en sak som jag tänkt länge att jag skulle skriva om...
om hur ont det kan
göra i mig, när människor gör slut.
kanske inte min business egentligen, vad människor gör i sina liv, men jag kan inte låta bli
att bry mig.
kanske inte så
mycket om sådana som varit tillsammans i typ tre månade eller så...
...men de som varit
tillsammans i år. och framförallt: de som säger till varann och till
omvärlden: vi ska vara tillsammans för alltid. och sen blir det inte så.... jag
känner mig på något sätt sviken. personligt angripen. skitskumt ju.
men jag tänker
såhär: när människor säger att de ska vara tillsammans för evigt och älska
varandra för evigt... och sen ändrar sig. vad kan man då lita på?
jag har inget emot
att folk gör slut om de är i icke-bra förhållanden. klart att det är bättre att
göra slut innan man t.ex. skaffar en hel framtid ihop med kanske hus och barn
och hela köret... klart man inte ska stanna i dåliga förhållanden bara för att,
för att behålla nån sorts stolthet eller så....
men måste
människor lova varandra saker som de inte kan hålla? kanske bättre att inte
lova något alls i såna fall? och kanske inte gå ut till hela världen med det.
jag blir rädd och ledsen när
man ser alla ungdomsparen som blev ihop så tidigt, är i hop fem, sju år... och
sen gör slut! och hittar nya med detsamma...
kanske var det så
enkelt som att de blev tillsammans för tidigt, för unga, och växer ifrån
varann.... så kan det väl vara. MEN jag som nästan varit singel i 95% av mitt
liv tänker såhär: tänk om jag träffar nån och så är vi tillsammans i fem, sju
år och säger att vi älskar varann och att vi ska leva ihop resten av livet och
sen ändrar vi oss? tänk om man blir rå-dumpad av nån man verkligen älskar, helt
utan föraningar? tänk om man själv inser efter sju år... nä det här var nog
inte rätt. hu!
kanske är det så
enkelt som att jag överlag blir ledsen över löften som inte kan hållas,
eftersom löftena då var lögn?
och alla par som inte verkar kära i varann. som verkar leva ihop på slentrian. som inte ser på varann med glöd i ögonen. som säger nedlåtande saker om sin andra hälft. som tar varann för givet....
jag vill inte ha
något halvdant. jag vill ha magi och ömsesidig kärlek och respekt, hela livet.
glöd och passion. visst, det blir väl vardag för alla. men jag vill ha en
vardag full av uppskattning, där man behandlar varandra som de finaste av
vänner och mer därtill.
är jag en
drömmare? är mina krav för höga?
och alla
skilsmässor. och brutna förlovningar. och barn hit och dit med massa olika
partners. hur ledsen det gör mig ska vi nog inte ens gå in på. inte för att döma
och säga att det är fel. för vissa finns det säkert ingen bättre utväg..
men banne mig kan
inte folk sluta ropa ut sina löften offentligt om de inte tänker hålla dem? det
gör ont i detta stackars lilla flickehjärtat som VILL tro på äkta och evig
kärlek, men knappt vet om hon törs.
och som ett brev
på posten bland dessa tankar läste jag nyss om den stora nyheten att
blondinbella har förlovat sig med sin Odd. efter typ tre månader tillsammans (!?) och att de vill gifta sig snart. jag önskar dem all lycka, för jag gillar
Bella och tycker hon är klok. MEN nåde dig om du sviker mig och inte lever hela
ditt liv med Odd när du säger, lovar, att du ska göra det. (det heter inte för-lovning för inte, tycker jag.)
kärlek! /ia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar