och sen....
åt jag LITE kvällsfika och det helt vanliga, plötsliga humöromslaget. onödigt. äcklig. tjock. ful. värdelös.
jag kan inte ha det såhär. jag vill inte ha det såhär.
och kanske jag måste sluta vara så stolt. sluta vara stark. sluta tro att jag fixar detta själv. sluta skämmas. sluta låtsas att det är bättre än vad det är. sluta förneka. ta itu med det på riktigt. inte nöja mig med: det är ju bättre nu än förut.
på den här tiden gick jag också runt med ständig ångest över hur tjock jag var. och det ser vi ju alla hur sjukt fel jag hade. så vad säger att jag inte har fel denna gången också?
och jag fattar, för tusende gången, INTE varför just jag trillade dit, i sjukdomens klor. hur jag kan vara så lättlurad. jag är ju inte sån, egentligen. jag är ju en riktig powerwomen, egentligen. inte en sån här mes.
eller knäppgök? ;)
kärlek! /ia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar