i själen och kroppen. aldrig nöjd. borde hela tiden göra mer. vara bättre. (plus att jag pluggade på heltid, med bra betyg givetvis, jobbade extra i princip varje helg, spelade fotboll, dömde fotboll, tränade ett pojklag i fotboll, tränade extra på sidan av, var i kyrkan, umgicks med vänner...en sån duktig flicka!)

Så, nu när jag äntligen börjat släppa på kraven, stressen, så märker jag hur överkänslig, allergisk jag blivit mot det. Att jag blir orolig och stressad av att ha för mycket saker inplanerade. Och jag försöker lyssna på mig själv och kroppen på ett bättre sätt.

Och jag har kommit fram till att jag faktiskt kan tänka mig att göra vissa förändringar för att uppnå ett mindre stressat liv. T.ex. har jag kommit fram till att det är ok för mig att leva ett liv där jag inte nödvändigtvis måste träna 6-7dagar i veckan, utan kan faktiskt dra ner på det något. Jag kan tänka mig att ibland tacka nej till att umgås med vänner, att inte ha varje kväll + helg uppbokad. Jag kan tänka mig att tjäna mindre pengar genom att inte jobba 100%. Om jag inte klarar av det, kommer jag försöka få jobba mindre. Och NEJ, vet ni vad, jag skäms inte ett dugg över att säga: Jag är 23 år, singel, bor själv i en liten lättskött etta och jag vet ändå inte om jag vill jobba 100%. Jag vill orka ha ett liv utanför jobbet, oavsett om det innebär att jag inte får lika mycket pengar att röra mig med. Pengar är INTE liv!
(Så kan inte nån ge mig lite betalt för att skriva och blogga, fatta vilket drömliv, haha! )

Lugna vinterpromenader, tända ljus, böcker, kaffe, vänner, film, lagomt med träning, ett stimulerande jobb som inte äter upp en? Tid till Gud, att umgås och lyssna till honom? JA tack.

Sönderstressad, utbränd, rastlös själ som aldrig är nöjd. som inte orkar se andra. som får ett fett sparkonto. som lever på gränsen till att falla samman. Som tappar min gudsrelation utan att ens märka det? NEJ tack.

kärlek!

/ia