and I can’t be holding on to what you’ve got when all you’ve got is hurt

-

våren
som dödar mig
år efter år

våren
med allt ditt ljus
du sliter mitt hjärta i stycken
år efter år
när skall du lämna mig ifred?

våren
med all din värme, all din lockelse
rastlösheten jagar i min själ
när ska du ge mig ro?

våren
knopparna som brister,
ja, visst gör det ont med knopparna som brister
med ärren, med tanken,
med viljan att skära bort det onda
med viljan att vara långt härifrån

våren
du med alla dina löften
löften om liv
men du lovar ingenting för de ensamma
bara för de två, de tio

våren
jag vill döda ditt ljus
döda din lockelse
döda dina löften
döda din rastlöshet
jag vill göra dig till mörker och kyla
till frost och september
till fallna löv och tystnad
när fåglarna slutat kvittra
och var och en går in till sitt
då ska jag ha frid. då ska min själ ha ro.

vår… om jag kunde, så skulle jag döda dig.
med nöje.

skrev detta för några dagar sedan,

fast äh.
nu bryr jag mig inte så mycket. så himla hemskt är det väl inte. livet är vad det är liksom.
bah. (och vårregn är mycket mer rogivande än vårsol.... så mera regn är helt ok! och ja: ni får vilja spy på mina väder och årstidstankar, haha)

kärlek! /ia