torsdag 2 augusti 2012

får man sluta vara hård, får man luta sig mot nån?


nu när man hållit på att flytta så försöker man ju städa ut lite gamla grejer, papper och skrot som man inte alls behöver ha kvar. i en sån där pappershög hittade jag en liten lapp, men en text, rätt obearbetad, men känslan i den... slog mig. det slog mig hur jag verkligen målade hela världen och livet i svart.. jag vet inte när jag kan ha skrivit den, ett par år sen kanske? och den gör mig både ledsen och glad. ledsen, för man påminns om hur jobbigt det kunde vara. att ha kommit in i en ond cirkel som man inte kan ta sig ur. där man innerst inne bara är ett sådant litet, ledset barn som inte vet hur hon ska hantera sig själv, livet, sjukdomen. men det gör mig också glad, hoppfull och tacksam för jag inser ju vilken förändring mitt liv  genomgått. från det ledsna till att kunna uppleva den enorma livsglädje jag kan göra nu. friheten.
Tack Gud. (och tack mig själv, vänner osv - ni som stör er på att man kan tacka en Gud när saker i livet blir bättre).
så innan papperslappen åkte i soporna skrev jag av texten här. som sagt, inte jätte välskriven. men med en känsla av något ledset. om yta och fasad, om att dölja det man verkligen känner.



Dom säger att du är stark,
klarar så mycket,
gått igenom så mycket
    - men du är bara svag och bruten

Dom säger att du är mogen, klok, vuxen
att livets törnar gjort dig till en stabil människa
    - men du är bara liten, vilsen och rädd

Du är så stark
- när du kan skratta och gå vidare, trots allt som hänt
Men det är inte svårt att verka stark när du inte visar dina tårar, 
din ångest i natten


Du biter ihop
- det är ju så man ska göra
Skulle man inte lära sig det? - att livet kan vara hårt


Och du biter. Biter, biter, biter - ihop.
Så att käkarna ömmar och ögonen tåras.
Biter ihop - för ingen får se. 


jaja...
kärlek! /ia


och förresten, ni som hängt med i mitt liv länge vet ju vad jag menar när jag snackar om förr och nu, om sjukdom, om försök till att bli fri och frisk osv osv. om man inte kände mig förut och riktigt fattar vad det är jag babblar om så ofta så är det bara att fråga mig. jag har inga problem att prata om det, (då skulle jag ju inte skriva om det här) men skulle man rabbla upp hela sin livsstory här så skulle det ju bli lite väl lång läsning.
men man kan sammanfatta det väldigt kort också:  ätstörningar. och allt vad det innebär..

puss och godnatt. 

Inga kommentarer: