-
jag tycker lite synd om min familj. i ett annat liv där det där med att äta inte vore så komplicerat, förbundet med så mycket skuld, och skam och ångest, så lovar jag att bara vara hälften så sur, och hälften så ledsen.
men ibland är jag iallafall en trevlig prick. tror jag.
(men jag undrar om det finns ett slut på detta? det känns så förbannat hopplöst i ärlighetens namn)
kärlek! /ia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar