barnlägret (som jag åkte hem ifrån en kväll tidigare för att sova inför jobb imorn) ska jag berätta om sen.
men jag vill bara dela detta innan jag kryper till kojs:
dagens nog mest fantastiska: att albin (jonathan), som jag inte träffat eller pratat med på nästan två år, sen vi gick ut betel, ringer lite spontant för att snacka...! åh sådant är ju HELT fantastiskt och jag bara älskar det och sådana människor. det ger mig hopp om livet, mänskligheten, vänskap, syskonkärlek i kristus, och det är så himla fränt.
kärlek! /ia.
och åhh äntligen solen. tack jesus.
1 kommentar:
åh vad fint! :D
Skicka en kommentar