Hallå....?!

"det tog alltför många år för mig att äntligen bli fri, 

det har slitit mig itu, det fanns ingen bara du (äs), men jag är lyckligare nu"

jag är ju en fin tjej! snäll och trevlig. och har, mestadels, ett ganska gott hjärta. duger helt och hållet som jag är. varför glömmer jag det så ofta...?

och förresten: det här handlar ju inte bara om mig. ju närmare Gud jag lever och ju närmare hans plan för mitt liv, desto bättre kommer det bli, så är det bara. och, ni mina kära vänner som förgyller mitt liv, alla ni, (familjen, tjejgänget, församlingen, arbetskamrater, träningskompisar, blogg-bekanta, f.d. skolkompisar osv osv) utan er vore jag INGENTING. 
ni gör mitt liv vackert inifrån och ut. det är gemenskapen med andra människor som gör livet värt att leva. jag lär mig det mer och mer.

och det gör mig så lättad och glad att jag har upptäck att jag har mer än en passion i livet (träningen). jag har passion för människor också. looooove it!

kärlek! /ia