tisdag 20 mars 2012

You may say I'm a dreamer, but I'm not the only one.

-
när jag ändå är inne på det där med pengar... jag har funderat på en grej. jag läser apostlagärningarna (en bok i Bibeln) just nu. förut tyckte jag alltid det var en tråkig bok i bibeln (bara massa Paulus hit och dit), men nu förtiden förundras jag. över hur det gick till bland de första kristna. och jag vill också ha det så, vill ha det som de hade. och jag tror att ordet om Jesus skulle bli så mycket mer på riktigt, äkta, levande, förverkligat om vi levde lite mer som de första lärljungarna. och vad var så speciellt med dem och deras livsstil då?

Jo, lyssna till det här: de första kristna "höll ihop i ständig bön", "de troende fortsatte att samlas och hade allting gemensamt" "de sålde allt vad de ägde och hade, och delade ut åt alla, efter vars och ens behov", "de möttes varje dag", "i hemmen bröt de brödet och höll måltid med varandra", "alla de många som hade kommit till tro var ett hjärta och en själ", "ingen betraktade något av det han ägde som sitt; de hade allt gemensamt", "ingen av dem led någon nöd" och så vidare..

är det såhär de flesta av oss lever ut vår kristendom i sverige idag, 2012? njaaa.... inte riktigt va. men TÄNK OM vi skulle göra det, vad skulle hända då?
när vi undrar varför inget händer i Sverige... kanske det inte är så konstigt när många av oss (mig inklusive!) lever ett individuellt liv ca 6,75 dagar i veckan och lite "kristet" nåra timmar per vecka, max. har gemenskap med kristna ca en eller ett par gånger i veckan.

delar vi allt? knappast?! varken av våra bekymmer, våra sår, våra glädjeämnen, våra själar, våra hjärtan, våra böner. men knappast heller våra tillgångar, ägodelar och så vidare. det är väl väldigt känsligt. mitt och ditt. saker som jag kämpat ihop för mina egna pengar. som jag slitit SÅ för. ska nån annan få del av dem? tror inte det va! (förutom tiondegivandet då kanske - annars kanske pastorn eller Gud blir sur på mig??)

MEN är det verkligen en utopi i Sverige idag, att dela allt? Kanske. Kanske inte. Jag önskar att det inte vore så. Har vi ens försökt? Varför skulle det inte gå? En församling där allas inkomster sätts in på ett gemensamt konto sen delar man ut rättvist efter vars och ens behov. och det som blir över delar man ut åt fattiga eller gör nått vettigt för Guds rike av. (nu kommer jag ha en liten elak tunga men ibland smakar det väldigt illa i mina öron när man hör om kristna som har den nyaste bilen OCH en båt OCH ett sommarställe OCH åker utomlands 2ggr/år... typ. )

TÄNK om vi kristna delade måltid tillsammans varje dag. firade nattvard tillsammans varje dag. hade gemenskap varje dag. bad tillsammans varje dag. och inte en gång/vecka. Om vi delade med oss till våra medmänniskor. Häftigt!
Jag tror vi skulle kunna göra ett enormt intryck på vår omgivning om vi levde såhär. Det skulle vara så radikalt annorlunda från vår totalt materialistiska och individualistiska / tvåsamhets omgivning.

För helt ärligt, (nu är jag elak igen!) hur mycket tror ni att vi kristna påverkar vår omgivning idag där det enda vi gör annorlunda (eller det de andra tror vi gör annorlunda iallafall) är att vi lever ett helt vanligt liv förutom att vi inte får "njuta" av alkohol, sex utanför äktenskapet, samt "måste" gå till kyrkan och lyssna på en astrist predikan varje söndag. där man dessutom måste vara vit medelklass med en snygg klädkod för att passa in. Tror ni folk blir sugna på att bli kristna pågrund av det? nja, tveksamt va?

MEN om vi skulle kunna visa på nått annat, det jag glimtat, vet finns där: kärlek, gemenskap, frid, vänlighet, glädje, äkthet, övernaturlighet, helande, upprättade människor, befriade själar osv. osv. DÅ tror jag folk skulle bli intresserade och lockade på riktigt.

det här är lätt att skriva. men SÅ mycket svårare att leva ut. jag är själv INTE bra på att leva "kristet", leva kärleksfullt, annorlunda. Jag har inte lockat några människor att "omvända" sig och bli kristna vad jag vet. Men det är min önskan. Att leva radikalt och annorunda och i gemenskap och kärleksfullt - allt för att försöka visa på vem Jesus var.

kan vi göra det? eller är det omöjligt? ..... jag tror man kan ALLT om man VILL!
om det är någon som drömmer som jag - säg gärna till. kanske vi kan drömma, och förverkliga, tillsammans.



puss & hej trevlig tisdagskväll önskas er! / kärlek - ia.

3 kommentarer:

Sara sa...

Åh, så sant, och så svårt!
Just i vekcan har jag tänkt lite extra på det här området igen, att den största utmaningen är typ att leva kristet vardagsliv. Hur i allsindar gör man (jag) det rent konkret?!

Hanna sa...

mkt inspirerande! jag vill också! :)

kram Hanna

Emma sa...

Wowowowowow!!!! Vilket inlägg! Så sjukt bra! Jag vill också!