-
Dagen igår, examensdagen, var dels så underbart fin, rolig, bra. En strålande vacker vinterdag, så det gör mig inte ett dugg att man missade sommarlovskänslan.
Men dagen var inte bara rolig, det hände så sjukt mycket konstiga grejer också. Sjukt bra grejer! Och jag ska berätta allt för er, vid senare tillfälle, helgen rusar fortfarande på i 100km/h och jag vill hinna samla mig lite.
Men jag kan bl.a. säga: det där jag skrev om i förra inlägget, att göra något aktivt för att förverkliga sina drömmar… verkar gå snabbare i uppfyllelse än man hade kunnat ana. Och jag studsar högt av glädje och nervositet av det jag nu troligen står inför. Att få skriva – att få leva i min dröm.
Dels vill jag också säga detta och skicka med dessa ord denna morgon: Hur häftigt livet än är, hur hög man än är på glädje och lycka och häftiga känslor om livets storhet så är det viktigt (för mig i alla fall – och jag tror det kan vara allmängiltigt) att inte rusa iväg. Inte förivra sig. Inte glömma vem som gett alla dessa goda gåvor. Rent konkret innebär det för mig, att morgonen efter ett av livets bästa, häftigaste dagar, inte hetsa upp mig så mycket i stress och glädjeyra att jag frångår mina rutiner. Rutinerna som ger ro. Att denna morgon inte börja dagen med något annat än jag brukar börja den med: tysthet, lugn, avkiljdhet, tända ljus, tid för läsning av Bibeln och annan litteratur som bygger upp, tid för att stilla sig och tacka Gud. Tid att be för dagen och lägga allt i hans hand. Sätta på musik som gör att jag kommer ihåg vem som ska ha äran.
Och allra sist denna morgon vill jag säga detta: Det finns inget, absolut inget, som gör mitt hjärta så glatt och så helt och så uppfyllt som att få vittna om Guds verk i denna värld. Det gör allt meningsfullt.
Nu ska jag vandra vidare på en dag som också kan bli hur bra och häftig som helst. Livets party fortsätter så att säga.
Kärlek!
/ia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar