måndag 16 januari 2012

och jag hade inte glömt hur man älskar

-
Det skrivs ju en hel del om den där Gud på denna bloggen. Ni som hängt med en längre tid har säkert sett en förändring av innehållet i mitt skriveri, och det beror ju på en förändring av hela mig. Många gillar det nog. Vissa gillar det säkert inte. Som vill att jag ska bli gamla vanliga ia. Mindre överdramatiskt. Mindre ”seriös”. Att jag blivit ”fanatisk”. En nörd eller nått. Fine, så länge jag vet vad som är sanning och lever efter det så är det ok med mig i alla fall. Jag strävar inte efter att bli omtyckt av allt och alla. Jag strävar efter att vara den jag är skapad till att vara. Och sanningen ska göra er fria.

Det jag skulle komma till var detta: OM det är någon som undrar lite smått hur man kan hitta den där Guden jag babblar så mycket om, eller om det är någon som vill komma sådär nära så att man får rysningar, glädjetårar och en helt sprudlande livsglädje så har jag ett knep. Är det någon magisk, svår formel? Nej. Något jättesvårt, invecklat, avancerat som bara går att fånga för vissa människor? Nej. Måste man ha gått igenom någon sorts livskris för att uppleva det? Nej, jag tror och hoppas att det inte är så, även om det var det som fick mig att få upp ögonen.


Ja men hur gör man då, för att närma sig Gud. (det kan säkert vara olika, jag är inget facit - men jag berättar vad som hjälpt mig!) De två allra enklaste, simplaste tipsen jag kan ge (men sjuuuukt effektiva) är det som människor gjort sedan urminnes tider: Läsa Bibeln och be.

Lägger man ner bara lite, lite av sin tid på detta, och lite mer av sin koncentration, uppmärksamhet och sitt hjärta så lovar jag att det kan hända grejer. Häftiga grejer. Att lära känna Gud är ju grunden till i att kunna ha en relation till honom. Hur får man en relation till någon utan att umgås med den personen? Om du ägnar precis all din tid åt andra saker än Gud så kanske du hamnar långt ifrån honom (han står alltid kvar!). Och Gud blir inte arg för det. Men jag tror att DU missar mycket av livets storslagenhet.

Sedan jag började….
· Läsa Bibeln istället för tidningen på morgonen
· Be under mina promenader istället för att lyssna på destruktiv musik
· Lyssna på ”kristen” musik, lovsång osv.

…. så det hänt så sjukt mycket bra med mitt hjärta. Det har blivit rött istället för svart. Det har blivit av kött och blod istället för en sten som kämpar för att inte spricka sönder. Det har gjort mig glad istället för ledsen. Det har gjort mig inspirerad och handlingskraftig istället för bitter. Det har gjort att jag kan blöda för andra människors skull istället för att tycka mest synd om mig själv. Det har fått mig att lyfta blicken från mina tår (eller rättare sagt från mina s.k. fettvalkar) till den vackra världen som omger oss. Det har fått mig att känna tacksamhet istället för självömkan. Det har fått mig att kunna känna ro i kroppen istället för ständig rastlöshet och missnöjdhet. Det har fått mig att drömma drömmar om att förändra världen istället för drömmar om att bli viktlös.
Räcker det så?

OCH, om man dessutom äter sig mätt och nöjd och glad ovanpå detta så kan ni ju förstå vilken förändring livet tagit.


I LOVE IT! (och lite spännande för människor som börjar lära känna mig nu - för de lär känna en ia som jag själv är helt ny med... men jag tror jag gillar henne!).


livet är så mycket större än vad jag är i mig själv. och det är häftigt...!

/
kärlek!
Ia.

Ps. idag var det återigen på väg att hamna ett sådant där inte uppbyggande inlägg här. Denna gång om orosklumpar i magen pågrund av min oerhörda lathet och slarvighet och omogenhet och ”äh det löser sig” attityd. MEN jag tror det löser sig, annars dör ingen för det, och jag gjorde såsom jag ska göra: pratade med EN person som fick lugna mig lite. Så slipper jag sprida negativa vibbar på bloggen. Jag vill sprida det goda, inget annat. Och jag lär mig, dag för dag. D.s.


1 kommentar:

Johanna sa...

åh vad bra det låter Ia! :D