jag andas ut min ensamhet. andas in att jag är din.

nu tränar jag på att sluta skämmas över mig själv
nu tränar jag på att inte försöka anpassa mig själv, mina tankar och mitt skriveri till vad olika människor ska tycka om mig. jag får skriva om ätstörningar. om jobbiga tankar.

så här är det, såhär skriver, berättar jag för er nu: (nej, jag är inte patetisk! jag är en tjej som haft en del problem med mina egna tankar, men som är på bättringsväg, that's it)

i fredags, igår alltså. gick upp kl 15.00 ca. (hade jobbat natt). väger mig. (som nästan alla dagar) resultat: typ toppnotering någonsinn. når snart min mardrömsgräns. gränsen jag aldrig skulle spränga. som jag inte ska spränga. inte får spränga.
fortsätter dagen. ska klara av att vara själv, med mig själv. i sex timmar, innan dags för jobb igen. hur j**** svårt kan det vara att vara själv och hantera sig själv i sex timmar? det borde inte vara farligt, läskigt. det borde inte få mig fylld av olust och ledsamhet. tänker ibland att eftersom jag blivit så mycket mer social nu, umgås mycket med folk, så blir dessa ensamma dagar, timmar, nästan ännu värre. (men såhär i efterhand: om man i 5 1/2 år haft viktfobi och ångest över viktuppgång så är det väl helt naturligt och rätt ok att bli liiiite ledsen och panik-artad av en toppnotering på vågen. till och med mer än efter vasaloppet, så mycket trodde jag aldrig att jag skulle väga igen).

hursomhelst. fortsätter dagen med en entimmes promenad innan frukost. som alltid. fettförbränningen ni vet? (fast jag älskar promenaden i sig, också! friska luften. tystnaden. tankarna. bönen)
hem äta frukost. (1kokt ägg, finn crisp, kaviar. alltid. kaffe, halv banan. alltid. simply as that!   - gröt? förbjudet! mjuka smörgåsar? förbjudet! pålägg? förbjudet! youghurt? förbjudet! fil - ok, men inte sugen på det).
sen då? vad sjutton gör jag sen. ? ensam. kan inte träna på grund av rejät halsont. (inte träna när man väger så mycket... hjälp!!)  ingen att höra av mig till. är mer rädd att få ett nej än att jag vågar fråga någon om sällskap. dessutom blir jag alltid destruktivt isoleringsaktig när jag är på det där humöret. orkar inte träffa folk.
så: jag går igen. promenerar igen. hatar att det är helg. fredag och lördag är veckans värsta dagar!
blir skitilsken när musiken slutar fungera. arg.

arg på Gud.
gråter.
men: tillåter mig själv att vara ärlig. och erkänna.
ja, jag är bortskämd. ja jag har jättemycket bra. ändå är det faktiskt ok att vara ledsen över denna sjukdomen som tagit så mycket ifrån mig, plågat mig så mycket. det är ok att känna sig ensam när man känner att man inte riktigt har någon som man kan prata med detta om. när man längtar. det är ok att vara ledsen när man känner att man skulle vilja ha någon att luta sig emot, någon som tröstade. att man inte alltid behövde gråta alla tårar själv. när man längtar, men ingen vågar dela med sig till någon.
så alla ni som har någon som ni kan prata om allt med: kom ihåg att uppskatta det!

jag sätter mig ner.
blickar ut över staden. över falun.
tillåter mig tårarna.

men också:
insikten. jag måste lära mig. att det är ingen människa som kommer och räddar mig. magiskt hux flux. jag måste lära mig att gråta ut mina tårar inför Gud. och känna honom, ta emot den trösten han vill ge.
sluta drömma om de förbannade prinsarna som ska rädda stackars lilla ia. för dom gör ju inte det. orealistiksa förväntningar.

så jag gör det.
tar in trösten. från Gud. det är fantastiskt. helt och hållet befriande. tacksamhet.

trött.
går hem. äter middag. (eller nått iallafall.....) sen te och en kaka. (mitt sockerbegär ni vet!)

ena stunden är man rädd för att lämna tryggheten. allt jag älskar här. allt som är så vackert. alla människor jag älskar. andra stunden hatar man slentrianen och vill bara bort, bort, bort. bort från ensamheten och väntan. bort från mina egna tankar och min egen inbundenhet.

jag puschar mig själv. läser om starka kvinnor och bestämmer mig för hundraelfte gången: jag vill. jag vill leva. jag vill göra något. jag vill uträtta något. jag vill inte ruttna bort. jag vill våga. jag vill åka till indien. jag vill utmana mig själv. jag vill leva. jag vill vara glad och lycklig.

och det vänder.
DET VÄNDER.

jag kan hantera det. kan hantera ledsenheten och paniken och ångesten och självföraktet. kan vända. yeah. jag är så himla bra! med hjälp från Gud.
gör inget dumt mot mig själv. bara hanterar ångesten. tillåter mig att vara ledsen. gråter ut den. svälter inte mig själv. tillåter mig att inse att jag kan vara vacker såhär med. i den här kroppen med. kanske vackrare? om jag vågar leva. om jag vågar vara glad och le.

JAG KUNDE.
kunde fortsätta och leva och vara glad trots att jag kände mig ensam. trots att jag hade min toppnotering på vågen någonsinn.

YEAH. men jag måste sluta skämmas över att det kan vara tufft ibland. det tar TID att bli frisk från äs. det måste jag tillåta mig själv att ha rätten till. inte tro att jag är dålig så fort jag inte känner mig frisk.
nä, istället vill jag vara stolt. stolt över att jag har kommit dit jag är idag: jag kan njuta av livet. inte hela tiden, men ofta. halleluja!

kärlek!/ia