your faith have to be stronger than your fear

Denna tid om tre veckor är jag (förhoppningsvis!) på väg till Indien. Troligtvis på mellanlandning i London. Även om det börjar sjunka in att jag verkligen ska åka, och att det är nära nu, så är det ändå som om man inte riktigt förstår. Och undermedvetet tänker man ju på nått vis att man kommer fortsätta sitt liv här som vanligt, men så är det ju inte.

Ibland kan jag ha såna där sköna ”allt löser sig” stunder.

Ibland känner jag mig som den lilla världsovana flicka som jag är. som är tycker om trygghet och är rädd för det okända. Som trivs bäst med situationer hon kan kontrollera, med människor som hon känner och kan vara sig själv med. den lilla flickan är ju livrädd såklart, inte ett dugg cool. Men jag vill ändå göra detta! Ta aktiva steg för att uppfylla det jag tror att jag drömmer om.

Nu, för att se det svart på vitt och minska oron ska jag lista ner allt jag är rädd för, för att rädslorna kanske ska bli mer greppbara och minska något: (listan kommer bli lång, haha!)

Att inte hinna få visumet / tillbaka mitt pass i tid innan avresan

Att det ska vara något fel på mina flygbiljetter/ inställda flyg/ försenade flyg

Att ensam byta flyg i både London och Bombey

Att mitt bagage ska komma bort

Att ingen ska komma och möta mig på flygplatsen i Goa

Att få lov att träffa och bekanta mig med nya människor

Att hela tiden prata engelska

Att bo med andra volontärer från andra länder

Hur det ska gå att göra praktiken/volontärarbetet

Alla indier jag säkert kommer bli ”tvungen” att knyta kontakt med

Att jag ska bli sjuk, t.ex magsjuk eller något annat allvarligt

Bli smittad av nån smitta man aldrig blir av med

Dö i nån olycka

Bli rånad/överfallen/våldtagen/drogad

Att jag ska bli biten av nån äcklig insekt eller se nån fasansfull, äcklig orm (alla ormar är ju fasansfulla!)

Att människor, framförallt män, ska vara ”på”. Göra inviter. Jag är sämst på att ryta i och säga ordentliga ”nej!”.

Att jag inte ska trivas

Att jag ska sakna och längta hem

Att det ska hända något med er här hemma när jag är borta

Att saker, situationer, ska förändras när jag är borta. Att mina vänner och bekanta ska glömma bort mig.

Att jag kommer att bli tjock

Att jag kommer bli deprimerad och ledsen av att inte kunna träna

Att mina ätstörningstankar ska förstöra hela resan

Att jag ska bli otrevlig för att jag inte trivs med mig själv

Att jag ska förlora varenda tillstymelse till muskler jag har

Att jag kommer att komma hem och vara helt besatt av att gå ned i vikt och trilla tillbaka i gamla vanliga ätstörnings/bantnings/ångest – vanor igen

Att det ska bli jobbigt att bo hemma sen när jag kommer hem igen

Att jag ska vara arbetslös vid hemkomst

Och säkert en massa mer saker som jag har glömt bort nu : )

kommer jag verkligen vara där?

Jaha, finns det överhuvudtaget något positivt att se fram emot då, haha?

Jo, självklart!

Jag har ju i många år drömt om att få resa, och Indien står ju till och med på min ”att göra innan jag dör” lista : )

OM jag nu tar mig till Indien och OM jag tar mig hem igen, så kommer jag vara så himla glad och stolt över mig själv, att jag faktiskt gjorde detta och fixade detta, trots alla mina rädslor.

Jag misstänker starkt att jag kommer växa enormt som människa av att göra detta, på egen hand, och att jag kommer ha massa med helt oförglömliga erfarenheter och upplevelser med mig

Det ska bli skönt att komma till sol och värme : )

Jag kommer helt garanterat bli satt i situationer där jag måste lita mycket mer på Gud än vad jag hittills gjort i mitt relativt trygga sverige-liv.

Jag kommer få se en annan kultur, få vara med om människomöten som troligtvis kommer påverka mig starkt

Jag kommer lära mig något om hur sjukvård kan fungera utomlands

Jag kommer förhoppningsvis få en hint om hur det är att vara kristen i Indien, vara i minoritet.

Jag kommer förhoppningsvis få ett större och mer brinnande hjärta för de människor som inte har det lika bra som vi i Sverige

Jag kommer få lov att utmana min ätstörning på ett sätt som jag aldrig har gjort tidigare

Sammanfattningsvis ser jag denna resa som ett litet ”provsmak” för att få en hint om vad det är jag ska göra med mitt liv. få det bekräftat eller dementerat den där drömmen om att jobba utomlands, på riktigt.

Slutligen: Ett citat i en informationsbroschyr jag fick av Volontärresor som peppar mig enormt ”Du ångrar bara det du inte gjorde”

Heja, heja mig!

Var gärna med och be för mig under min resa och nu innan att allt löser sig, vi som tror på sånt. annars kan ni ju be för mig ändå eller tänka lite på mig då och då :) och glöm mig inte för farao! ;)

 han ser snäll ut va? :)

Kärlek!  /ia.