angående samma tema som det förra inlägget så har jag börjat tänkt på en grej (och obs! detta är också några av mina egna tankar/påfund, inget jag har "teologisk" grund för, hört nån påläst prälle berätta om - så jag kan ju vara helt ute och cykla, men...)
ia's fundering: när jag läser min bibel så ser jag att det står att jesus hela tiden säger till sina lärljungar och anhängare: följ mig. och jag har noterat och insett nu på slutet att han (väl?) aldrig säger: bli exakt som mig.
och kanske att det finns en väldigt viktig poäng i det här. att det finns en anledning till att jesus säger följ mig och INTE bli som mig.
för det är ju ofta så vi tänker, att ska vi följa jesus ska vi bli som honom. och det är en bra strävan! men vi måste nog inse att vi aldrig blir som honom, fullt ut, hur mycket vi än strävar. och att vi aldrig kan eller ska bli som honom. vår uppgift är att följa.
varför kan och ska vi inte bli som jesus? jo för att han var 100% gud OCH 100% människa. och vi är bara 100% människor. det är en betydande skillnad.
inte "bara människor" som i att vi kan bete oss hursomhelst och skylla på detta "bara människa". inte "bara människa" som i att vi inte förmår uträtta något, inte är betydelsefulla, inte kan påverka, att övernaturliga saker inte kan ske genom oss. NÄ inte så!
MEN "bara människor" som i den betydelsen att vi inte förmår vara syndfria såsom jesus var. att vi faktiskt inte förmår att vara alltigenom goda precis hela tiden. som att vi inte kan förvänta oss att lyckas med allt, bli omtyckta av alla, kan uträtta allt vi drömmer om, kan förändra världen på egen hand. vi gör fel, vi är trasiga, vi har egoismen i oss.
och eftersom vi är "bara människor" så behöver vi Gud. vi behöver jesus som hjälp. vi behöver varandra som stöd.
men det är farligt att tro att vi kan bli som gudar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar