nu, såhär kvällen innan det stora äventyret, borde jag väl skriva ett smashigt inlägg, om några stora livsinsikter, om hur mycket jag känner, hur nervös jag är, hur spännande jag tycker det ska bli eller nått sånt....
... men jag känner: typ ingenting. inte direkt någon nervositet. inte heller känner jag mig sprudlande, eller hyper, eller att jag klättrar på väggarna. är typ bara avslappnad och ... fokuserad är nog rätt ord.
packningen är klar, utflytt ur lägenhet är klart, visumet är ju klart (halleluja!), alla hejdån är gjorda. redo helt enkelt.
och inte har jag något roligt eller vettigt att skriva heller. så: inget smashigt från mig idag alltså.
jag kommer ju, i den mån det går, försöka uppdatera om min indien-resa här på denna blogg. så håll utkik!
men... jag är en fjant. en drömmande-kärleks-fjant-i-helt-fel-person. som inbillar mig att jag kommer sakna. är nästan imponerad av mig själv att det har hållt i sig ända sedan tidigt i våras någon gång. men eftersom jag (tyvärr/bra?) så lätt kommer över människor man inte ser dem ska det bli spännande att se vad jag känner när jag kommer hem efter tre månader i indien. om jag glömt. om jag får återfall. eller om jag fortfarande är en drömmande-kärleks-fjant-i-helt-fel-person.
kärlek! /ia
2 kommentarer:
Tycker du är så häftig! Lycka till och se allt som lärdomar som Gud ger dig :)
Det är inte fjantigt att drömma. Morska upp dig nu Ia.
Skicka en kommentar