lördag 17 mars 2012

I never mentioned any way to be a weight on you mind.

-
Alltså, nu i helgen är ju Marit Björgen och alla andra bra skidåkare i Falun och åker skidor på Lugnet. Och jag bor ju nästintill uppe på Lugnet. Men är jag hemma i Falun? Nä…. dålig tajming.


så.himla.coolt.

Min skidkarriär då?
Ja kanske att det är säsongsavslutning nu. Och då passar jag på att göra lite ovana saker för mig: Dubbla pass och en massa skejting ( i klassisk utrustning) – haha, få se hur kroppen mår imorgon.




Och när man flyger fram på en öppen sjö, på stenhård skare, då känner jag mig lätt. Och när man annars kanske känner sig lite tung, tung i kroppen, tung i hjärtat, tung i sinnet, ja då är det en sådan befrielse att få bli tyngdlös. Att komma snabbt framåt utan att göra av med nästan någon energi. Att få rensa tankarna. Bli befriad. Att känna sig lätt i kroppen, men samtidigt stark. Starka muskler. Starkt hjärta.


Ja jag kan inte förklara det bättre än så. Att jag mår så himla bra av att få åka skidor. Kämpa med kroppen, istället för emot den. Ha ett område där jag har självförtroende, självkänsla. Något jag trivs med. Något som är mitt. Där jag får vara experten, proffset (i min lilla värld i alla fall).




Planen är att gå upp före sju imorn för att trycka ett sista, befriande pass över sjön. Innan skidorna nog hamnar på hyllan för ett tag framöver (hur länge beror väl lite på vart nästa vinter spenderas)




Och imorn åker vi hem då.
Sammanfattning: Bra. Fin natur. Riktigt fint väder i alla fall en dag (räckte för några fräknar iaf, hehe). Kul att åka skidor. Mestadels roligt att vara med familjen, lite jobbigt, men det är mest mitt eget fel. För skulle jag inte må så dåligt av att äta ”fel” och ”för mycket” så skulle allt vara så himla mycket enklare. Men men, det funkar stundvis. Nya tag vid hemkomst. (och obs, viktigt! ingen annan ska ha något som helst dåligt samvete över mitt mående, det var jag som för längesedan började hitta på de här dumheterna)

… men bebislår och bebishår och bebisskratt. Mysigt!

Tack Gud för att jag får vara med och leva detta fina livet, även om jag förstör och krånglar till det så fruktansvärt ibland.

kärlek! /ia.


ps. förresten så säger jag det NU (för att min vän Arvid inte ska bli förvirrad ;) ) att imorgon är det blogg- och facebookfasta, varför kan ni läsa här, så vi hörs på måndag.

Inga kommentarer: