försöker hitta tillbaka till den där lusten. att skriva. skriva kryptiskt och poetiskt. så jag bestämde mig att öva. hur gjorde man? jo, man får lite inspiration.... fångar en känsla. en liten, liten känsla. sen förstäker du den där lilla känslan till x1000. Lite sorg, blir stora ord om sorg. Lite ångest, blir stora ord om ångest. Lite kärlek, blir stora ord om kärlek. (så bli inte rädd för sjutton – jag är inte helt störd!)
sen blundar du. ser det framför dig. känner känslan. sen skriver du:
och jag och du
och havet
jag ännu inte sett
och du och jag
och läpparna
jag ännu inte kysst
och jag skulle skratta.
och du skulle le.
barnen i oss jubla – och lyckan släppas fri.
havet.
och saltet på min kind..
…skulle inte längre vara tårar
utan bara ett stänk,
ett stänk av kärlek
en sommarnatt
och vi skulle älska som fåglarna
älska varann
med alla sår och brister
sand mellan mina tår
din hud doftar sol
vatten i håret och en hand i min hand
vid havet
jag ännu inte sett.
/ia, jan-12.
kärlek!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar