tisdag 28 augusti 2012

tro, hopp och kärlek


nu ska jag skriva lite om det där om min hyllning till hösten. har säkert gjort det förut, men absolut värt att göra igen. :)
okej, visserligen jag kan erkänna: det är inte jätteroligt när man börjar frysa. och det är jätteskönt med sol och värme. MEN: det inomborda-måendet. som ju faktiskt är det viktigaste. då är nog hösten min allra allra bästa tid. lugnet, friden, harmonin kommer tillbaka, infinner sig. jag tror att jag alltid haft mina bästa mående-perioderhösten. nästan alltid känt mig friskast, tagit störst kliv mot friskhet, minst återfall i destruktivitet på hösten. 

varför? jo det finns flera olika anledningar: men det viktigaste med hösten är att det själsliga lugnet återvänder. när kvällarna blir mörka, regniga och ruggiga slipper man känna pressen från ljuset, det obarmhärtiga ljuset som säger: du borde göra något. passa på. du borde vara ute. du borde vara social, gå på massa trevliga och roliga tillställningar. fester. du borde haft tusen vänner som gör saker varenda sommarkväll. du borde ut och gå /springa /träna. du borde vara snygg och populär och helst ha någon fantastisk pojkvän att göra massa romantiska sommar-aktiviter med. och har man inte allt det där... känner man sig stressad och misslyckad. sommarstressen... blä!

men hösten: det är helt ok  att sitta inne och mysa i mörkret och bara vara. dricka te och tända ljus. inte känna sig socialt misslyckad för att man spenderar en kväll ensam framför tv:n eller datorn. man behöver inte vara social jämt. man behöver inte vara ute och vara hurtig (man kan vara hurtig inne istället! :) ). kyrkan fylls av folk och man får träffa människor man saknat. man får tid att tänka och reflektera, men med en helt annan harmoni än på sommaren. göra upp med Gud, känna kärleken igen. inse vad man verkligen vill, vad man drömmer om. bestämma inriktningen på sitt liv
den friska kylan i luften gör det lätt att rensa tankarna. man behöver inte gå lättklädd eller försöka ha någon bikini-kropp. man får ha de bästa mysiga kläderna på sig: stickade tröjor. raggsockor. underställ. love it! 
och har man nån depp-dag känns det också mer ok än på sommaren, att det hör mörkret till. detta ljuva mörker som lägger sig som skön bomull runt mitt hjärta. ljuset bara sticker och kliar och rivs. 

bild från förra hösten - men snart så!
dessutom: nu precis i tajming med väderomslaget från sommar till höst gjorde även min livs-vardag ett omslag: från jobb till ledighet (har tre nattpass i helgen, det enda jag vet om innan Indien för tillfället iaf ) och när man har någon enstaka dag ledig här och var kan jag ju bli stressad av att vare ledig också, att man inte tycker man har nått att göra. eller alldeles för mycket att göra. men nu är det annorlunda. jag är ledig och andas ut. och detta är ju min första lediga vecka sedan i januari, och innan dess hade man hela höstterminen med praktik x2, sluttentor och C-uppsats. och NU inser man vad skönt det är att bara vara ledig. en hel vecka. man behöver det. jag behöver det. för att landa i mig själv. bara vara. så underbart när man äntligen har några dagar utan tider att passa. att man kan gå och träna precis när man vill. att man inte behöver ha koll på klockan jämt. att man kan sitta i timmar framför datorn och läsa bloggar utan dåligt samvete (min favvo-sysselsättning vet ni, hehe!). att min egen lust att blogga återvänder. att man får tillbaka fantasi och kreativitet. att man blir mindre rädd för att vara ensam. 

trött blir man ju också när man slappnar av. men då gör det ju inget att man råkar somna och ta en powernap nån timme extra. sovmorgon.

man får tid att träffa människor och ta igen lite av allt det där man sköt upp i somras.

hösttjejen - fylld av förväntningar på tro, hopp och kärlek. 

kärlek! /ia

2 kommentarer:

mamma sa...

Tycker jag känner igen bilden:)

håller med dig om hösten...

annii sa...

åh vad jag håller med. älskar hösten.