INDIEN + ia = sant.

ja, det jag lite halvt om halvt hemlighetsmakeriat med är alltså en volontärresa till indien som jag ska göra i höst. har inte velat diskutera det helt öppet med allt och alla ifall det inte skulle bli av, det skulle liksom kännas så snopet då. plus att det är roligt att suga på hemlighets-karamellen, haha

MEN eftersom jag nu faktiskt har bokat och betalat mina flygbiljetter, anmält mig till ett projekt osv. så tycker jag allt att jag vågar komma ut ur gaderoben nu.

så: söndag den 16 september har jag ett flyg som väntar på att föra mig till Goa i Indien. det lite halvt preliminära hemresedatumet är 7 december. man måste ju hem till sverige till jul liksom, jag är ju ett totalt advents och decemberfreak - Sveriges bästa månad!

varför gör jag detta?

att jag som typ sammanlagt kanske vart på ca 4 små resor i europa nu ska åka ensam till Indien i ca 3 månader är ju lite galet. och så olikt mig, trygghets-ia. men hur utvecklande och spännande vore livet om man inte var lite galen ibland? man lever bara en gång och jag har tröttnat på att vänta, jag vill leva NU!

och dessutom har ju min stora längtan här i livet länge varit att resa. att se nya saker. uppleva nya grejer. möta andra kulturer. insupa känslan och doften av en ny natur och se nya landskap. jag har drömt om att träffa människor som ska lära mig saker om livet. om glädje och sorg och kärlek och gemenskap och ensamhet. det tror jag dessa människor kan göra. jag har drömt om Afrika och om Indien. det får bli Indien denna gång så tar jag afrika i vår sen ;)

varför just nu?
varför inte. varför vänta på att uppfylla sina drömmar, sin längtan. varför gå här och längta bort? varför vänta ytterligare år på att uppleva?
när jag dessutom from. 21 januari inte är bunden till skola och utbildningar, from. sista juli står utan lägenhet, from. 19 augusti utan jobb, och från länge utan relationer som binder mig, pojkvänner osv. så passar det väl alldeles utmärkt nu!

vad ska jag göra?
arbeta på en vårdcentral - jag ville väldigt gärna göra något inom vård och hälsa eftersom det är det jag är utbildad till och att jag ev. vill arbeta utomlands som "riktig" sjuksköterska såsmånigom - detta känns som en bra början. jag ska arbeta där 10 veckor, sedan har jag två veckor "fria" veckor ytterligare innan jag reser hem.

varför just Goa?

det mest blidde så. jag vill se havet.

självklart är jag lite skräckslagen, och kommer vara det desto mer innan jag ska åka iväg. säkert ångra mig. MEN det känns som jag måste göra detta. det känns så rätt. som om hjärtat ropar om det. som att olika omständigheter lett mig dit.  

det kommer vara läskigt att göra detta ensam. men samtidigt är jag så glad och så förväntansfull och ler lyckligt när jag tänker på det. det kommer defintivt bli mitt livs största äventyr - hittils.

OCH jag är ju inte ensam. jag förlitar mig på Gud. måste förlita mig på Gud i allt detta. tror att han leder mig helt och hållet. jag ber att resan ska bli till största välsignelse både för mitt liv men också för de människor jag kommer att möta i Indien.

                            ahh, det är galet! GALET BRA! galet pirrig och glad tjej!

nu kan nedräkningen börja!

kärlek! /ia.