idag skulle jag gå upp tidigt för att kunna försöka sova inatt. men.... jag försov mig till 14.30 när mamsen skickade sms.
sen gick vi ner på stan, min frukost intogs på Thunströms. kaffe + ostsmörgås, hembakat bröd. gott. det var någon sorts musik-frågetävling där som hölls av en gammal franskalärare till mig + massa andra gymnasielärare där. lite festligt.
vi var inte med, mamma och jag. men lyssnade roat på gammla gramofon klassiker. mysigt faktiskt! kände mig pittoresk och kulturaktig. och slås om igen av hur fin denna lilla staden är. och hur mycket jag tycker om den.
kaffet + påtåren nerslurkad.
fina lilla mamsi. som tagit med hemvärpta ägg och hemplockade bär till mig.som alltid ställer upp. som alltid vill finnas där. som säkert vill mig bara det bästa.
mamma som alltid frågar hur jag mår och hur det går att äta. som jag skulle vilja att andra frågade också. och då skäller jag ofta ut henne och ger vresiga svar. (men är det så konstigt att man vill prata med någon annan än sin mamma, också?) mamma, som säger sådana där saker man vill få höra. att när jag vresigt säger "ja, det syns ju att jag inte håller på att svälta ihjäl iallafall!" så säger hon "det syns att du har muskler". som plåster på såren. sant eller inte.
mamma, genomsnälla mamma, som jag skäller på. är sur på. klagar på. nedvärderar. undviker. inte vill prata telefon med. vill bli lämnad ifred från. tycker är dryg, rätt ofta. jag äääääär hemsk! och önskar du kunde fått en dotter som kunde uppföra sig lite bättre. som kunde uppskatta dig mera. någon som hade en bättre förmåga att älska andra och älska sig själv. någon som var lite mindre egocentrisk och ful i sinnet. någon som inte lät gamla sår och skador skina igenom så mycket.
nyvaken och osminkad kl 16. på dagen. heja!
och ja.... sen har jag... promenerat. pratat lite telefon. läst bloggar.
men jag klarade utmaningen ikväll med! : att umgås med mig själv. utan att kunna träna. paniken växte...MEN jag gick till ica maxi och köpte mig en film, Simon och ekarna, har länge velat sett den. Bill Skarsgård och Helen Sjöholm ju. så nu ska jag snart mysa ner mig med film, te och de 5chokladbitarna av lösgodis jag tyckte jag "hade rätt" till. (som jag inte ens är sugen på längre men såklart kommer äta ändå..) film blir bra nattsysselsättning eftersom jag misstänker att jag inte kommer vara trött och sovklar än på länge så nattomställd jag blivit. den gamla kvälls/nattmänniskan som var tonårs-ia (innan jag slutade äta och blev så faaaaasligt trött på kvällarna och hungrig och orolig på morgonen att jag vips var en morgonmänniska...) är tillbaka i sitt esse!
och nä... sorry och förlåt men det blev visst ingen riktig mat lagad eller äten idag. heller. men what to do när man inte är så värst hungrig, inte har aptit och tycker det är astråkigt att laga mat till sig själv och dessutom inte har motivationen att "jag måste äta något ordentligt eftersom jag har tränat" - orsaken heller.
men fil + hallon och så några chokladbitar då. verkligen så man bör äta.... ingen mat, men godis.... aja baja nu igen! suck.
känner mig lite skör. med det är bra. bättre än att vara okänslig och distansierad. när jag dansar på rosa moln kan jag bli o-ödmjuk. när jag är skör är jag nära Gud. han bär mig.
och jag är rädd. rädd för indienresan. beroende av dig.
ärlig är jag också. öppen. utsätter mig hela tiden för risken att känna mig ratad och besviken. tänker: vad spelar det för roll? men det spelar roll. och hundraelfte gången: lämnar jag ut mig själv för mycket? men nä: jag står för det jag skriver och beundrar ju andra människor/bloggare som vågar visa sig själva under den fina ytan.
skriver mycket om äs nu, jag vet. men jag tror det är bra, för jag vill bli HELT fri. inte på låtsas bara. att jag skriver mkt om det beror inte på att jag är sjukare, att jag är mer ledsen. jag är ganska genom glad och ganska frisk - bättre än på länge. det är nog därför jag måste få dessa "sista resterna" ur mig.
och jag vill bara att ni ska veta vänner, att ni kända och okända, välbekanta och mindre välbekanta som hör av sig, kommenterar, skickar mejl... ni är guld värda och gör mitt hjärta så glatt! vi är så många små osäkra rädda hjärtan där ute. vi kan bära varandra.
(och den som först, förutom mamsi då, som på riktigt, in real life, frågar mig någon gång om hur det går att äta och viktfobin och sånt, ska få ett nobel-pris av mig. eller en kram kanske - lockande va? ;) )
kärlek! /ia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar