nä. jag orkar inte idag heller. orkar ingenting.
jag skulle vilja skriva något storslaget inlägg om Gud. men inte ens det förmår jag just nu. imorgon kanske. eller en annan dag, ett annat liv.
men... jag tror inte direkt han dödar mig för det. som sagt, Gud är ju Gud, och inte människa. tur nog.
men jag lär mig väl något varje period av sånt här. efter ett antal år har jag ju iallfall kommit fram till att jag ofta blandar ihop saker. när jag tror att jag har ätstörningsproblem så har jag nog mest ensamhetsproblem. som jag tar ut i uttryck av viktfobi, matångest och träningspanik. för såklart allt det här hade varit mycket lättare att hantera om man hade haft någon att dela vardagen med.
så: ni som har någon. ni som inte vaknar upp ensam varje morgon. ni som inte spenderar dagen med er själva. ni som inte har varje kväll med dig själv som enda sällskap. du som inte går och lägger dig ensam varevigaste natt. ni som inte måste träna varje dag för att spendera tiden och tygla tankarna, hantera dig själv. kom ihåg en sak: var tacksam. var jävligt tacksam.
för ja jag tänker gärna erkänna: det är inte alltid så himla roligt att vara fri och ensam. även om det innebär att man kan ta chansen att åka till indien.
och JA! jag fattar. jag är inte den enda. det är inte unikt synd om mig. det är inte synd om mig alls faktiskt. det finns drillioners av singlar och ensamma människor. men för det tänker jag inte låtsas som det alltid är så jäkla kul. så det så.
jag är snart 24år och trött på ensamhet. det innebär ju inte att man absolut måste träffa någon. man kan vara singel - men utan att vara ensam.
o-heligt inlägg? den här bloggen är inte skapt för att vara helig. den är skapt för att vara äckel-ärlig ibland.
för i ärlighetens namn, skulle inte den här världen kunna bli liiiite bättre om vi slutade hålla upp våra "jo-det-är-bra" leenden hela förbannade tiden?
visa mig lite sår och skit!
kärlek! /ia
ps ursäkta svordomarna. jag misstänker, som sagt, att mina hormoner, eller hela jag, inte är speciellt i balans just nu.
om det åtminstonde kunde sluta regna nån * gång och bli lite varmt kanske? d.s.
3 kommentarer:
Usch för ensamheten! Jag hatar den!!!
Man får lära sig att se det positiva i att vara ungkarl eller ungmö. Jag tycker det är underbart att inte ha någon som säger till mig vad som ska göras och inte. Om jag vill ha det stökigt så får jag ha det stökigt och det är ingen som klagar om det blir blodpudding 3-4 dagar i rad!
En annan sak, det finns två tangenter på din dator som har en uppåtpekande pil, den kallas shift och med den kan man göra stora bokstäver ;)
Innan man kan älska någon annan så måste man kunna älska sig själv, vara stark och possitiv i sin ensamhet.
Du är en fin människa!
Se det som är bra i dig själv, ingen är perfekt, att vara perfekt är egentligen väldigt trist och inte speciellt spännande, du är unik; glöm aldrig det!
Från en gammal vän.
Ps. Jag har börjat utöva yoga, vilket stärker både fysiskt och psykiskt och är väldigt bra för ens självkänsla, det har hjälpt mig att vara stabil.
Skicka en kommentar