some die young

på en ungdomssamling för några veckor sen pratade vi lite om vad vi skulle göra med våra liv om vi visste att vi skulle dö om ett år. (eller typ nått sånt, tror jag)

och det känns BRA att veta att mitt val att åka till indien är precis vad jag skulle göra om jag bara har ett år kvar att leva.
och allt som folk säger, att man kan bli så himla sjuk i indien, att det är så mycket smuts, bakterier osv osv gör att jag bara får förlita mig på Guds beskydd ännu mer.

och nån gång sedan, när man landar i sverige igen. efter en eller flera resor. bara indien eller hela världen. om ett halvår eller om fem år. hursomhaver, så känns det som det där med göteborg är det som lockar hårdast faktiskt. eller mer såhär kanske: som att Gud hintar och kallar dit. och är det så, så är det ju det som är rätt. såklart.

om jag inte dör innan vill säga. inom ett år. i indien. mohaha - så får man inte skriva. i sverige. där döden är tabu. man får inte säga vilken färg man skulle vilja ha på sin kista (jag vill inte ha kista, jag vill kremeras tack!). man får inte prata om sin egen begravning. speciellt inte när man är ung och frisk. men man kan dö. i sverige, och i indien. eller i luften däremellan. faktiskt. man kan dö ung. men jag är inte rädd för döden. inte ett dugg. jag vet ju precis vart jag ska efteråt.. :) det skulle ju iofs vara väldigt synd om den som inte får gifta sig med mig i så fall, men annars så.. ;)
jag tror döden skulle vara mindre läskig om vi pratade om den lite mer. insåg att det är en realitet som gäller oss alla. förr eller senare.
jag tror döden skulle vara mindre läskig om DU överlät ditt liv till Gud så att du inte behövde vara rädd för döden längre. varför chansa på ett stort svart mörkt hål när man kan få vara med om världens bästa, längsta, mest coola och glädjefylldaste party ever liksom?

kärlek! /ia