jag föll genom lakanen hundra våningar ner

-
Ibland kan jag komma på mig själv med att tänka ungefär såhär: ”åh, vad de som aldrig tänker på mat/vikt, oroar sig över sånt osv. osv. har det bra” ”de borde verkligen vara tacksamma” ”åhh vilken lyx att ha ett normalt förhållande till ätande” och jadajada. (och ja, självklart är denna ständiga oro rejält på plats och förankrad i min kropp nu när vi är på semester och jag själv inte kan ha den totala kontrollen. farligt, läskigt!)

MEN HALLÅ ia! Det är ju bara för att JAG har problem med detta som jag tänker så. Och JO, mina problem är inte jätteroliga MEN det är ändå hanterbart. Jag lever för det mesta ett hyffsat ”fritt” liv.
OCH hur ofta är jag tacksam/går och tänker på sådana där saker som jag INTE har problem med, som kanske andra tycker är jobbigt.
Så detta är ett inlägg som ska uppmana oss att vara glada över alla problem vi INTE har. Det finns väl tusen exempel egentligen. Vi drar några:

jag har förstått att människor tycker det är jobbigt med acne/finnar. Riktigt, riktigt jobbigt till och med. Men eftersom jag aldrig har eller haft finnar så är ju hyn inget jag tänker på/bekymrar mig över. Och hur ofta är jag glad/tacksam för det? Men idag: Åh vad bra att jag aldrig haft problem med finnar, lyllos mig!

Människor oroar sig över sina snea/stora/spetsiga näsor, sina utstående öron, sina stora lår, sin fula hårfärg osv. osv. Men jag har inge komplex över näsor och öron. TACK, vad bra.!

Och människor skäms över sina håriga ryggar. Eller fjuniga skäggväxt…. Och det gör ju inte jag, eftersom jag varken har speciellt hårig rygg (fördel med att vara blond – hår syns inte) eller någon fjuning skäggväxt. Ett helt liv utan att behöva oroa sig/bekymmra sig/ må dåligt/ ha ångest över detta. Vad himla bra jag har det, om jag bara visste!
Ja ni börjar fatta poängen antar jag..

Och om man då dessutom lägger till ännu mer seriösa saker. Som alla vi som kan vara tacksamma över icke-drogande föräldrar, ja levande föräldrar överhuvudtaget. Eller tacksamm för icke-våldtagen eller icke-misshandlad. Eller tacksam för att inte ha upplevt krig och tortyr. Tacksam för icke-aborterad, icke-fängelsekund, icke-handikappad, icke-sjukskriven, icke-arbetslös, icke-dyslexi, icke-alkoholist. Osv osv.
Vad sjukt mycket det finns som jag INTE har problem med!

Nä, det innebär ju inte att jag bara ska acceptera min lott som ät-problematiker, att jag ska vara tacksam för att det är ett av mina få problem. Det är ett riktigt problem som jag har rätt att vara ledsen över, precis som du där ute har rätt att vara ledsen för din håriga rygg, lite finnar på din nacke och ett alldeles för utstående öra. MEN jag, du, är liksom inte den enda på jorden som har något jobbigt. Vi kan dela det, hjälpa varandra, stort som smått.

Och faktiskt, i alla fall för mig, är det till en hjälp att vara tacksam för allt jag inte bekymrar mig över. Det får mig att inse att jag har det ganska bra, riktigt bra. I jämförelse. Ibland får man lov att tänka så.

kärlek! /ia