ibland får jag lite dåligt samvete när jag kommer på mig själv med att vända mig extra mycket till Gud när jag har bekymmer eller problem. problem som behöver lösas. ja då minsann, då passar det allt att ha en Gud att gå till och komma med sina böner till. !
jag kan få dåligt samvete över att jag de flesta dagar helst "smiter" ifrån att lyssna på så värts mycket lovsång eller "kristen" musik för att snabbt hoppa över till mina favoriter. det poppiga. det melankoliska. det destruktiva. det hjärtskärande. osv osv. men.... den där morgonen när man vaknar med en orosklump i magen, ja då är det som om man inte kan, inte vågar, inte vill, lyssna på annat än "gud-musiken".
att jag är i extra behov av att läsa bibeln och be när jag befinner mig i trubbel. det må vara allt från små vardagliga praktiska saker som ekonomi, papperskrångel osv osv eller dåliga relationer, existensiella frågor och sånt.
falskt? bortskämt? o-äkta/ oseriös tro?
nja. på ett sätt kanske. såklart det är viktigt att försöka komma ihåg Gud även de dagar allt flyter på. när allt går bra. komma ihåg att tacka Gud när livet glider fram på en räkmacka. MEN jag tror att det är helt naturligt, och att Gud också tycker det, att vi kommer till honom och vänder oss extra mycket till honom när vi har problem / är i kris. jag tror att han blir glad av att vi väljer att vända oss till honom, för det visar ju på vår tro att det är han som kan hjälpa. att vi behöver honom, är beroende, vill ha hans hjälp.
därför... tänker jag inte få dåligt samvete att jag blir extra Gud-ig när jag har problem. däremot så kan man ju alltid bli bättre på att komma ihåg att han finns där hela tiden och vill dela allt med oss; glädje, sorg, vardag, fest, tristress... ja allt.
kärlek! /ia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar