jag vet du kommer att se på mig sådär.

jag glömmer alldeles för ofta bort Gud. glömmer att jag är beroende av honom, att jag vill vara beroende.
men så påminns man allt som oftast också. att jag behöver dig.

något som gör att jag tycker det är väldigt intressant och inspirerande att läsa bibeln är allt som står där som handlar om social rättvisa, hur man ska behandla andra, vilken attityd man bör ha gentemot "svaga" (i gamla testamenten nämns ofta den faderlöse, invandraren och änkan). man kan läsa mycket om karaktär och inställning. om hur man bör tänka angående sina tillgångar, både materiella, pengar, men också de personliga gåvor man blivit utrustad med, de talanger man har. det vore dumt att behålla dem för sig själv va?

ja, allt detta bidrar till att jag tycker det är oerhört väl invisterad tid att sätta mig en stund med denna bok varje dag. jag önskar jag gjorde det ännu mer bara. för jag känner ju så väl: det gör något bra med mig. utvecklar mig i rätt riktning. inspirerar mig. fyller mig med kraft och mod. ger mig karaktärsdrag och förebilder att sträva emot. får mig att känna vad jag egentligen vill. gör mig mindre självcentrerad. lyfter upp mig från navelskåderi och skit-tankar. ja, gör allt det där som gör att jag känner mig inspirerad att bli den jag vill bli.

det är fanastiskt att hitta människor som är sådana också. som inspirerar. motiverar. ger energi. gör en glad och lugn. det kan vara från allt till träning eller hur man är som sjuksköterska eller vilken relation till Gud och sin tro man har. det jag beundrar allra mest är nog männsikor som gör saker. som låter sina tankar om livet påverka deras livsföring och beteende och attityder. männsikor som vågar och orkar vara positiva.

ja sen.... (nu byter jag samtalsämne helt men ändå inte) beundrar jag ju muskler också. behöver inte vara "biffigt". men jag beundrar vältränade människor. som har motivationen att orka. jag beundrar idrottsmän/kvinnor som offrar så mycket, kämpar så mycket, för att nå sina mål. (jag vet ju själv vilken dålig motivation jag har liksom) suttit och dregglat en del över OS-deltagarna, både män och kvinnor, full av beundran inför det de utför.
men, som jag sagt förut, jag tillåter mig inte att gröta ner mig alltför mycket i träningsvärlden och allt man skulle kunna läsa om kost och motion. Tex. har jag bestämt mig för att bara läsa en enda träningsblogg. för att det inte ska bli för mycket. osunt mycket. PT-fia har denna vecka lagt ut en "veckans utmaning" som jag tänkte jag skulle haka på. plankan 3ggr om dagen i en vecka. inte så himla svårt va? är du också med? :)

för övrigt: indien-krångel. hata är ett starkt ord, men jag kan nästan säga att jag hatar krångel. det gör att jag får en oros-klump i magen. jag är verkligen ingen människa som är bra på sånt där med pappersgrejer och fix och sånt. be med mig att det löser sig!

lite "roliga" detaljer angående indien: 5 veckor kvar igår. jag (lilla ia, som knappt rest, verkligen inte rest själv) ska byta flyg i mumbai (Bombay). Läste att den staden har ca 13miljoner innevånare. haha, snacka om att jag kommer vara lost!
i indien finns det ca 200 ormarter och ca en fjärdedel är giftiga. världens största orm, kungskobran, finns här. och ja.... ni som känner mig vet ju hur fancy jag tycker det är med just ormar. eller....?

innan jag babblat klart vill jag säga detta kryptiska också:
det är konstigt, men förunderligt och enligt mig häftigt och vackert, hur några få sekunder av ens dag, en glimt, nästan-ingenting, kan få en att känna så himla starkt. att man kan känna så starkt att det nästan gör ont i hjärtat - fastän man inte borde och fast man inte har nån aning om varför. det är konstigt, jobbigt... men framförallt facinerande. och jag är glad att jag får vara med om det. känna något.

vet ni vad jag, patetiska jag, gjort någon natt när det varit lite lungt på jobbet och man liksom inte orkat anstränga sig överdrivet mycket: jo.... googlat bröllospbilder, kläningar, frisyrer osv. komiskt. men det är roligt i allafall.

man kan ju drömma och fantisera. sen den där lilla petitessen att man skulle ha någon att gifta sig med var väl en skitsak. huvudsaken är att man vet hur man vill se ut! ;)

bjussar på lite av det snygga jag hittat. just nu är jag inne på staylen att jag absolut inte vill se ut som någon prinsess-grädbakelse utan mer lite 70-tals bohem-chick. får väl se hur många gånger jag hinner ändra mig.

förresten fick jag en viktig förmaning av min ömme fader när vi pratade lite kort om min indienresa häromdagen: "Du kommer inte hem därifrån och har med dig en indier! nån med nån turban på huvudet eller nått." och jag lovade. jag tror inte indier tilltalar mig. men saker blir väl aldrig som man tänkt sig, eller hur?

kärlek! /ia.